Strålande gossar

Den 13:e december handlar mycket om Lucia och hennes tärnor. Men det finns ju fler figurer i lucialedet! Vi har tagit reda på stjärngossarnas historia – och pratat med några.

Lucian går längst fram, lyser och strålar. Stjärngossar måste ofta gå längst bak och får inte alls så mycket uppmärksamhet.

Hur kul är det att vara stjärngosse egentligen?

— Absolut inte tråkigt! säger fem sådana som vi träffar på skolan Synkopen i Helsingborg.

Och förklarar:

— Det är bara roligt att sjunga. Man blir glad av det, säger Mervan Sert.

— Ja, man får en kick, säger Sante Larsson.

— Det är roligt när andra tycker det är kul och man får beröm, säger Fabian Paulsson.

— Luciatåget är det bästa som händer på vintern, tycker Goliath Ivarsson.

Höjdpunkten i tåget är när killarna får sjunga en låt alldeles själva, "Stjärngossarnas visa".

— Det är kul när det bara är killar som sjunger. Tjejerna är ju alltid med annars, säger Fabian Paulsson.

Synkopen är en skola som är inriktad på musik. Därför är eleverna där vana vid att framträda, de har olika konserter, musikaler och annat. Men det är ändå ganska nervöst med luciatåg. Deras tåg skrider nämligen fram i Helsingborgs konserthus, som är jättestort. (När den här artikeln är inne i tidningen har luciatåget redan varit.)

En vanlig uppgift för stjärngossar är att sjunga Staffansvisan. Goliath Ivarsson är utvald till att vara Staffan det här året. Det innebär att han sjunger solo i visan. Fabian Paulsson och Hussein Sari har gjort det förut, och kan berätta:

— Det var nervöst, men inte superpinsamt.

Båda sjöng lite fel, men:

— Det var kul också. Många tyckte det var bra efteråt.

Det är lätt att bli pirrig när man ska framträda. Men killarna har några tips som kan hjälpa alla som tassar fram i luciatåg denna helg. Läs mer om dem här intill.

Om de fick välja helt själva – vilken figur i tåget skulle de då vilja vara?

Goliath Ivarsson, Fabian Paulsson och Sante Larsson gillar tomtarna.

— De har roligare kläder, finare färg, tycker Sante Larsson.

— Jag tycker stjärngosse är bäst. Jag gillar att vara det, säger Hussein Sari.

— Ja, jag gillar det guldiga och vita bäst, instämmer Mervan Sert.

LUSSEFAKTA:

Det började med ett julspel...

Förr i tiden framförde stjärngossar julspel om de tre kungar som kom med gåvor till den nyfödde Jesus – de som brukar kallas de vise männen. Det berättas att männen var stjärntydare och hade sett en ny stjärna – ett tecken på att en kung hade fötts.

Seden med julspel om detta kom från Tyskland, troligen i början av 1600-talet. Det var äldre skolelever som gjorde julspelen för att tjäna ihop pengar till sina studier. Så småningom följde även andra ungdomar efter, för spelen var populära och man kunde tjäna en hel del.

Ofta bar en av stjärngossarna en genomskinlig stjärna med ett ljus inuti. Tre av de andra var utklädda till kungar och en samlade in pengarna.

Ibland sjöng de kristna julpsalmer, ibland andra sånger, till exempel Staffansvisan. Det var också många skämt, inte bara religiösa berättelser.

Så småningom försökte kyrkan stoppa seden, de tyckte att julspelen drev med det som var heligt. Det började komma sägner om hur farligt det var att delta. Bland annat berättades det hur stjärngossar hade sett sina egna dubbelgångare glida förbi, tyst och spöklikt, för att sedan plötsligt bara försvinna...

Staffansritt för att hämta dricka

Staffan och hans fålar – hästar – sjunger man om. Förr fanns i Sverige en staffansritt som gjordes på annandag jul. Hästarna behövde motioneras, de hade stått i stallet över helgen. Men många unga män ville också skaffa mat och dryck till en ungdomsfest, Staffansöl. Tidigt på morgonen red killarna, drängar och ogifta bondsöner, i kapp till en källa där hästarna fick dricka. På vägen hem red de förbi byns gårdar och sjöng Staffansvisan. På vissa håll var det tradition att de red ända in i stugan!

Källor: Uppslagsboken NE och boken ”Folktrons år” av Ebbe Schön

Åsa Jarring
asa.jarring@hd.se 042-489 91 54