Kraftverken sög musten ur mäktiga Lagan

Knäred, Karsefors, Skogaby och Bassalt - så heter några av de gamla kraftverken i Lagan mellan Smålandsgränsen och Laholm. Det är namn som doftar industrihistoria, inte minst för skåningar. Kraften från Lagan tände ljuset och fick fabrikshjulen att snurra i västra Skåne för nittio år sedan.

Resor. Sett med sydsvenska ögon är Lagan ett imponerande vattendrag. Från Småland faller den in i Halland mellan de skogsklädda höjderna kring Knäred, fortsätter genom den lummiga mellanbygden och tar till slut några svängar på bondlandet vid Laholm innan den låter sig slukas upp av havet. Ingen annan å söder om Göta älv når i närheten av dess mäktighet, och det finns många vittnesbörd om vilken betydelse den haft, som civilisationsled, fiskevatten och kraftkälla.
Men före elenergins tidevarv hade man svårt att utnyttja mer än en bråkdel av de brusande älvarnas kraft. Kring förra sekelskiftet ändrades allt. Med ny teknologi kunde vattenkraften omvandlas till elektrisk ström och ledas i trådar till orter långt från flodernas forsar och fall. Så snart industrin fick upp ögonen för denna storartade möjlighet inleddes en hektisk huggsexa på vattenkraft som på några årtionden snöpte de flesta av landets strida älvar och åar. Skånska industrialister sneglade i första hand på Lagan. En yllefabrikör från Malmö, August Schmitz, gick i bräschen och bildade det kraftföretag som senare blev Sydkraft. 1909 genererades elström ur Lagan för första gången och skickades i nya luftledningar till Malmö, Landskrona och Helsingborg. De närmaste tjugo åren tämjdes Lagan nära nog fullständigt och i samma takt tändes elljuset i by efter by på den skånska landsbygden. Idag har vår elkonsumtion nått sådana proportioner att Lagan inte på långt när förslår som västra Skånes dynamo. Men att dess mossbruna vatten ändå lade grunden för moderniseringen i en hel region är värt att minnas när vi ser de små kraftverken som kantar ån från Laholm och uppåt. Här finns åtskilliga prov på finurlig ingenjörskonst som dock hade sitt pris i form av en omfattande naturförstöring. Allt kan ännu beskådas och begrundas.

Ett strövtåg längs Lagan på jakt efter kraftverkshistoria börjar med fördel i Knäred. Strax öster om samhället ligger Övre Knäred , som är ett av Sydkrafts fyra första kraftverk i Lagan, vilka alla invigdes en septemberdag 1910. De övriga tre var Nedre Knäred, Majenfors och Bassalt. Det var en stor dag i bygden. Kungen i egen hög person, det var alltså Gustav V, hade kommit till Övre Knäred för att lägga slutstenen och tusentals skådelystna var på plats för att följa spektaklet. Någon hade räknat ut att ingen kung hade varit i Knäred sedan 1629, då Kristian IV förde upprörda samtal med Gustav II Adolf i Ulfsbäcks prästgård - Halland var ju danskt på den tiden.
"Stolta Majenforsens silverstänk i solsken
och dess regnbågsfärger offrades åt nyttan.
Men dess kraft i vederlag
gör Landskronas natt till dag"
Så skaldades det i ett av högtidstalen. Sedan åt man en festmeny med bland annat kall kokt lax, vilket väl föll sig naturligt vid denna laxarnas å, som varit berömd för sitt givande fiske sedan urminnes tider. Att kraftverken kom att förstöra laxfisket var förstås en annan historia. För att i någon mån råda bot på problemet öppnade Sydkraft en laxodling i Laholm på 1930-talet som fortfarande är i drift.
Övre Knäred är med sitt röda fasadtegel typisk för den äldre generationen kraftstationer och är tack vare sitt öppna läge jämte Laholm den trevligaste anläggningen att besöka. Från gångbron på dammvallen ser man Lagans nya och gamla fåra sida vid sida. Den gamla är givetvis bara en död fors med stenskravel och små vattensamlingar.

Väster om samhället ligger systerstationen Nedre Knäred som kuvar Lagan än en gång innan den mynnar ut i det dammsystem som kallas Hjörneredssjöarna.
Sjöarna är det största konstgjorda magasinet i Lagan och anlades framför allt för att ge jämnare flöde vid kraftverken i Skogaby och Karsefors, som följer lite längre fram. Dämmena krävde sina offer och ett antal bönder tvingades flytta från sina gårdar. Idag är sjöarna ett omtyckt friluftsområde, som lämpar sig att befara med kanot.
Söder om Skogaby lilla samhälle ligger Skogaby kraftstation i ett undanskymt läge i skogen. Den blev färdig 1922 och var då med sina 11 megawatt Sydkrafts största kraftverk.

Några kilometer nedströms Skogaby passerar Lagan sin högsta tröskel under hela färden från källorna kring Tomtabacken på Småländska höglandets tak och ut till havet. I höjd med Ysby kastade sig ån förr utför den mäktiga Karseforsen på ett sätt som förde tanken till de vilda Norrlandsälvarna. Kraftintressenterna insåg tidigt vilken potential den 26 meter höga fallhöjden hade, och en stor kraftstation i Karsefors ingick redan i Sydkrafts första projekteringsplan från 1905. Problemet för Sydkraft var att även staten sett möjligheterna och skaffat sig rätten till forsarna. Det kom att dröja flera årtionden innan staten fann för gott att överlämna Karseforsen till bolaget, och i juni 1928 sattes till slut grävskoporna i jorden. Det var för övrigt första gången som grävmaskiner användes i Sverige. Det stora bygget genomfördes på rekordtid och vid jul 1929 började turbinerna snurra i Karsefors kraftstation, som blev och har förblivit södra Sveriges största med en effekt på 31 megawatt. Det behövs ungefär 30 nutida vindkraftverk för att nå upp till samma effekt, så det är alltså inte så litet.
Samtidigt tystnade Karseforsens brus för alltid. Man kan fortfarande se den gamla flodfåran, där vattenmassorna en gång sprutade mot klipporna. En gång om året gläntar Sydkraft på dammluckorna och låter Karseforsen för en timme återta lite av sin forna storhet. Det sker på "forsasöndagen", andra söndagen i augusti. Även kraftstationen går att besöka, bara man hittar dit. Sydkraft skyltar inte gärna till sina kraftverk, som i nutiden är helt fjärrstyrda och obemannade.

Vid Laholm tar Lagan ännu ett synligt steg neråt innan det bär av i makligare takt ut till Laholmsbukten. Laholms kraftstration kom till i samma svep som Karsefors och stod färdig 1932. Fallhöjden är bara 8 meter men det flyter mycket vatten här nära mynningen, så effekten blir ändå hyggliga 11 megawatt. Kraftverket ligger vackert och lättillgängligt nära centrum och är en välkänd symbol för staden. Alldeles intill finns Lagaholms slottsruin med sina stenmurar. Det fick sin betydelse för kraftstationens ganska pampiga utseende. I staden oroade man sig för att verket skulle förfula den känsliga historiska miljön och därför satsade Sydkraft extra slantar på att uppföra huvudbyggnaden i granit och låta Rudolf Abelin på Norrvikens trädgårdar bevaka den estetiska utformningen i dess helhet. Inne i stationen kan man se den stora dynamon som alstrar strömmen och här finns också lite glimtar från nybyggaråren. Kraftstationen står inte ständigt öppen för allmänheten men vänder man sig till Sydkrafts närbelägna driftskontor i Laholm så kan ett besök ordnas. Det gäller även de övriga kraftstationerna i Lagan.

Håkan Palm hakan.palm@hd.se042-489 92 22