HSO/Andrew Manze: Brahms: Complete symphonies
Bildmaterial
Helsingborgs symfoniorkester/Andrew Manze
Album: Brahms: Complete symphonies (CPO/Euroton)
Genre: Klassiskt
Betyg: 4
Skivor. Det går väl knappast att tänka sig en bättre 100-årspresent för Helsingborgs symfoniorkester. Orkestern är som gjord för Johannes Brahms musik. Inte så stor att frestelsen att bädda in musiken i stora fluffiga stråkmattor blir oemotståndlig. Men med en integritet som gör att Brahms speciella blandning av passion och vemod blir ännu starkare.
Trots att Brahms symfonier tillhör stapelvaran på Konserthuset, det går väl knappast en säsong utan att någon av dem spelas, så är denna trippel-cd som en senkommen julklapp för oss. Att kunna lyssna genom dem i en följd utan annan ”störande” musik ger så mycket mervärde. Från den mörkt dramatiska första symfonin i c-moll, via den ljust melodiska nr 2 i D-dur, över den stramare F-dursymfonin (som ändå släpper loss i dansrytmer gång på gång) till den sista, i e-moll med sin inåtvändhet som manifesteras i den avslutande passacaglian.
Att spela in Brahms symfonier på nytt kräver något slags berättigande, skriver Andrew Manze i cd-häftet. Det är alldeles riktigt. De finns redan i ett otal inspelningar med orkestrar och dirigenter i den allra yppersta världsklassen, både från i dag och i går. Utan att ha full koll på hela fältet vill jag ändå säga att Manze och HSO:s version står sig bra. Dirigenten tar hänsyn till historisk uppförandepraxis, men undviker att göra tolkningarna musealt tillrättalagda. De snabba yttersatserna är livfulla, men inte stressande. I de inre satsparen lyfter Manze fram de mjukt fraserade melodier mycket bra. Att man inte har de sammetsmjuka stråkarna som hos till exempel Wien- och Berlinfilharmonikerna spelar ingen roll i sammanhanget.
Som bonus har man tagit med Brahms så kallade Haydn-variationer och de två ouvertyrena – tre välmatade skivor, både kvantitativt och kvalitativt.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus