Här krigas det i miniatyr
Bara för att man blir vuxen behöver man inte sluta leka krig och bygga modeller. I figurspelet Warhammer förenas slump, strategi och ett stort mått kreativitet.
Bildmaterial
Det sparas inte på detaljerna. Perstorpsspelarna sätter stor prestige i att måla sina figurer minutiöst.
Det finns ett tiotal olika arméer i Warhammer 40 000, här en bestående av orcher.
PERSTORP. I en källarlokal mitt emot ABF-huset i Perstorp huserar nämnda folkbildares senaste studiecirkel. Här spelas figurspelet Warhammer 40 000.
Spelplanen består av ett uppbyggt miniatyrlandskap kallat terräng. Spelpjäserna är detaljrika modeller, både figurer och fordon. Såväl slump som strategi avgör spelets utgång och allt är inramat av ett tydligt regelverk.
– Man måste ju beräkna ett visst mått av sannolikhet, man kan inte bara hoppas att tärningarna stödjer ens drag. Och det är ju det som är tjusningen, att tänka, annars kunde man ju spelat fia med knuff i stället, säger Markus Påhlsson som är en av dem som ligger bakom cirkelstarten.
– Man kan spela olika typer av spel, en match där man möts ett par timmar en eftermiddag eller planera ett slag på en global arena som kan sträcka sig över flera månader.
Warhammer 40 000 utspelar sig, som namnet antyder, 40 000 år in i en fiktiv framtid. Det har ett tiotal olika huvudarméer, oftast väljer man en. Arméernas delar är värda olika många poäng och en match läggs upp utifrån en överenskommen poängsumma.
– En gubbe kan vara värd 16 poäng och så bestämmer man att man spelar exempelvis 1000 poäng. Det gäller att utmanövrera varandra. I spelet Risk gör alla arméer samma saker, här måste du känna till vad du möter, förklarar Torgny Lindau som spelar med orcher.
– Jag har en extrem armé med fempoängsgubbar så jag får måla modeller som fanken, säger Sebastian Toft som fastnat för människorna, den svagaste länken poängmässigt.
Poängvärde och andra egenskaper för varje enskild modell styrs av en kodex, varje armétyp har sin egen.
– Sist utplånade Torgny min armé och jag fick åka hem och tänka ut vad jag ska göra till nästa möte, kanske måla upp något nytt, fortsätter han.
Just målningen av modellerna och terrängbyggandet utgör en stor del av hobbyn.
– Det finns färdiga modeller att köpa, men allt kommer grått som ett modellflygplanskit, säger Torgny Lindau.
– Alla här har väldig disciplin, vi håller hög standard – här spelas inget omålat. Det är respektfullt mot din motståndare om den också har lagt ner tid. Men det är en ganska dyr hobby, i affären kostar allt nytt uppåt 10 000 kronor, men jag hittar mycket begagnat. Sen kostar ju färg och penslar också, säger Sebastian Toft.
Han är väldigt förtjust i den kreativa sidan av spelet, särkilt att skapa terräng.
– Terräng behöver inte vara dyrt, du kan ta vad som helst hemma. Återvinningen är en guldgruva. Denna är gjord av fyra cornflakespaket och lite pizzakartong, säger han och visar ett större fort.
Hobbyn tar ju lite plats, men i källaren på Järnvägsgatan kan den frodas obehindrat.
– Nu har vi tre bord så sex personer kan spela samtidigt. Vi har också ett målarbord och så kan man ju bara komma hit för att ta en kopp kaffe och titta på ett parti.
– Det är roligt med en sådan gemenskap, vi har alla fyllt 30 men får ändå leka med gubbar och snacka skit. Jag kör hit från Malmö och det är värt varenda mil, säger Sebastian Toft som tycker det är den ultimata hösthobbyn.
– Fast det går bra på sommaren med, tycker Markus Påhlsson.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus