Perstorps industri – en dammig historia

Det var munkarnas förtjänst. Utan deras jakt på järn hade inte skogen skövlats, ljunghedarna brett ut sig och karpodlingen blivit utvägen till försörjning – och ingången till Perstorps stolta industrihistoria.

Allting började med järnet på 1100-talet. Cisterciensermunkarna på Herrevadskloster ville åt Perstorptraktens myrmalm, de hade kunskapen att utvinna järnet och utvecklade smideriet.

– Resultatet blev att all skog försvann, allt som gick att elda med togs. Allt häromkring blev ljunghed – som man inte kunde leva på – och det blev en stor utvandringsbygd, berättar Karl-Lennart Wendt.

Så när hans farfars farfar Carl Wendt 1867 köpte Gustafsborg med sina ljunghedar och våtmarker lyftes ett och annat ögonbryn. Men han visste på råd och började odla karp, något som var nästan bortglömt i Sverige då

Inledningsvis var odlingen på försöksnivå men Carl gjorde studiebesök i Tyskland och i början av 1880-talet satte han och sonen Wilhelm i gång på allvar. Vatten fördämdes med långa vallar, synliga än i dag, och som mest hade systemet 150 dammar.

Vid den tiden stod också järnvägen mellan Helsingborg och Hässleholm klar och ett elva kilometer långt industrispår anlades från dammsystemet till stationen.

– Järnvägen gjorde att han kunde göra det här i större skala, industriellt. Sverige har aldrig varit något karpätande land utan marknaden var främst den rika borgarklassen i de tyska storstäderna. Karpen var tillsammans med ruda och brax den enda fisk man kunde frakta i levande skick så långt som till Berlin, där man ville ha färsk fisk. Karpen har en unik förmåga, bara den hålls fuktig kan den leva flera dagar, säger Karl-Lennart Wendt.

Men det krävdes kunskaper för att odla karp. Fisken kommer från södra Asien och har anpassat sin fortplantning efter de varma monsunregnen.

– Det är ju väldigt svårt att fixa en monsun, och när vi kan ordna mycket vatten här är det kallt. Knepet var ljunghedarna med deras bruna vatten som värmdes upp fort.

Karpen placerades i en mindre bassäng och varmt vatten leddes dit – och så lekte fisken.

– Regionalt blev man mycket duktig på det här, Gustafsborg var inte de främsta. Både Carl och Wilhelm påpekade att de lärde sig efter hand, men de hade nog lite tur i början, säger Karl-Lennart Wendt.

Guldåldern varade från 1881 till 1914 och första världskrigets utbrott.

– Karpen fångades genom att man tömde dammarna. Full produktion här var nog omkring 40 ton, men det finns uppgifter om att man tagit så mycket som 80 ton, säger Karl Lennart Wendt.

– Det var så lönsamt att de fick pengar över, man kunde plantera skog och starta Skånska Ättikfabriken.

Och resten är mer industrihistoria.