Tack men nej tack

Skånetrafiken har den senaste tiden skickat två brev till mig och frågat om jag vill vara med i det som de kallar för ”pendlarexperimentet”. Redan där begår företaget sitt första misstag. Börjar nån prata ”experiment” med mig går mina tankar automatiskt till nazistiska lägerdoktorer, djurförsök alternativt de stackars satar som fick LSD-doser på 60-talet och blev galna på kuppen.

Nu finns det säkert de som påstår att pendling i sig är så ångestframkallande att det mycket väl kan leda till olika psykiatriska diagnoser.

En av orsakerna till varför jag inte svarat på Skånetrafikens brev är för att jag har sett kollegor brytas ner mentalt av att åka kollektivt. Vintertid är redaktionen en sorglig skådeplats där det med ojämna mellanrum droppar in folk som suttit fast på spåren eller bara blivit fyra timmar försenade för att det råkat falla ett dussin snöflingor.

Jag tittar på de här stackars människorna och inser att pendlandet fick deras bästa år. De var unga, starka och oförstörda när de klev på det där tåget från Lund eller Malmö och flera år senare är de spillror av sig själva. En samling nedbrutna människorester som håller sig uppe enbart på ren vilja. Och tanken på att lönen kommer den 25:e.

Kära Skånetrafiken, jag ser att ni erbjuder två gratisveckor om jag nappar på ”experimentet”. Det får mig att tänka på min hund när hon ska gå ut på kvällarna och det är mörkt och regnigt. Hon går strikt efter principerna ”what’s in it for me” och ”show me the money…”.

Nu är grejen att hon är hund och kan lätt lockas ut med hjälp av en bit torkad oxlunga. Jag är inte lika lättlurad. Ska ni komma nånstans med mig får ni min själ sockra med betydligt mer än två sketna ”gratisveckor”.

Dessutom vill jag påminna om vad den gamle skojaren Milton Friedman alltid understrukit – det finns inga gratisluncher. Du får alltid betala på ett eller annat sätt.

Som jag ser det kommer du – om du väljer att gå med i pendlarfamiljen – att betala med din själ och ett försummat familjeliv. Och det finns ingen väg tillbaka.

Som Michael Corleone säger i “Gudfadern 3”:

”Just when I thought I was out…they pull me back in.”

Dessutom finns det en finstilt text i breven som berättar att det minsann inte är vem som helst som kommer att få "provåkarkortet", utan man ska ha ”en på förhand bestämd resprofil”. Det här blir mer och mer creepy, sanna min ord.

Nä vet ni vad Skånetrafiken, vi skiter i det här. Och nu vet ni varför jag inte har svarat.

Jag har helt enkelt inte råd.

Stefan Lindqvist
stefan.lindqvist@hd.se 042-489 90 36