"Beklagar sorgen" - har vi inget bättre uttryck?
Slagskott. Jag ringde en gammal kompis i veckan. Hans farsa hade precis dött. Vad säger man? Jag sa "ja, du, jag såg annonsen, jag beklagar sorgen".
Jag tyckte att jag lät som en tokfan från nån svensk 50-talsfilm, men det var inga problem, polaren uppskattade påringningen och vi snackade en stund om hur det känns när ens föräldrar dör. Och jag berättade om när hans farsa fixade spelningar till oss, heavy metal-bandet, på en fritidsgård och han var rätt gammal redan då och vi var rätt struliga och storkäftade och han sa aldrig ett ont ord, blev aldrig förbannad, tvärtom uppmuntrade han bara oss, även om han kanske inte greppade den högljudda musiken och själv tänkte jag "blir jag så gammal ska jag också vara så cool mot unga människor". Själv hade han en historia som trotsade det mesta, han hade varit med i andra världskriget och sen lämnat sitt hemland för att till sist hamna i lilla Landskrona där han blev en föreningseldsjäl och kraftkälla och det är kanske inte så konstigt att ett av hans barnbarn idag lirar med en av landets bästa musikgrupper.
Efter vårt samtal tänkte jag till igen. "Jag beklagar sorgen." Har vi inget bättre uttryck? Nånting med lite mer känsla, nånting som låter mer som att man verkligen menar det, för det gör man ju, oftast i alla fall, om det nu inte råkar vara en extremt ytlig bekant vars syssling nyligen gått bort.
Men "jag beklagar sorgen" är kanske för att vi är svenskar. "Jag beklagar sorgen" är ett suveränt lagom-uttryck.
Vi är ju ett rätt lustigt folk. Reserverade, håller känslorna på avstånd, trivs med ensamheten, allt det där som Fredrik Lindström har lyft fram så bra i tv-serien "Världens modernaste land".
Och när vi blir engagerade kan det vara i de mest besynnerliga saker.
Jag tänkte på det häromveckan när vi satt på Ikea och åt äppelkaka med vaniljsås. Vi pratade hur fint det är med Ikea. Hur stolta vi är över företaget.
Det kändes också på något vis typiskt svenskt. Att bli nästan tårögt stolt över ett företag som gett världen bokhyllan Billy.
Sen försökte jag göra lagom-testet som finns på Världens modernaste folks hemsida. Men det gick inte på min dator. Det visade sig att jag har inte den uppdaterade version som krävs för att köra testet. Jag menar, jag jobbar ju bara på ett stort medieföretag så varför skulle jag ha modernaste versionen? Nej, tack, jag tror jag nöjer mig med lagom-versionen. Och om vår dataavdelning läser detta kommer de säkert att vilja täppa till flabben på mig och de kommer att gå in på min dator och ändra om så att jag fortsättningsvis bara har stenåldersversionen.
Och när jag ringer och beklagar mig - på ett stillsamt och civiliserat sätt - kommer de bara att säga:
"Vi beklagar sorgen."
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus