När husdjur dör
Det värsta är saknaden. När ett älskat husdjur dör finns bara minnen kvar. Man kan skaffa ett nytt husdjur, men upptäcker att saknaden finns där ändå.
Bildmaterial
Saknaden blir starkare om man varit kompis med sitt husdjur. Det vet både
Cassandra Kivisaar och Linn Persson.
Det var inte Hanna Zimmergrens egen häst, men hon var ändå väldigt fäst vid den. För ett år sedan blev den avlivad.
Linn Persson kan fortfarande brista i gråt när hon tänker på Pelle. Det var en väldigt kelig och snäll kanin. Han drabbades av kaninpest och dog för några år sedan.
En bild på husdjuret kan vara en tröst och hjälpa till att bevara minnet. Linn Persson minns hur Pelle brukade springa i trädgården och gräva en grop under äppelträdet.
Planket.
Vi träffar sju klasskamrater på Rågenskolan i Åstorp. De har allihop varit med om att mista ett husdjur och vet hur det känns.
Mariella Runå har varit med om det flera gånger. I hennes familj har det alltid funnits flera husdjur, hamstrar, katter och en hund.
— Det är alltid sorgligt när någon dör. Men det känns värre om det är någon som man tycker riktigt mycket om.
För två år sedan blev familjens katt överkörd. De hörde en bil som körde fort förbi och sedan stannade. Sedan ringde det på dörren. Bilens förare berättade att han hade kört på en katt och undrade om det var deras.
— Det var en väldigt speciell katt som var så snäll och spann jättehögt, säger Mariella.
Hemma hos Cassandra Kivisaar finns det en liten gravplats med två kors i trädgården. Där ligger familjens katter.
— Vi begravde dem tillsammans med deras favoritleksaker. Mamma har lagt stenar i form av ett hjärta och planterat fina blommor på graven. Vi tänder ett gravljus där varje julafton och den dag då katterna dog.
Det är viktigt att ge djuren en vacker gravplats, tycker barnen. För Linn Persson var självaste platsen viktigare än att graven skulle bli vacker.
— Vi brukade ha min kanin Pelle i ett koppel när han var ute. Vi band det i äppelträdet. När det var varmt ute brukade han gräva en grop och lägga sig i för att få svalka.
Den gropen fick bli Pelles grav.
Flera av djuren har varit sjuka innan de har dött. Det är jobbigt att se. Men att besluta om att avliva det är kanske ännu värre.
Josefine Forsberg berättar om familjens fågel som fick en böld.
— Det var jättehemskt. Veterinären sa att man inte kunde bota den. Vi andra ville avliva den för att slippa se den lida. Men mamma klarade inte av det.
Ibland är döden extra grym. Gösta Thioub glömmer aldrig synen av sin hamster som låg död i buren när han en dag kom hem från skolan.
— Min syster hade glömt att stänga dörren till mitt rum. Vi hade precis skaffat katt. Den smet in i mitt rum och lyckades få in tassarna genom burens springor.
När Gösta kom hem låg hamstern alldeles stilla och såg ut som den sov. När Gösta vände på den såg han rivmärkena på djurets sidor. . . .
Sandra Tebring sätter händerna för öronen. Fy, hon vill inte veta mer!
Många skaffar ett nytt husdjur efter ett tag. Linn Persson saknade sin Pelle så mycket och fick en ny kanin.
— Men Sotis är helt annorlunda. Hon biter sönder alla sladdar och kan bara vara lös i köket. Hon bits och försvarar sin mat. Pelle var mycket gosigare. Ibland när jag tittar på äppelträdet i trädgården kan jag sakna honom så mycket att jag börjar gråta.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus