hd.se
Från napalmöverste till muslim
Som den fårskalle jag är har jag även den här sommaren fört en meningslös kamp mot den bästa motståndaren som universum skapat och som kommer att överleva oss allesammans och gro fint på våra gravar.
Jag pratar om gräset. Framförallt det förbannade ogräset.
Där står jag. Med gasolbrännare och ogräsättika för 65 spänn dunken. Snacka om vapen. Det är ungefär som att försöka släcka en vulkan med en tändsticka.
Vill ni veta exakt hur patetisk jag är? Jag har på mig mina kamouflagebrallor och min gröna ”I love the smell of napalm in the morning”-t-shirt medan jag knäpper igång gasolbrännaren.
”Kom igen bara, nu ska ni brinna era jävlar.”
Ljudet av gasolbrännaren: swoooosh!
”Yippee-ki-yay motherfucker, här kommer marinkåren och jagar rent i hålorna. Hell yeah.”
Grannarna går förbi och säger ”jaha, det eldas i dag” med någon form av underton som jag ännu inte bestämt om den är sarkastisk eller uppriktigt bekymrad över att min fru tvingas vara gift med någon som uppenbarligen lider av nån form av tvångsdiagnos.
Och jag tänker ”jaja, det var inte såna som ni som byggde det här landet och förvandlade det från en stubbåker till världens modernaste nation”.
Sen hör jag överste Kilgores röst i skallen:
”Someday this war’s gonna end…”
I brist på DDT och hormoslyr som mesiga politiker och miljöbyråkrater förbjöd i Sverige redan på 1970-talet drar jag sedan på med sprutan med ogräsättika.
Det är först när jag häromveckan såg reportaget i ”Vetenskapens värld” som jag förstod exakt hur underlägsen jag är. Inte för att jag någonsin trott att jag skulle vinna över ogräset. Men jag har åtminstone inbillat mig att jag skulle kunna hålla det under kontroll. Typ samma kontroll som polisen har över två gäng med fotbollshuliganer.
Numera känner jag bara vördnad. Jag ser på gräset med helt nya ögon. Gräset tog inte bara över jorden för osannolikt många miljoner år sedan. Det har också gett liv i haven, fixat med vilka djurarter som fick överleva, kickat arsle med träden (i tidernas begynnelse täckte träd stora delar av jordklotet, gräset ville annorlunda) och sist, men inte minst, har gräset mer eller mindre svarat för människans framväxt.
Jag – ett tomtebloss i evigheten – kan alltså tacka gräset för att jag finns till. Det är en så vacker tanke att jag några kvällar senare faller ner på knä och kysser min gräsmatta.
Just då kommer en av grannarna förbi. Jag läser hans tankar som en öppen bok:
”Okej, den galne napalmöversten i tisdags och i dag muslim. Jo, jo, hans stackars fru har verkligen problem.”
Textförstoring
Dela
Läs mer
Kommentarer
- Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
