Miljövänlig hästkraft i skogen
När Mats Ludvigsson transporterar ut timmer från den stormfällda skogen med häst slår han samtidigt vakt om en tradition och värnar om naturen. Mera miljörätt än så kan det knappast bli.
Bildmaterial
Med ett finessrikt handrivet spel lyfts de större timmerstockarna upp på transportsläden.
Kulturkrock. Traktorn väntar medan Mats Ludvigsson och ardennern Lukas styr in med ännu ett lass till stacken av timmer.
Här kommer sjuårige Lukas och 63-årige Mats Ludvigsson för att hämta ännu en last av timmer i skogen.
LÅNGALT. Vi befinner oss i Långalt i Örkelljunga kommun i gränstrakterna mellan Skåne och Halland. Om inte en modern bil stått parkerad vid gården kunde det likaväl ha varit på 1940-talet och för den delen ännu tidigare.
Men tiden har inte stått stilla här. Åren har gått i samma takt som överallt annars. Istället är det Mats Ludvigsson som värnar om tradition, kultur och natur när han luftar sin sjuårige ardennerhäst Lukas.
För glöm traktorn. Här är det hästkrafter som gäller - eller ännu rättare en hästkraft - men inte vilken som helst. Det är en vintrig dag tidigt i februari, solen skiner och får kristaller i snön att gnistra likt dyrbara diamanter. Stövelstegen knastrar som de bara gör när det är kallt på riktigt allvar.
Vid timmertraven intill byvägen mot Björkeberg står Mats Ludvigsson med sin arbetshäst. Släden är påspänd och ekipaget klart för ännu en vända i skogen.
– Jag tror att släden är från 1940 eller möjligtvis 1950-talet, eftersom det är järnbeslag på den. Beslag fanns inte tidigare. Jag har ytterligare några slädar för vinterbruk i reserv, säger Mats Ludvigsson som svar på beundrande kommentarer.
Det är Lukas som bestämmer tempot. I en takt som passar de flesta blir byvägen till skogsväg och sedan en knappt synlig stig på granriskvistar i skogen, där solens strålar letar sig ner i form av strimmor. Skuggor och ljus blandas om vartannat.
– Det är träden som föll i stormen i advent, gran och furu, säger Mats Ludvigsson.
Han har tagit hand om gran och fur och kapat upp dem i timmerlängder. Lukas står lugnt och väntar tills stockarna ligger på släden. Enkel teknik och mänsklig kraft i kombination står för hantverket i en 63-årig kropp.
– Lukas tycker att det är rätt så roligt. Det är en snäll häst, annars hade det inte gått. Men han är som folk är och inte alltid på humör. Sen begriper han vad man säger.
På sommaren händer det att Lukas får dra plog och harv, bland annat när hushållets potatisland ska ställas i ordning.
På ett sätt menar Mats Ludvigsson att hans beslut att då och då välja bort traktorn är modernt.
– Det är ju miljövänligt och på det sättet modernt.
Intresset för hästar intygar Mats Ludvigsson alltid har funnits, något som dessutom gått i arv.
– Just nu är Lukas oskodd, men min dotter har utbildning på att sko hästar och hjälper mig med det. Vi har fler hästar på gården, de flesta är min dotters och så finns Lukas mamma här.
Det händer inte så sällan att folk stannar till för att beskåda det udda ekipaget. Ardennern, släden och Mats bakom tömmarna väcker både nyfikenhet och beundran.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus