Vacker vandring nära himlen
På jordklotets yttersta kvist hänger Nepal. Följ med på en resa från Kathmandu
till Himalaya.
Bildmaterial
Det tar på krafterna att vandra i Nepals tunna luft.
Foto: Mikael Persson/Respress
Grönt och lummigt. Phewasjön vid staden Pokhara nedanför Annapurnamassivets fot.
Foto: Mikael Persson/Respress
Eftermiddagsvy i byn Kagbeni mot det snöklädda Nilgiri.
Foto: Mikael Persson/Respress
Resa dit
Reguljärflyg från Stockholm eller Köpenhamn till Kathmandu med en eller två mellanlandningar kostar från cirka 7 000 kronor. Bland annat Läs och Res, Äventyrsresor, Pathfinder, Temaresor och Världens Resor erbjuder arrangerade vandrarresor.
Visum
Krävs för skandinaviska medborgare. Kontakta Nepals Generalkonsulat i Stockholm, tel 08-611 90 32, eller fixa visum vid ankomst till Kathmandus flygplats (ta med passfoto och kontanter). 15-dagarsvisum till Nepal kostar 215 kronor, 30-dagarsvisum kostar 285 kronor och 90-dagarsvisum 640 kronor.
Bo
Dyrt: Dwarikas, Battisputali, www.dwarikas.com. Elegant lyxhotell byggt som ett medeltida nepalesiskt kungaslott. Lugn och lummig innergård med pool och rum fullproppade med antikviteter. Boka rum god tid i förväg! Dubbelrum från cirka 1000 kronor.
Mellan: International Guesthouse, Kaldhara, Thamel, www.ighouse.com är byggt i traditionell Kathmandustil och erbjuder skön innerträdgård, lugnt läge och små, men fina dubbelrum för 100-325 kronor.
Billigt: Hotel Cosmic, Z-street, Thamel, www.hotelcosmic.com, har enkla dubbelrum med dusch och toalett för 100-200 kronor.
Värdshusen på trekken erbjuder oftast privata rum och soluppvärmd dusch.
Äta
I Kathmandu finns all världens kök. Restaurangerna New Orleans, Krua Thai och ThakaliBhanchhai stadsdelen Thamel är bra på i tur och ordning västerländskt, thaimat och nepalesisk husmanskost, till exempel dal bhat (ris med linssås, curry och grönsaker). För festmiddag, gå till vackra Garden of Dreams, vid korsningen TrideviMarg-Kantipath.
På trekken serverar värdshusen bra mat, alltifrån dal bhat till pizza, pasta, vegetariskt och äppelpaj.
Trekkingtillstånd
För att vandra vid Everest, Langtang och i Annapurnaregionerna krävs ett TIMS-kort (Trekkers Information Mangament System) som ska visas upp vid kontroller. Vandrar du organiserat fixar trekkingbyrån detta. Trekkar du på egen hand, hämtar du TIMS gratis på the Tourist Service Center i BhrikutiMandap, Kathmandu (tel 01-425 69 09). Ta med pass och två passfoton. Vandrar du i Annapurnaregionen krävs också biljett till Annapurna Conservation Area för cirka 200 kronor. I Everest och Langtang måste du lösa nationalparksbiljett för cirka 100 kronor.
Trekkingleder
Vandringen till Everest Base Camp innebär vanligtvis flyg från Kathmandu till byn Lukla plus 16 vandringsdagar tur-och-retur (inklusive acklimatiseringsdagar för den höga höjden). Bäst vyer över världens högsta topp från utsiktspunkterna Kala Pattar och Gokyo. Se upp med höjdsjuka! Vandringen når över 5 000 meters höjd!
Annapurnaregionen bjuder på mängder av spännande vandringsalternativ. Sexdagarsturen Pokhara-PoonHill-Pokharabjuder på fina Himalayavyer liksom den vackra byn Ghandrung. Äppelpajstrekken, i reportaget går från Nayapulutanför Pokharatill Jomsom och Muktinath omfattar sju-åtta ganska lätta vandringsdagar och går bitvis via ett nytt vägbygge genom Kali Gandaki. Betydligt tuffare är den tre veckor långa Annapurna Circuit, som korsar det 5 146 meter höga passet Thorong-la. Från Pokhara kan man på tio vandringsdagar tur och retur också avverka Annapurna Base Camp på drygt 4 100 meter.
Trekkingbyråer i Nepal
Två seriösa och välrenommerade trekkingbyråer i Nepal är MountainDelights, www.gotomountain.com och Highlander, www.highlandernepal.com
Klimatpåverkan
Enligt utsläppskalkylatorn atmosfair.com orsakar flygresan Stockholm- Kathmandu tur och retur utsläpp av 3 830 kilo koldioxid. Detta kostar 900 kronor att kompensera.
Mer info
Lonely Planet har bra guideböcker till Nepal (särskild volym för trekking). På svenska finns Vagabonds guide Till Himalayaland.
Snabbfakta Nepal
Yta: 140 797 km2 (Sverige 449 964 km2).
Antal invånare: 29 miljoner.
Religion: hinduism och buddhism.
Huvudstad: Kathmandu.
Statsskick: republik.
Landsnummer: + 977
Tidsskillnad: + 4 timmar och 45 minuter.
Valuta: 1 nepalesisk rupie = cirka 0,09 öre.
Språk: nepali (men engelska funkar ofta bra)
Nepals höga berg
I Nepal finns åtta av världens tio högsta toppar.
Mount Everest (1), 8 848 meter
Kanchenjunga (3), 8 586 meter
Lhotse (4), 8 516 meter
Makalu (5), 8 485 meter
Cho Oyu (6), 8 188 meter
Dhaulagiri (7), 8 167 meter
Manaslu (8), 8 163 meter.
Annapurna I (10), 8 091 meter.
Nepals nationalrätt
Två gånger varje dag. Dhalbhat är Nepals okrönta nationalrätt. Beställ en sådan och du får mängder av kokt ris, currydoppade grönsaker och potatisar, kokt Himalayaspenat som är lite bitter till smaken, en skål med eldfängt pickles (achar) och en annan skål med linssåsen dal som du häller över riset. Gott, billigt och näringsrikt. Dessutom får du nästan alltid påfyllning!
Äts vanligen två gånger varje dag
Innan du bokar
Det handlar om din säkerhet. Men du har också ett moraliskt ansvar för din guide, bärare och naturen.
+ Är din guide och bärare ordentligt försäkrade? (till exempel för eventuell helikopterräddning).
+ Har de avtalsenliga löner och tillgång till utrustning för kyla och höga höjder?
+ Hur löser man saker som sophantering, bränsle och dricksvatten?
+ Läs mer på www.keepnepal.org & www.himalayanrescue.org.
Resor. Alla resor till höga Himalaya startar i Kathmandu. I den nepalesiska huvudstaden laddar man upp, fixar logistiken, köper ficklampa och karta, löser vandringstillstånd och mjuklandar i den värld av främmande dofter och branta uppförsbackar som Nepals turistmyndigheter marknadsför som verklighetens Shangri-la.
Kathmandu möter lite så, med sagoskimrande undertoner, under färden från flygplats mot centrum. Taxin passerar löst gående kor och apor som äter trädens mogna frukter. Kvinnor tvättar för hand vid en damm med guldförgyllt kobrahuvud. Och över gyttret av hus och gyllene buddiststupor reser sig Himalaya som en glittrande, vit vägg. Samtidigt befinner sig den nepalesiska huvudstaden i stark förvandling. På bara några årtionden har invånarantalet mångdubblats. Ljudnivån är hög och avgaserna så intensiva att Kathmandu oftast känns allt annat än gudomlig. Vill därför så fort som möjligt till Annapurna och bergen. På en av turistkvarteret Thamels hundratals trekkingbyråer får jag alternativen från Ram Sapkota med förflutet som både bärare och guide, innan han grundade sin egen vandringsfirma.
– Du behöver en guide som förklarar natur och kultur, och en bärare som bär din ryggsäck, så att du verkligen kan njuta av trekken, förklarar Ram.
