Ett dockskåp från en svunnen tid

När du kliver in i Ebbas hus försvinner världen utanför. Trafikbruset från centrala Malmö tystnar tvärt. I Ebba Olssons värld står soffan och skänken på samma plats som de gjort sen seklets början. Här levde hon med kallvatten, jordkällare och dass på gården fram till 1982. Då var hon 83 och hade bestämt sig för att bo modernt.

Resor. Det gula lilla huset står kvar så som det var på Ebbas tid, ja som det var på föräldrarnas och på farmor och farfars tid.
Grannhusen började rivas under 50-talet och nybyggen klättrade i höjden på lilla Snapperupsgatan. Men när Läkarhuset Ellebogen vägg-i-vägg ville köpa, riva och göra parkeringsplats - då sa Ebba Olsson nej. Därför står nummer 10 fortfarande kvar som ett dockhus bland jättarna.
Ebba och hennes familj donerade allt till kommunen och nu är hemmet museum. Alla som vill kan titta närmare på möblemanget i ädelmahogny i salongen som föräldrarna specialbeställde när de flyttade in 1911. Kika på den vita kakelugnen och dra fingret längs den glatta ytan på skänken. Se på trampsymaskinen i rum två och tänka att det var här Ebba och hennes mor Anna ordnade försörjningen när de jobbade med sadelmakeri på beställning.
Idag är huset öppet två gånger i veckan och grupper av skilda slag beställer också visning. Max tio personer åt gången sväljer huset på 44 kvadratmeter. De flesta som kommer bara älskar det - allra mest skolbarnen.
— De tycker om att få röra, titta och känna. De vill veta hur det fungerar. Mest av allt gillar de att gå ner i jordkällaren, säger Camilla Wallin som guidat här i 18 år.
Det är känslan. Så näpet och så - orört. Direkt när ytterdörren stängts far blicken runt och tar snabbt in det mesta. Köket är långsmalt med gjutjärnspis och skomakarlampan med virkad spets kastar ett försiktigt ljus över bakformar och vitt kakel med blå bård. Så är det salongen och rummet där alla åt - sen inget mer. Ändå känns det välplanerat och rymligt för så få kvadratmeter. En smal och mycket brant vindstrappa, en riktig "hönsatrappa" leder upp till sovrummet där föräldrarna, Ebba och hennes bror samsades. Gården är en pytteliten oas bakom höga plank. Här ståtar hortensian mitt bland kullerstenarna som den alltid gjort och på ena väggen klättrar en bokharabinda, en växt som är nästan omöjlig att utrota.
Rakt över den lilla gårdsplanen finns utedasset och förrådet med jordkällare. Här skulle det vara alldeles tyst - om inte läkarhusets fläktsystem bidragit med sin lågfrekventa evighetssusning. Förr var det livligare för på andra sidan dasset låg en nykterhetsrestaurang med stor uteservering.
Vem var då Ebba Olsson som låter oss uppleva den här tidsresan?
Hon föddes 1899 och utbildade sig till hattmodist, en flicka som var duktig i skolan och tog lite extrakurser utanpå den vanliga sexåriga folkskolan. I tre, fyra år dansade hon balett men när det gällde fortsatta studier sa föräldrarna nej. I 20-årsåldern flyttade hon till Vetlanda, att ge sig iväg ensam var fortfarande ett rätt ovanligt steg för en ogift kvinna vid den här tiden. När hennes far på 20-talet fick hjärnblödning och inte kunde arbeta längre flyttade hon tillbaka till Malmö för att hjälpa till och Ebba är 43 år när fadern dör 1942. Då är det liksom försent, hon förblir hemmaflicka. Både hon och modern är duktiga sömmerskor och försörjer sig på snörmakerier, de syr knäppen till dräkter, omtag till gardiner och liknande.
Hemmet ser fortfarande ut som det gjorde när föräldrarna tog över som nygifta 1911. Ja, faktum är att Ebba Olsson köpte sina första egna möbler när hon 83 år gammal flyttade till en modern lägenhet några kvarter bort.
Hur gammalt huset är vet ingen men grunden är från 1700-talet. Det kostade statsmätaren Jöns Olsson och hans hustru Anna (Ebbas farfar och farmor) 250 kronor 1873. Här bodde de med tre egna barn och en fosterdotter, en familj snäppet över medelkllass. Att vara statsmätare (ungefär som tullmästare) och väga upp varor som kom in i landet räknades som ett "fint" arbete.
Olof Olsson, äldste sonen och Ebbas far, gick till sjöss och var borta länge. I fyra år bodde han i Hamburg innan han återvände till Malmö och satsade på samma yrke som fadern. Hemma träffade han pälssömmerskan Anna Sundblad och de gifte sig 1898. Då var Olof 39 år och Anna 22. Året efter föddes Ebba och sju år senare brodern Thure. När familjen 1911 flyttade in i huset på Snapperupsgatan hade priset sigit till 3 000 kronor.
Alla var nöjda med arrangemanget utom Ebbas mor Anna. Området hade inte någon högre status, det kallades helt enkelt "tattarkvarteren". Rakt över gatan, bara några steg från ytterdörren och bakom ett högt plank, låg mentalsjukhuset Asylen för "missanpassade och sinnesslöa". Anna tyckte det var obehagligt att ha sjukhuset så nära. Dessutom fanns det en hel del ölkafeér i närheten.
Då gjorde Olof Olsson sin kupp. Han bestämde sig för att få Anna över på sin sida genom att dra in el och rinnande vatten. En ovanlig lyx så tidigt som 1913 och han fick själv bekosta allt. Förmodligen var det värt varenda krona eftersom det blev lugnt hemma.
Familjen levde ganska gott och hade både hund och fågel, visst umgänge och vänner i Köpenhamn. Ibland åkte de på utflykt.
— Indragningen av el och vatten var den sista stora renoveringen, säger guiden Camilla Wallin.
Det märks att det är så. Huset har satt sig med ålderns rätt och känns lite skevt. Väder och vind har gjort att murbruket drösar där bakom tapeterna.
Allteftersom tiden gick började omgivningarna förändras. Asylen försvann och blev grönområde, husen runt omkring som ofta var i ganska dåligt skick revs också. Nummer 10 plus ett större hus längre ner på gatan är de enda av de äldsta som finns kvar idag. Snart började också mor och dotter Olsson inse att de var ägare till något unikt och sade envist nej till alla propåer om att sälja. Modern dog 1961 när Ebba var 62 år. I över 20 år bodde hon sedan ensam i huset.
1982 var det dags för flytt. 83 år gammal fick Ebba för första gången kyl och frys, varmvatten och innetoa. Hon slapp gå bort till badhuset vid Rössjön och badade istället i eget badkar. Och hon klippte av sitt långa hår för allra första gången.
1989 dog Ebba Olsson, 90 år gammal.

Lisbeth Schön lisbeth.schon@hotmail.com