Nu snurrar det med full kraft igen
Småskalig vattenkraft kräver slit och entreprenörsanda. Vi har följt arbetet med kraftverksstationen i Ebbarp sedan i höstas till nu då vattnet åter forsar i kraftverkskanalen.
Bildmaterial
Snurrar igen. Fyra turbiner har ersatts av en. Men både turbinen och generatorn är bättre begagnade. Att köpa nytt skulle inte löna sig.
9 november 2004:
Turbinen har just lyfts på plats av en lyftkran men beter sig inte som förväntat. Senare ska det visa sig att axeln är krökt, vilket förändrar tyngdpunkten helt och hållet. Järnpjäsen hänger snett och den är inte lätt att baxa rätt med e
I november var taket öppet för att släppa in den nya turbinen. I schaktet där kraftverksägare Rudolf Ekstam står forsar nu vatten.
Turbinen är tillverkad i Finshyttans bruk 1943. Hittades i Biskopsberg i Blekinge. Med nya lager, tappar och bultar kan den snurra på åtskilliga decennier till.
Gammalt möter nytt. Ebbarps kraftstation styrs nu med hypermodern teknik som utvecklats för vindkraft. Datorerna läser av mätvärden och justerar inställningar hela tiden. En mobiltelefon med "blue tooth" kan styra hela anläggningen.
Turbinen snart på plats. I november lyftes en renoverad, 60 år gammal vattenturbin på plats i Ebbarps kraftstation. Nu snurrar den igen och levererar el.
Arbetsteamet den 15 december 2004. Rudolf Ekstam flankeras av Bo Johansson och sonen Pontus Ekstam. Ebbarpsdammen ska alltid hållas så full som möjligt, tycker Ekstam. För sommarstugeägarnas och den estetiska upplevelsens skull. Innan fördämningen renover
PERSTORP.
I det slitna gamla turbinhuset i Ebbarps kraftverksstation hörs ett ständigt surrande. Från den stora generatorn skjuter en snurrande stålarm in i turbinhuset där vattenströmmar driver runt två löphjul.
Sedan i tisdags kväll testkörs stationen efter ett halvårs stiltje. Efter påsk ska den gå för fullt. Trots dammens blygsamma nivåskillnad på 10,5 meter klarar stationen att leverera runt 700000 kilowatttimmar om året. Det motsvarar el till ungefär 150 eluppvärmda villor. Mest ström blir det på hösten och våren när det är gott om vatten.
-Det snurrar underbart fint nu, säger kraftstationens ägare Rudolf Ekstam från Kristianstad, klädd i blåställ och med håret på ända.
Med oförtröttlig optimism och hårt arbete, ett banklån på 500000 kronor och några inhyrda medhjälpare har han arbetat till och från sedan i somras för att få igång stationen.
De mekaniska delarna av stationen är i det närmaste outslitliga. Men de fyra små turbiner som fanns här tidigare havererade till slut. Inte på hela hösten har kraftstationen levererat någon el. Helt ny mekanik hade sprängt kalkylerna. Istället föll valet på en turbin från 1940-talet som renoverats. Generatorn hittade de i Finland där den gjort tjänst i ett bageri.
Att vi befinner oss på 2000-talet syns bara i skåpen på väggen bakom. Här håller dataprocessorer ordning på information om hur högt vattnet i dammen står, hur mycket vatten som ska släppas igenom och vilken elström som matas ut till nätet och Sydkrafts kunder.
Bröderna Rudolf och Stefan Ekstam har vigt sitt liv åt småskalig vattenkraft. Mestadels bygger de nyckelfärdiga kraftstationer. Oftast i Norge. De kunskaper som den tidigare kemiingenjören och konstsmeden besitter har de skaffat sig på egen hand sedan starten 1986. Learning by doing. Bröderna äger tre kraftstationer från elindustrins barndom som de själva renoverat - Ebbarpsstationen, en vid Hovdala övningsfält och en i Västervik. Lönsamt blev det först när de kunde få certifikat för miljövänlig el för några år sedan. Det ger cirka 50 öre per kilowattimme.
- Innan dess var det ingen lysande affär, trots att vi gjorde det mesta själva.
Under mer intensiva arbetsperioder under hösten har teamet bott i en barack intill kraftstationen. Mellan klockan åtta på morgonen och till runt tio på kvällen sträcker sig arbetsdagen, bara med upphåll för några matraster. Först fick de bila sig genom 80 centimeter tjocka betongväggar för att skapa nya öppningar. Sedan gjuta om hela schaktet som bildar inloppet till turbinerna. I november var det dags att lyfta den nya turbinen på plats och sedan kom mer gjutning och meckande med generatorn.
Efter kvällsmaten stupar arbetarna vanligtvis i säng. Dusch har ändå inte funnits under stora delar av vintern.
-Den frös! När jag kommer hem ska jag blötlägga mig i badkaret så jag får av lorten, säger Rudolf Ekstam och tittar på sina ingrodda händer.
På en stång kopplad till generatorn vilar en stor fallvikt. Den ska slå igen ventilerna till turbinen om nätet faller och generatorn blir strömlös. Annars kan det bli katastrof. En sådan händelse har Rudolf Ekstam i färskt minne. När ett nytt styrskåp installerades i kraftstationen i Hovdala gick något snett. Resultatet blev att turbinen snurrade iväg tills axeln gick av på mitten av friktionsvärmen. Tjugo millimeter tjocka plåtar, bultar och fundament trasades sönder och hela stationen vattenfylldes. Historien slutade i domstol.
-Det var inte roligt. Men vi fick till stånd en förlikning till slut eftersom det visade sig att styrskåpet inte var testkört.
I en tid när energipolitiken står och stampar runt kärnkraftverkens vara eller inte vara och vindkraftsindustrin klagar på hopplösa villkor, har småskalig vattenkraft varit en riktig lågoddsare. Ingen satsar på den, utom några få enskilda personer och småföretag.
- Fiskeintressena är starka i Sverige. Även om man hittar något gammalt nedlagt vattenkraftverk är det jättesvårt att få en vattendom. Det är synd. Vattenkraften är en gemensam resurs. Nu när den börjar löna sig är det fler som fått upp ögonen för möjligheten, säger Rudolf Ekstam.
Annat är det i Norge. Landet har gott om platser med hög fallhöjd och det är vanligt med små och medelstora energiföreningar. Stora jättar som Sydkraft och Vattenfall finns inte. Istället efterfrågas småskaliga lösningar.
-Där bygger vi mycket. Intresset är stort trots att kostnaderna är höga. Byggplatserna ligger oftast så otillgängligt att man måste ta helikopter till hjälp för transporter.
Arbetet vid kraftstationen i Ebbarp fortsätter fram till sommaren. Stationens tak flög ner i bäcken under stormen och det finns mycket annat underhåll att ta itu med. Efter det ska stationen hålla 25 år till. Förhoppningsvis.
- Det händer alltid någonting på vägen. Men det får man ta när det kommer. Går allt bra och ersättningsnivån ligger kvar kommer den att börja betala sig om åtta, tio år.
Annsofie Wieland
annsofie.wieland@hd.seTel 0435-75 95 21
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus