Vad världen behöver

På gatan utanför köksfönstret har ett helgfyllo tappat delar av sin nattamat, en bit av en hamburgare, strips, en bägare med nåt flytande. Eller tappat och tappat, fyllot har förstås slängt ifrån sig skiten där han eller hon gått och stått.

Det är numera ett fullständigt normalt beteende. Jag lovar, vi är bara en generation från folk som sätter sig ner och skiter vid bakeoff-hyllorna på Ica.

Läste nyligen en intressant krönika av Sofie Strandberg som till vardags arbetar som biträde i en klädbutik. Hon gav en målande beskrivning av vad folk lämnar kvar i provrummen:

”Glasspapper, kaffemuggar och Mcdonaldspåsar är vardagsmat. Inte så överraskande direkt. Däremot är blodiga tamponger, använda kalsonger, bajsblöjor och petflaskor fyllda med urin jobbigt att stöta på.”

Nåväl, jag tittar på helgfyllots lämningar och räknar till fyra fåglar på platsen. Två skator och två svarta fåglar, ja, jag vet inte vad de heter. Jag är inte direkt Mattias Klum. Fåglarna sliter och drar i matresterna. De har numera samma välfärdssjukdomar som vi människor. Övervikt, högt blodtryck och diabetes.

Den självklara ulfbrunnbergska tanken fyller mitt huvud:

Det måste vara feminismens fel...

Medan jag står och filosoferar över fyllesvin, fåglar och feminism surfar jag på mobilen. Blicken faller på en nyhetsartikel som handlar om Kim Jong Un, alltså grabben som tog över styret av Nordkorea efter att pappa Kim Jong Il avlidit förra året.

Sonen sa nyligen att han vill skapa ”en himmelsk nation för barn”. Första steget dit - att avskaffa förbudet mot pizza, hamburgare och pommes frites. Åtminstone var det så amerikanska - och en del svenska - medier rapporterade om saken.

Sanningen är att det funnits pizza och hamburgare i flera år i Nordkorea. Inte nödvändigtvis tillgängligt för den vanlige arbetaren, utan snarare något för högre dignitärer. Pappa Kim såg till att det första hamburgerstället öppnade i huvudstaden 2009.

Något som måste ha fått farfar Kim Il Sungs ande att rotera över Pyongyang.

Men det är rätt intressant. Det som USA, FN och Sydkorea misslyckades med för 60 år sedan, alltså att kuva Nordkorea, kommer pizza, hamburgare och pommes frites med all sannolikhet att lyckas med.

De där magiska paraderna med perfekt synkroniserade soldater som marscherar i takt kommer om fem år att se ut som rastgården på en svensk gymnasieskola.

Världen behöver inte fler vapen och bomber. Världen behöver mer pizza och hamburgare. Det är vad som skapar fred och lycka. Hjärtinfarkterna får vi ta på köpet.

Stefan Lindqvist
stefan.lindqvist@hd.se 042-489 90 36