Konceptet låter knappast politiskt korrekt. Någon som bär min ryggsäck och någon som visar vägen. Men förutsatt att bärarfackets regler följs - avtalsenlig lön, försäkring, adekvat utrustning för alla samt en maxvikt på 30 kilo (det är mycket, och vissa arrangörer tillåter därför inte mer än 20 kilo) - står just den här typen av jobb för eftertraktade arbetstillfällen. Särskilt åt bönder för vilka bärarjobben är en av få möjligheter att tjäna kontanter. Upplägget innebär även fördelar för mig själv. Jag bidrar till den lokala ekonomin. Dessutom blir vandringen trevligare och säkrare. Särskilt åt bönder för vilka bärarjobben är en av få möjligheter att tjäna kontanter. Upplägget innebär även fördelar för mig själv. Jag bidrar till den lokala ekonomin. Dessutom blir vandringen trevligare och säkrare.
Två dygn senare gör vi den åtta timmar långa bussresan från Kathmandu till staden Pokhara vid Annapurnamassivets fot. Den 20-åriga guiden Mahesh som tänkt bli militär, men bytte till trekking efter påtryckningar från en nära släkting.
– Hon var rädd att jag skulle bli skjuten, skrattar Mahesh, medan kusinen Naresh lyssnar.
Det är han som är min bärare. En 18-årig student som extraknäcker under några lovdagar.
– Jag vill läsa vidare på universitetet, säger Naresh bestämt, som också ser trekken som ett sätt att bättra på sin engelska.
I byn Nayapul, strax utanför Pokhara, startar Nepals populäraste vandringsled: den mot Annapurnamassivet, ett område vars mångfald till och med överträffar Everest.
Stigen är lättgången och stensatt. Och frihetskänslan av att äntligen vara ute och vandra är fenomenal. Jag vet ju i och för sig: den första dagen blir tuff, innan andhämtning, knän och höfter vant sig vid nivåskillnader och branta uppförslut. Men knallröda solfåglar far runt bland bananplantor, luften är sommarljum och i fonden klättrar uppodlade terrasser mot ett Annapurnamassiv som lyser som glödande elfenben. Landskapet, människorna och naturen. Allt är som ur en saga.
Guideboksjätten Lonely Planet placerade nyligen Nepal bland världens hetaste turistdestinationer. Efter år av inbördeskrig och blodigt elände, råder äntligen fred och turisterna har hittat tillbaka i skaror som slår alla rekord. Strömmen av vandrare är också förbluffande tät. Unga backpackers och några barnfamiljer, men framför allt äldre européer som vandrar i grupp.
Vår första vandringsdag slutar tidig kväll. Då har vi följt en turkos flod och tagit oss uppför de tretusen trappstegen från byn Tikhedhunga till ett ombonat värdshus i byn Ulleri. Till fullmåne och blänkande vita berg, äter vi nygräddad äppelpaj med vaniljsås. En humörhöjare som hittade hit via hippietidens resenärer och som allt sedan dess gett vandringen namnet äppelpajstrekken.
De följande dagarna följer ungefär samma mönster. Bastant grötfrukost. Två-tre timmars vandring. Sedan lunch, innan vi framåt tidig eftermiddag tar in på ett nytt värdshus. Höjdpunkterna är i dubbel bemärkelse många. Skogen upp mot byn Ghorapani påminner med sina epifyter och mossbeklädda grenar om något ur Sagan om Ringen. Från utsiktspunkten Poon Hill möter gryningen med 8 000-meterstopparna Dhaulagiri och Annapurna. Ser det storslagna Himalayapanoramat tillsammans med hundratalet vandrare, bland annat australiensiska Sue som plockat upp sin mobiltelefon för att ringa maken hemma i Sydney.
- Unbeliveable, darling!, du skulle vara här. Jag har nått himlen! säger Sue exalterat i telefonen, trots att klockan bara är sex på morgonen och termometern visar på ynka tre plusgrader.
Vandringens mest dramatiska parti följer kommande dag och går igenom Kali Gandakisänkan, som påstås vara jordklotets djupaste kanjon. Under någon mil skiftar naturen raskt från tropisk grönska till barrträd och så småningom låga enbuskar innan växtligheten tar slut och landskapet blir naket och rödlätt.
Då vi når slutmålet, pilgrimsorten Muktinath på 3 800 meters höjd känns det som om vi anlänt en främmande kontinent. Två unga buddistmunkar, svepta i rött, blåser in kvällningen via dova lurstötar. Samtidigt glöder Himalaya vitt och väldigt över ett naket månlandskap. Och turistsloganen känns faktiskt inte helt fel. Åtminstone ibland är Nepal som verklighetens Shangri-la!
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus