Vackra landskap i Piemonte

Vandra eller cykla längs höstfärgade vinodlingar. Njut av Italiens kanske bästa kök och vin i världsklass. En höstvecka i Piemonte är ett koncentrat av "la dolce vita", det ljuva livet.

Resor. Innan jag åker till Piemonte, regionen som är synonym med "välsmakande", säger min granne:

- Lova att bara dricka vin som börjar på B. B som i Barolo, Barbaresco och Barbera.

Piemonte är nämligen Mecka för alla som uppskattar italienska viner. Härifrån härstammar flera av landets bästa viner och kungen är förstås berömda Barolo.

Piemonte, som betyder ungefär "landet vid bergets fot", ligger i nordvästra Italien invid Alpernas sydsluttningar. Inte lika känd som sin mer turistiska kusin Toscana, men just därför värd uppmärksamhet. Att vi befinner oss i den industrialiserade, blomstrande norra halvan av Italien råder inga tvivel. Byarna är välmående och bilarna av senare modeller. Här är oändligt vackert. Att många konstnärer lovsjungit Piemonte är fullt logiskt. Längst terrasserade bergssluttningar breder vinodlingar, och en hel del hasselnötsodlingar, ut sig med alptoppar i bakgrunden.

Piemonte känns lantligare och lugnare än andra delar av Italien. Här är slow food ett sätt att äta - men också en hel livsstil. Vi cyklar i maklig takt genom vinodlingarna, mellan byarna. Grenarna på vinstockarna dignar av druvor som ska plockas. Arbetet med att ta hand om årets skörd pågår för fullt. Svalt klimat och odlingar på höga höjder gör att druvorna mognar långsamt, och därmed att vinernas arom ökar, får vi lära oss av vinbonden Fabrizio Requedaz, som guidar oss runt i sin småskaliga vinodling belägen på 1 200 meters höjd.

Vi passerar byar som Roddino, Serralunga d'Alba och Grinzane Cavour. De påminner om varandra - några restauranger, en kyrka och ett torg där byns invånare samlas. Och förstås den karakteristiska vinbaren, enoteca, där det är så lätt att slå sig ner när man börjar känna sig mör i kroppen efter lite fysisk aktivitet, och beställa ett glas rött. Dessutom ett perfekt ställe att shoppa vin: här kan man botanisera länge bland flaskorna, utbudet är ofta stort.

Vi stämmer träff med tryffeljägaren Natale Romagnolo på gården La Casa del Trifulau, utanför Alba. Tillsammans ska vi gå på jakt efter den exklusiva och mytomspunna vita tryffeln, som plockas under stort hemlighetsmakeri från september till januari. Den växer i Piemonte, framför allt i trakterna runt staden Alba. Visst finns det tryffel i Toscana, i Slovenien, i Kina och till och med på Gotland, men sådan tryffel har ingenting med Alba-tryffeln att göra, hävdar Natale Romagnolo.

- Vår vita tryffel är den allra bästa, konstaterar han med en självklarhet som gör att jag inte ställer fler frågor.

Natale Romagnolo - klädd i rutig skjorta och sliten hatt, och utrustad med käpp och ett snett leende - är femte generationens tryffeljägare. Än har han inte slagit familjens rekord: för 52 år sedan hittade hans pappa en tryffel på 850 gram, den största i släktens historia. Men han jobbar på det. Till sin hjälp har han den erfarna, specialtränade och väldresserade hunden Diana. Hennes luktsinne behövs - tryffeln växer nämligen under marken.

Diana släpps lös, sätter fart, sniffar i luften, blir ivrig. Hon springer i väg, stannar, börjar gräva med tassarna. Husse är snabbt där. Tryffeln är ömtåligt och får inte förstöras av hundens klor. Därför används sällan svin i letandet efter det vita guldet. Risken att de ska böka sönder skatten är för stor.

- Mmmmm, lukta. Tryffeln doftar vitlök, honung, halm, mossa, blöt jord, vått berg, säger Natale Romagnolo och trycker upp den lilla knölen, som inte ser mycket ut för världen, men luktar extremt fränt, mot min näsa.

Piemonteborna äter helst tryffeln hyvlad över stekt ägg eller äggröra. Men vi väljer att hyvla den över hemgjord pasta i stället. Till det dricker vi ett glas Barolo. De passar bra ihop - tryffeln och vinet. Men ett bra vinår är aldrig ett bra tryffelår, och tvärtom, förklarar vår tryffeljägare. Tryffeln behöver mycket regn till skillnad från Nebbiolodruvan som föredrar torrt och soligt väder.

Vi åker vidare till Alba, där det råder tryffelfeber. Just i Alba ligger Associazione Nazionale Città del Tartufo, en sammanslutning av 19 byar i Italien som producerar tryffel. Nu arrangeras den årliga tryffelmarknaden med auktioner av de finaste och största tryfflarna. Det är en stor folkfest. Restaurangerna är fyllda av matälskare från hela världen och på menyerna dominerar den lilla knölen. Här kan du slå till på en sjurättersmiddag där varje rätt innehåller tryffel.

Det är ingen överdrift att säga att det pratas mat i varje gathörn i Alba. De annars så ljusskygga tryffeljägarna har lämnat sina marker och är i stan för att sälja de åtråvärda skatterna. Storleken, kvaliteten, priset - alla har ögonen på allt. Men på matmarknaden finns också alla andra tänkbara delikatesser: salami, ost, choklad, pasta, nougat, nötter, torkade persikor. Marknaden är ett eldorado för den matintresserade.

Jag går därifrån med Albas kronjuvel i väskan. Rätt förvarad - svalt och inlindad i hushållspapper - kommer den att klara flygresan hem, intygar mannen som sålde den till mig. Själv håller jag tummarna för att tryffeln inte ska börja lukta.

Anna Wahlgren redaktionen@respress.se