Timbuktu: Sagolandet
Bildmaterial
Timbuktu har hittat till känslorna.
Timbuktu
Album: Sagolandet (EMI)
Genre: Hiphop
Betyg: 4
Skivor. Förändring på flera plan präglade året 2010 för Jason ”Timbuktu” Diakité. Privat rensades enskilda ruttna äpplen bort för att slippa få hela fruktfatet förstört. Professionellt byttes i stort sett allt ut – skivbolag, pressfolk och till och med den inofficiella andra halvan av Timbuktu, producenten Måns Asplöv. Det var ett sådant år där livet till sist tvingade fram nödvändiga förändringar. Några alternativ fanns egentligen aldrig.
Förändring är nu inte per automatik alltid av godo, men brukar i alla fall kunna motverka monotoni, vilket det också gjort i det här fallet. Vad gäller produktionerna har det kanske varit mest av symbolisk betydelse att byta ut Måns. Det låter visserligen mindre musikhögskolevärldsmusik än vanligt – vilket är positivt – men det är fortfarande väldigt mycket Timbuktu. Istället är det texterna som verkligen lyft. Den känslomässiga ensidigheten och positiva tomgångsrappen från de senaste skivorna är ersatt av en mörkare, mer dynamisk och personlig Jason.
”Sagolandet” är en tonsatt redogörelsen av ett livsmanus där missarna inte strukits med tipp-ex, lagts tillrätta eller gömts bland låtar om dåligt väder. Det är en historia som är naggad i kanten men som alltid är ärlig. Frågan är om Timbuktu någonsin har varit så här bra.
Den mörkt förtjusande och stillsamma ”Dansa” samt ”Allsång på gränsen”, en osminkad berättelse om en vilsen 19-årig Jason på kraftig glid, är skivans starkaste spår och det är talande att de också är de mest känslosamma. I likhet med de flesta riktigt bra svenska hiphop-plattorna är det de genuint äkta känslorna som gör ”Sagolandet” så intressant.
Klyschan om att stor konst ska vara sprungen ur elände är i de flesta fall just en klyscha, men den verkar faktiskt passa in på den lille stora rapparen från Lund.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus