Mörkrädd – det är naturligt
Monster under sängen. Krig. Eller att jag ska dö. Alla barn har rädslor, och det viktigaste är att dra ut dem i ljuset. ”Som trollen spricker de”, säger Maare Tamm.
Bildmaterial
Uuuäh! Det känns som om det är något under sängen! Många människor är mörkrädda, vuxna också. Men att tända lampan och prata om rädslan är bra sätt att få monstren att försvinna.
Olika rädslor
Spädbarn–1 år: Främlingar, att skiljas från föräldrarna.
Från 3–4 år: Mörker, spöken, troll, monster, häxor.
Från 6–7: Inbrott, mördare, tjuvar.
Från 7–9: Döden.
Äldre barn: Miljön, krig, ”varför finns jag?”
Råd mot rädsla
Ta hjälp av mamma eller pappa för att titta och se att det inte finns några monster under sängen.
Be en förälder sitta med dig tills du somnar. Skaffa en nattlampa.
Glöm inte att barn aldrig är för stora för att bli rädda, vi människor är rädda livet ut.
Rita rädslorna – eller lek dem.
PLANKET. Att vara rädd är en av de mest ursprungliga känslor vi har. Precis som djuren gör vi oss redo att fly eller så blir vi passiva, förstelnade av skräck.
– Det bästa sättet att ta itu med rädslor är att i små steg utsätta sig för rädslan, säger Maare Tamm, som skrivit boken ”Barn och Rädsla”. Hon är filosofie doktor i psykologi – har alltså studerat mycket kring hur människor känner och tänker.
Stark spindel- och ormskräck, fobi, kan tränas bort på det sättet.
Mänskligheten har utvecklats genom olika faror. På sätt och vis måste man vara rädd för att överleva.
Hos barn är rädslorna olika beroende på hur gammal man är. Riktigt små barn brukar vara rädda för främlingar. I ettårsåldern kan också separationsångesten komma, det vill säga att man är rädd när mamma eller pappa går iväg.
– Små barn blir medvetna om att de är helt beroende av sina föräldrar, därav rädslan. Detta påverkar hela livet. Tack och lov lämnar man inte små barn ensamma på sjukhus längre, en sådan separation kan få följder i vuxenlivet. Ett barn med sådana problem låter till exempel inte någon komma för nära, och har svårt för att lita på andra, säger Maare Tamm.
Runt tre år kommer rädslorna för mörker, spöken och annat som kan finnas under sängen. Det räcker inte med att förklara att det inte finns några monster, för i barnens verklighet finns de. I grunden handlar en sådan rädsla om det okända. Föräldrarna kan tända en nattlampa, men också sitta med barnet tills det somnar.
– Tillsammans kan man titta efter under sängen eller i garderoben och visa att det inte finns något där.
Somliga fyraåringar kan ha en så kallad ”plåsterålder”. De vill att varenda lilla skråma ska täckas med plåster. Det hänger samman med barnets uppfattning om kroppen. Barnet börjar tänka att det kan gå hål i kroppen, och att man kan dö av det.
– Barn börjar få realistiska rädslor i sex–sjuårsåldern. Om mördare och inbrott, rädslor som kommer från verkligheten eller diskuteras på tv. Jag tycker att vuxna ska sitta tillsammans med sina barn och inte låta dem se på vad som helst .
– Samtidigt är det viktigt att prata om rädslor med barn i alla åldrar. Låtsas man inte om dem, kan rädslorna växa inombords. Det är som med troll, drar man fram dem spricker de, säger Maare Tamm.
Det är vanligt att barn i åtta–nioårsåldern kan vara rädda för döden på ett mer personligt plan. De inser att inte bara de vuxna kan dö, utan även de själva. De kan känna på hjärtat och leta efter tecken.
– Många barn är extra känsliga i den åldern och det kallas ibland för ”nioårskrisen”, berättar Maare Tamm.
I och med att barnen kommer till tonåren börjar de brottas med frågor som: Vem är jag? Vad är meningen med allt?
– Samtidigt kan tonåringar vara väldigt dumdristiga och hoppa från höjder och ta risker. De känner sig ibland odödliga, säger Maare Tamm. TT Spektra
Mörkrädd – det är naturligt
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus