Med flodbåt genom Kerala i Indien

Den indiska delstaten Kerala beskrivs ibland som ett Indien light. Lätt att resa i, tryggt som ett Indien i miniatyr. Frågar man Keralas invånare hur de själva vill beskriva sin del av Indien blir svaret omedelbart: detta är gudarnas land!

Vaknar av att en kvinna nynnar. Det plaskar i vattnet och båten gungar lätt. Bakom bomullsgardinen ser jag en svag strimma ljus. Solen ska snart gå upp över Backwaters, ett enormt sjö- och kanalsystem där små husbåtar tyst glider fram. Vår båt ligger fasttöjd i kokospalmer. Jag går ut på akterdäck och tänder en fotogenlampa. Sätter mig i en av korgstolarna och ser dagen vakna.

Kvinnor kommer gående på en stig ner mot vattnet, tvättar kläder, slår dem mot stenar. De diskar sina kokkärl, lite längre bort står en man och borstar tänderna.

Vattnet är allt. Transportväg, skafferi (fiske), tvättstuga, lekplats och badrum– och en inkomstkälla eftersom många turister gör som jag, hyr en husbåt några dygn för att glida rakt in det indiska vardagslivet.

Det doftar kaffe från fören. Kocken fixar frukost medan kapten gör i ordning för att kasta loss.

Någon har rekommenderat mig att ta med böcker. ”Det händer ingenting”, säger de. Men mina böcker ligger kvar i ryggsäcken. Den överväldigande naturen går inte att slita sig från. Båtar skär genom den stilla vatten-ytan och solen börjar värma. Här och där en kanot med någon som ska till jobbet. Palmer, överallt palmer.

Det gungar och kluckar. Jag somnar.

Den indiska delstaten Kerala har sin egen slogan – ”God’s own country”. De indiska hinduiska gudarna syns överallt. På reklamskyltar, T-tröjor och vykort. Kerala badar i färger, men allra mest i rött. Det indiska kommunistpartiet CPI (M) har styrt i omgångar sedan 1957. På väggar och murar ser man hammaren och skäran målade. Läs- och skrivkunnigheten är högre än i övriga Indien, jämlikheten har nått större framgång och kvinnans situation är starkare än i andra delstater.

Kerala bjuder på en sällsam mix av upplevelser för resenärer. Populäraste semesterorten och stranden heter Kovalam Beach och ligger någon mil utanför delstatshuvudstaden Thiruvananthapuram (Trivandrum). Fiskebåtar ligger uppdragna på stränderna och längs den smala strandpromenaden trängs restauranger, kaféer, hotell, butiker och skrädderier.

Fem mil norrut ligger Varkala. Här samlas mestadels ryggsäcksresenärer. Högt över havet, på en enorm klippkant ligger barer, affärer och mindre hotell. Nedanför en fin strand.

I Kerala är det även möjligt att komma riktigt nära det indiska vardagslivet genom så kallad Homestay. Det är precis vad det låter, man bor hemma hos en familj (se guide).

Många söker sig till Kerala för den ayurvediska läkekonstens skull. Ayurveda betyder kunskap om livet och är en 5 000-årig läkekonst som under de senaste tio åren blivit en kraftig magnet för världens resenärer. Ayurvedisk medicin används för att bota många hudåkommor, exempelvis psoriasis, men också för att lindra ledvärk, förkylningar och tropiska sjukdomar. Man botar aldrig symtom, utan går till grunden med vad som kan ligga bakom.

Vid sidan om de små ayurvediska klinikerna har flera spahotell sin hemvist i Kerala. På flera av dem kan man ”lägga in sig” och gå igenom reningskur eller specifikt för att behandla en åkomma. Behandlingarna består i stort av oljemassage, andra oljebehandlingar och särskild kost. Flera av de örter som odlas i södra Kerala används i behandlingarna. För att plantera behandlingarna på riktigt i kroppen rekommenderas också yoga.

Vaknar av ett ryck. Kocken undrar om jag vill ha mer kaffe. Båten gungar vidare.

Bara ett dygn senare sitter jag på en annan båt. Nu på taket. Vi glider genom Periyar Wildlife Sanctury, ett vildmarksområde. På de frodiga slänterna ner mot vattnet står elefanter och betar. Apor hoar i träden. Detta är djungelboken på riktigt. Vi övernattar i den lilla staden Kumily högt uppe i kardemummabergen. Kumilys brokiga gator är kantade av kryddbodar och flera guesthouse. Hit åker man för djurlivet och kryddorna. Vill man inte åka båt kan man i stället vandra med guide.

De böljande bergen är fulla av teplantager och andra odlingar, på flera av dem är det möjligt att bli guidad för att se hur peppar, kardemumma och nejlikor odlas och används. Inte minst får man känna dofterna. Här finns också kanel, vanilj, kummin och chili. I Kumily finns också en liten teater där den traditionella tempeldansen kathakali framförs. Här har den anpassats till turister så att vi ska orka med. Ursprungligen framförs detta teatraliska dansstycke under tempelfestivaler och tar då närmare åtta timmar.

Den lilla teatern är öppen långt innan föreställningen börjar. Skådespelarna sminkar sig på scenen. Ansikten målas i grönt och gult, rött och blått och är både skräckinjagande och vackra. Endast två skådespelare utför dansen, och även om karaktärerna är en man och en kvinna är de båda aktörerna män. De ackompanjeras av sång och trummor. Lokalen har fyllts till sista plats. Utanför går solen ner och den indiska natten har bara börjat. Respress

Bodil Sjöström
bodil@respress.se