En vanlig lördagskväll i mitt liv
I helgen slog min prosopagnosi till på nytt. Prosopagnosi står för ansiktsblindhet. Alltså någon som har väldigt svårt att minnas en annan människas ansikte. Även om vederbörande suttit ned och pratat med dig.
Vi som har denna åkomma bär tyvärr ingen bricka som förklarar varför vi inte minns människor som vi skakat hand med för tio minuter sedan. I stället är det som om vi har en stor fet lapp i pannan som skriker ut ”arrogant skitstövel som inte har vett att hälsa”.
Ungefär två procent av alla människor lider av olika stadier av ansiktsblindhet. Nu är min diagnos inte medicinskt fastställd och kan mycket väl också hänga samman med dagdrömmeri, allmänt lallande och närsynthet.
Vi satt i alla fall och kollade på ”Life’s too short”, Ricky Gervais och Stephen Merchant komediserie om en inte så lång skådespelare. När jag femte gången hostat fram att huvudrollsinnehavaren Warwick Davis är ”en för jävla skön snubbe” tittade min fru på mig och sa:
”Du vet att du har träffat honom, eller hur?”
”Lägg av. Jag har aldrig träffat Warwick Davis. Han är för fan dvärg. Jag måste väl komma ihåg om jag har träffat en dvärg eller inte? Seriöst, hur ofta träffar man en dvärg?”
Normalt vet jag att den vedertagna termen är kortvuxna. Men i mitt tillstånd, rödvinslullig och upprörd, gjorde jag en Bosse Hansson och kastade all politisk korrekthet ut genom fönstret.
Men min fru vidhöll och då började jag känna ett visst obehag. Min fru är en sån som kommer ihåg alla ansikten på alla människor som hon någonsin har träffat. Hon är som en mänsklig version av Interpols superdator.
”Du har till och med en bild som han har signerat.".
”Vad snackar du om? Skulle jag ha en signerad Warwick Davis-bild? Det var lågt av dig. Ha, ha, ha, fattar du, lågt…”
Då reser sig min fru och går fram till byrån och börjar rota. Hon kommer tillbaka med ett fint färgfoto av Warwick Davis som ewokkrigaren Wicket från ”Jedins återkomst”.
Jag börjar skruva på mig. Sen läser jag vad Warwick har skrivit:
”To Stefan, yub yub”.
Ja, ”yub yub” är alltså ewokernas stridsrop för er som inte är så bevandrade i ”Star wars”-termologin.
Jag behöver medicinsk backup. Jag googlar fram en artikel i Läkartidningen och inser snabbt att läkarvetenskapen inte direkt forskat arslet av sig om detta. Artikelförfattaren skriver "kliniskt torde fenomenet i sig vara lika betydelselöst som färgblindhet”.
Givetvis är färgblindhet min andra genetiska defekt.
Hånad av min fru och ointressant för forskarvärlden.
En lördag i mitt liv, oktober 2012.
Kommentarer
- Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.



