Thåströms mörka landskap
"När fan blir gammal blir han poet" Det skriver Hannes Grönberg som har lyssnat på Thåströms nya album "Beväpna dig med vingar".
Bildmaterial
Thåström, 2012.
Thåström
Album: Beväpna dig med vingar (Razzia)
Genre: Rock
Betyg: 3
Skivor. Rocken klarar sig utmärkt utan poesin. I alla fall utan poesins mer högstämda och romantiska former. Joakim Thåström har själv bevisat det flera gånger. ”Totalvägra” blir inte en sämre låt för att texten kan reduceras till ett par slagord på ett plakat i ett demonstrationståg. Tvärtom var enkelheten en av de saker som gjorde Ebba Grön till ett livsviktigt band.
Men när fan blir gammal blir han poet. Med sina senaste soloskivor har Thåström inte bara blivit en av landets stora singer/songwriters utan också en av det svenska språkets mest profilerade rockpoeter, svartare än Håkan Hellström, mer respekterad än Lars Winnerbäck och Jocke Berg tillsammans. Nuförtiden får texterna styra hans låtar. Om Annika Norlin alltid tämjer sina små noveller till effektiva poplåtar låter Thåström gärna orden styra skutan.
Därför är hans melodier sällan avancerade. På ”Beväpna dig med vingar” består musiken av ett mullrande maskinlandskap. Thåström är tillbaka på fabriksgolvet och fyller musiken med hamrande trummor och sågande gitarrer. Det är svettigt, manligt, mörkt och suggestivt. Men inte alltid till sångernas fördel.
”St Ana Katedral” är till exempel finare på papper, där orden får diktera sin egen plats och läsaren får fylla dem med mening. ”Dom hade sett dig resa norrut, en väska fylld med vykort. Dom sa att det såg ut som att du grät”. Berättelsen är svag och avlägsen, baserad på rykten och osäkra källor, så skör att den faller sönder när man närmar sig. Men i inspelningen tvingar Thåström ner texten på jorden med sin frustande ångeststämma. Och genast är tvetydigheten som bortblåst.
Så fungerar flera av låtarna här. Men det finns undantag, platser där mörkret släpper taget och luften blir lättare att andas. Det händer i titelspåret, i ”Sluta när jag vill” och framför allt i ”Samarkanda”, som radar upp stora konstupplevelser, från Fellinis ”La Strada” till hur ”Whitney sjunger Dolly”. Det är inte bara en kusligt aktuell referens utan också något av det vackraste som går att höra på svenska just nu.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus