De har testat att leva som på 1800-talet
tidsresan. Tjejerna maler kaffe i köket. Pojkarna får en sup till maten. Att leva som på 1800-talet är verkligen annorlunda. Det vet eleverna som har provat.
Bildmaterial
"I Jesu namn till bords vi gå...". På 1800-talet läste man bordsbön både före och efter maten. Och husfar skulle alltid serveras först.
Cassandra Kivisaar och Josefine Forsberg vispar ihop smeten till gorån, ett slags våfflor. De är klädda som på 1800-talet med hucklen och förkläden.
Sandra Hrnja tycker det är rätt kul att laga mat. Men Emil Bergqvist och Magomed Katsijev är glada för att slippa leva som på 1800-talet.
Av linets vassa strån kan man tillverka tyg som både är mjukt och starkt. Eleverna får lära sig hur man gör tråd av de långa stråna.
"Hysch vättar", skriker Magomed Katsijev innan han häller ut diskvattnet. Det är hans varning till småfolket under jorden så att de inte bränner sig på vattnet.
Planket.
När Planket kommer på besök till den gamla gården Olivelund sitter alla bänkade runt matbordet. Från en gryta på spisen serveras brännesnudasoppa.Låter det gott?
-Det låter som brännässlor, tycker barnen från 2000-talet.
Men soppan är gjord av vitkål, potatis, lök och morot. Och de flesta tycker smaken är okej.
Några av pojkarna har ett snapsglas framför sig. En sup till maten skulle drängarna ha på den tiden. De hade nämligen arbetat hårt sedan klockan fem på morgonen och behövde något värmande.
- Men bara en sup. Det fanns ju bönder som hade supit bort sin gård och allt de ägde, berättar gammelmor Maja-Stina som egentligen heter Marika Jardert.
Det som hälls upp i glasen i dag är helt ofarlig fläderblomssaft.
Eleverna i klass 5 c från Rågenskolan i Åstorp ska bo på gården i två dagar. De ska äta samma sorts mat som på 1800-talet, göra samma arbete, klä sig på samma sätt och till och med byta namn.
De fnissar åt varandra när de blir omdöpta. Tänk att plötsligt få heta Jöns eller Frideborg. . .
Sandra Tebring är nöjd med att kallas Evelina. En del av de gamla 1800-talsnamnen har blivit moderna igen. Ingen får lov att säga du till de andra. Man säger namnet, eller hon eller han.
- Vill hon gå ut och hämta lite diskvatten, säger Maja-Stina till Göta.
- Ja, om Maja-Stina kunde vänta lite så ska Maja-Stina få riktigt hett vatten.
Man diskar i en balja ute på gården. Diskvattnet tömmer man på marken. Men då måste man först ropa ”hysch vättar”. Det finns nämligen småfolk under jorden. Om de bränner sig på vattnet kan de hämnas, så det är viktigt att varna dem. Mycket kunde skyllas på vättar, småfolk och tomtar. När Erika Malmborg inte får snits på hur man bråkar linet får vättarna skulden.
Maja-Stina visar eleverna hur man gjorde tyg förr i tiden. Man odlade lin, som skördades och fick torka. Stråna är långa och sega. För att göra dem mjuka måste man bråka, skäkta och häckla. De mjuka trådarna som blir kvar kan man spinna ihop till en starkare tråd som man sedan väver tyg av.
- Alla i byn hjälptes åt med detta. Men ville man ha en ny skjorta kunde det nog ta ett helt år att tillverka den på det här sättet, säger Maja-Stina.
Inne i köket doftar det gott. I en skål jäser degen som ska bli bröd till kvällsmaten, då det också blir sötgröt med smörhåla. På natten ska de sova på golvet allihop.
När eleverna åker hem nästa dag har de fått prova på att kärna smör, tälja knivar, fläta korgar och sköta om djuren.
Och vad tyckte eleverna? Skulle de kunna tänka sig att leva så här?
- Nej. Ingenting är riktigt fint och man har så fula kläder, säger Sandra Tebring.
- Man skulle ju få jobba jämt, suckar Magomed Katsijev.
- Det skulle vara tråkigt utan tv och dator, säger Emil Bergqvist.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus