Senegal — stökigt men färgstarkt

Senegal som vinterresmål är en nyhet på den svenska marknaden och fortfarande i sin linda. Landet har ett generöst klimat som främsta tillgång men ger också på gott och ont en rejäl försmak på det verkliga Afrika. Välj mellan hetsig storstadspuls i Dakar eller lugnt badortsliv i Saly — eller slå två flugor i en smäll.

Resor. Senegal sägs vara en mjukstart på den svarta kontinenten, ett "Africa Light". Men att dimpa ner i Dakar och möta kaoset, smutsen, rucklen och de påträngande gatuförsäljarna i denna oöverskådliga ulandsmetropol känns likväl nästan som ett knockoutslag. Kulturchocken är bedövande.
Gatuförsäljarna är den värsta plågan. Som grisskär lite vilsen turist blir du ständigt antastad. Det är inte mycket att göra åt saken, man får acceptera att bli sedd som en inkomstkälla att mjölka i ett land med astronomiskt hög arbetslöshet och där allt tycks gå ut på att tjäna snabba pengar. Lyckligtvis kommer man i de flesta fall ändå undan med ett enkelt nej.
I Dakar myllrar det också av taxichaufförer som kämpar på liv och död om kunderna i svårt nersuttna gula bilar. Utanför Novotel i centrala Dakar, ett hotell av god klass, häckar ett antal skumma typer med några av de absolut risigaste taxibilar jag någonsin sett. Åker man med dem blir man garanterat lurad om man alls kommer fram. Runt centrum utbreder sig väldiga kåkstäder, där allt verkar försiggå på gatan; barn spelar fotboll, mammor donar med maten, män sorterar skrot, fromma ber, tanter säljer frukt från en filt, får och getter bräker — men mitt i röran kan man också få se unga kvinnor med kroppar som fotomodeller trippa fram i eleganta färgstarka kläder. Gazeller som männen säger, och sådana finns det gott om.
Detta om de första intrycken från en stad och ett land som sannolikt kommer att lanseras på den svenska chartermarknaden som ett alternativ till Kanarieöarna och Thailand till nästa vinter. 50 000 svenska resenärer inom fem år är det oblyga mål som reseföretaget Laguna Tours satt upp, ett bolag i Senegal som startats av svenskar med övervägande svenskt kapital. Den första lilla rännilen av nordbor har redan hittat hit. Jag är en av dem.

Andra dagen är en lyckodag för då är jag i sällskap med guiden Pape, som smidigt lotsar mig förbi gatumånglarna i Dakars vimmel till de bästa bitarna av stan. Miljön känns genast mer hanterlig, och mina ibland naiva frågor får svar. Analfabetismen är utbredd. Därför kan det vara svårt att få taxichaufförer att hitta till en ovanlig adress — många kan inte läsa vad som står på gatuskyltarna.
Dakar ligger längst ut på en spetsig halvö, i själva verket så långt åt väster man kan komma i Afrika, och havet är sällan långt borta. Längs kusten finns fina stränder, några mondäna restauranger och vackra utsikter, men vyerna ser vi tyvärr inte mycket av därför att harmattan, den torra ökenvinden som blåser hela vintern, råkar ha en av sina stora dagar. Stoft från Sahara bäddar in stan i ett starkt torrdis, som tidvis till och med skymmer solen.
Dakar är känt för sina musikklubbar, där det brukar gå hett till fram på småtimmarna. Det vimlar av bra band och artister, och somliga som Yossou N´Dour är kända över hela världen. Men den största sevärdheten ligger tjugo minuters resa ut i Atlanten. Île de Gorée, en bergig liten ö på Dakars redd, har en fruktansvärd historia som ett centrum för slavhandeln i västra Afrika. I Maison des Esclaves, nu museum men under närmare ett par hundra år ett av flera handelshus för slavar, får man en hisnande inblick i den skamliga hanteringen. Men trots den bittra bismaken av skräck och brott är Île de Gorée en förtjusande ö, lugnare och friskare än det stökiga Dakar, som man så väl behöver en andhämtningspaus ifrån. Vi strosar i de små gränderna och äter god fisk på Papps favoritrestaurang. Sen tar vi en kall Flag, det inhemska prestigeölet, på en av uteserveringarna vid hamnen. Pape har läst på om de svenska dryckessederna.
—Skål, hojtar han och dänger sin Fanta mot min ölflaska. Han skålar varje gång det ska drickas något, om så bara vatten.

Efter tre dagar i storstan väntar Saly, en badort sju mil söder om Dakar längs den långa och flacka kust som kallas Petite Côte. Här finns ett flertal stora hotellanläggningar, som besöks företrädesvis av fransmän. Senegal är en ju en gammal fransk koloni och banden med den forna härskarmakten är fortfarande starka. Vägen ut går genom ett enformigt bushlandskap som dock avbryts av en märklig skog med baobabträd. Dessa glest stående jättar, som påstås kunna bli över 1000 år gamla, är egentligen inga träd utan örter. I stammarna bildas ofta hålrum som förr användes som begravningsplatser. Än idag kan man hitta kranier och benbitar inne i träden.
Bor man på badhotellen i Saly lever man i en liten egen värld som med vakter och murar håller lokalsamhället på avstånd. På den generösa stranden får man ligga i fred för månglarna, men de kan passera förbi i vattenbrynet. Börjar de vifta med sina varor far vakten upp ur sin stol.
Senegals stabila tropiska klimat är kanske det främsta trumfkortet i jakten på solturisterna. Från november till maj regnar det praktiskt taget inte en droppe. Sommaren är fuktigare, med en del regnskurar, men också med klarare sikt eftersom harmattan lagt sig till ro. Varmt är det året runt, och tacka för det; det är inte så långt till ekvatorn.
Utanför de milsvida sandstränderna andas Atlanten makligt i soldiset. Men badvattnet är rätt svalt vintertid tack vare den envisa harmattan som driver det varma ytvattnet från kusten. Vältrimmade ynglingar tar spänntag på varandra i sanden; brottning är en nationalsport i det här landet. Stämningen är mycket vänlig och avslappnad. På kvällen drar de lokala fiskarena upp sina färgglada båtar på stranden, som är en livlig plats även när mörkret fallit. Den ljumma luften fylls av ett envetet trummande som kan hålla på i timmar. Vid varje liten strandservering är det trumfest, mot artistdricks naturligtvis. En sammetsnatt vid oceanen med tio turisthotell i ryggen fångar inte mycket av det verkliga Afrika, det måste man komma ihåg, men den är oförskämt behaglig.
Håkan Palm

Håkan Palm hakan.palm@hd.se042-489 92 22