Amalfi – Italiens vackraste kust

Italienska Amalfikusten är en av Europas skönaste kuststräckor. En plats för romantik, rakryggade klippor och rasande många citronlundar.

Resor. Caprese med färska tomater och den mjällaste av buffelmozzarellor till förrätt, sedan pasta med pinfärska skaldjursom glider ned på vin hämtat från sluttningarna runt Ravello, högt ovanför våra huvuden. Den första middagen i Amalfi, på strandrestaurangen Lo Smeraldino, kunde inte ha varit bättre. Ändå stod höjdpunkten inte ens på bordet ännu.

Att frostnupna små glas med citronlikören limoncello skulle serveras som en digestivo var inte det minsta oväntat, det tillhör vanligheterna i stora delar av Italien. Oväntad var däremot intensiteten och styrkan i smaken: klunkarna exploderade som små citrusbomber mellan tunga och gom.

När vi översvallande berömde limoncellon, nickade och log kyparen nästan överdrivet belåtet, som om vi sagt att hans son var duktig på fotboll. Men leendet slocknade snabbt när jag frågade om likören var gjord på lokalt odlade citroner.

– Vi gör vår limoncello på våra egna frukter från vår egen citronodling, inte av vilka lokalodlade citroner som helst, förklarade han och såg så stött ut att dricksen fick bli aningen större än vad vi tänkt.

Amalfikusten har många karaktärsdrag. Den kan beskrivas genom sin dramatiska natur, genom mötet mellan berg och hav, med sina människor, sitt sköna klimat eller med de charmiga små samhällena med medeltida anor. Men du kommer inte undan citronerna.

Var du än tittar lyser de som små gula dioder på bergssluttningarna och många av traktens familjer har citronlundar som gått i arv i generationer. Bland befolkningen här råder ingen som helst tvekan om att världens främsta citroner skördas, två gånger per år, längs Amalfikusten.

– Våra citroner är så söta och goda att man kan äta dem direkt, som andra frukter. Mycket bättre än de på Sicilien, säger taxichauffören Eduardo med en fnysning och en lätt knyck med huvudet söderut, mot de sicilianska citronskojarna.

Från hotellrummets terrass målar rena vykortsutsikten över Amalfi stad upp sig. Rosa, vita och gula stenhus klamrar sig fastmellan himmel och Medelhav. Nedanför, i stenpirens skydd, ror en fiskare hem sin eka från den nyankrade fiskebåten. Allt är förvånansvärt stilla.

Trots 6 000 invånare känns staden som en gammal by med lagom, en turistbroschyr skulle säga "charmigt", slitna stenhus och trånga små gator som mynnar ut i stenlagda torg med uteserveringar perfekta för att betrakta vardagslivet över en espresso eller ett glas vin.

Vespaförare kryssar med pizzakartonger i handen, grånade herrar med kepsar och käppar drar fiskehistorier och skryter, får man förmoda, om finfina citronodlingar som gått i arv till barnen - och en polisman, en carabinieri, dricker vatten direkt ur den gamla fontänen.

Amalfikusten har i många år varit omskriven som en av de vackraste platserna i Italien och som en av Europas mest sevärda kuststräckor, så turisterna har hittat hit. I ganska stor omfattning.

Under högsäsong drar hotellpriserna iväg, uteserveringar och stränder fylls, och den smala, slingrande bergsväg som förbinder byar och städer längs kusten korkas igen av bussar med kryssningsturister på dagsutflykt.

Men Amalfikusten, som ibland också kallas Sorrentokusten efter den största staden, har ändå hjärtat i behåll. Vilket är tur på mer än ett sätt, eftersom området blir allt mer populärt bland bröllopspar från hela världen, även från Sverige. Hit kommer både smekmånadsgäster för att njuta av de första dagarna som nygifta, och par som väljer att både ha vigsel och smekmånad här. Amalfikusten sträcker sig från Sorrento i väster till Salerno i öster. Även om staden Amalfi fått skänka sitt namn åt kustremsan, är Positano den största turistorten. De läckra stadsbilder du sett från Amalfikusten är sannolikt tagna här.

Och varför inte. Positano bjuder på en finare strand än Amalfi, på ännu mer dramatiskt bergsklättrande byggnader och på en katedral vars torn smälter perfekt in i vykortsmotiven.

Men staden bjuder också på fler turister och betydligt högre priser. Att äta längs strandpromenaden i Amalfi är inte billigt, men på restaurangerna vid stranden i Positano får du lägga ytterligare 30-40 procent på notan. Så Positano är perfekt för en dagsutflykt med lokalbuss, eller med båt. Båtresan är snabbare och ger fina vyer över kusten, men mycket dyrare än bussen. Ett tips är att ta buss ena vägen, båt den andra.

Bussutflykt gäller även för Ravello som vi besöker under resans sista dag. Den lilla staden tronar 350 meter över havet, på berget ovanför Amalfi. Biljetterna köper du i en tobaksaffär eller kiosk, det finns en precis vid busstationen i Amalfi, men aldrig på bussen.

När bussen trotsat stigningen, hårnålskurvorna och ett par vägarbeten och når Ravello, stiger vi ut och möts av öppen rymd. Långt, långt nedanför rullar Medelhavets vågor in mot grovkorniga stränder och klippor. Åt andra hållet breder mossgröna terrassodlingar ut sig över morska berg. Utsikten räcker i timmar, kanske dagar. Luften är klar, nästan sval.

Vi upptäcker Ravellos snäva stengator, trotsar svindelkänslorna på nya luftiga utsiktsplatser i olika väderstreck och faller till sist för kaffedofterna från piazzans serveringar. Där pratar vi om våra upplevelser och är överens om att den beskrivning av Amalfikusten som vi läst oss till i förväg, stämmer till punkt och pricka. Positano och Ravello är populära turistfavoriter där turbussarna trängs på infartsparkeringarna. Men de båda små städerna är både vackra ochintressanta.

Amalfi stad är lite lugnare, med färre turister och betydligt fler italienare- och därmed en perfekt bas för besöket.

Citronerna däremot, de är precis lika goda överallt.

Göran Ingman/RESPRESS