Latmanslyx på Filippinernas Robinsonöar

Livet blir nog inte mycket bättre än så här. I varje fall inte enklare och mer avskalat.

Resor. Det 20-sitsiga propellerplanet brummar fram på ett par tusen meters höjd. Över oss, en molnfri himmel. Under oss, ett djupblått hav. Och så när planet sänker sig och lågsniffar över vattenytan strax innan det är dags att landa bland kalkstensklippor och frodig grönska ser vi den mörka silhuetten av en havssköldpadda mitt i det stora blå.

Öarna i Palawan ligger längst västerut i Filippinernas örike som noga räknat består av 7 107 öar. De reser sig som buketter av broccoli i kolossalformat ur det blågröna havet som är närvarande överallt med namn som Sydkinesiska sjön i väster och Suluhavet i öster. Borneo i söder är närmaste granne. Puerto Princesa, det sensuella namnet på huvudorten i Palawan påminner om att det spanska inflytandet, efter drygt 300 år som spansk koloni, fortfarande är stort på Filippinerna.

Enligt filippinska turistmyndigheter är Palawan ett ekologiskt paradis, och naturreservatet El Nido i norr den allra mest sällsamma juvelen i kronan. Här lär finnas närmare tusen olika fiskarter, över hundra olika fågelarter och fem olika arter av havssköldpaddor, varav tre är utrotningshotade.

Namnet El Nido kommer av de ätbara fågelbon ("nido" på spanska) som finns på kalkstensklipporna där en viss sorts svalor huserar. De tillverkar sina bon av saliv och bona inbringar ansenliga summor pengar eftersom de används i den kinesiska delikatessen fågelbosoppa.

Manuel från Manila står med det badkarsvarma vattnet upp till knäna och ser lite bortkommen ut, som om han inte riktigt vet hur han ska bete sig för att njuta tillräckligt och göra den gyllene sanden och det klara vattnet rättvisa. Han tittar kärleksfullt på sina tre små barn som leker i strandkanten.

– Det är underbart här, säger han nästan lite förläget och slår ut med armarna.

– Vi är på Palawan för andra gången. Lugnet här gör oss till bättre människor när vi är tillbaka i staden. Jag njuter för livet!

Manuel och alla andra som söker njutning i form av ett smaragdgrönt hav och vaniljgula, öde stränder med sand mjuk som mjöl behöver inte leta länge bland öarna i Palawan. Att Filippinerna emellanåt förknippas med rubriker som gäller tyfoner och skyfall, vulkanutbrott och politiska motsättningar, och att svenska UD sedan flera år avråder från resor till den filippinska ön Mindanao längst i söder, stör inte vardagslunken på Palawan.

Det dräller inte av hotell och restauranger på dessa undangömda öar.

Längs stranden i den lilla anspråkslösa fiskebyn El Nido med några tusen invånare finns rum och enklare bungalows att hyra liksom flera matställen, men för övrigt är denna nordliga del av Palawan vild och så gott som orörd. Det är inte så konstigt att flera länder inklusive Sverige har valt att förlägga tv-inspelningen av sitt eget Robinson just här.

El Nido by är en ganska så sömnig bekantskap och knappast ett tillhåll för den som söker ett röjigt nattliv. Strömmen bryts någon timme efter midnatt, alla nätter i veckan, även på byns enda diskotek. Inte som gimmick utan för att elektricitet, liksom dricksvatten, är en dyrbar bristvara.

Fiske är fortfarande den främsta inkomstkällan för byborna, men antalet besökare ökar och därmed också antalet strandbarer, dykaffärer och arrangörer av båtturer. Om fler turister hittar hit innebär det i bästa fall att byborna får tillgång till både fler jobb och bättre el och vatten, men risken är förstås att det mesta av pengarna som turisterna spenderar läcker tillbaka till besökarnas hemländer. Mat och dryck importeras, researrangörer och utländska hotellägare ska ha sitt. Kraven ökar ständigt för att möta den moderna resenärens mer eller mindre uttalade förväntningar på platser som ska vara trendiga, barnvänliga, digitalt uppkopplade, kulinariska och dessutom erbjuda billiga drinkar vid poolen

Redan nu finns långt gångna planer på ett futuristiskt och lyxigt undervattenshotell på ön Coron, den allra nordligaste av öarna i Palawan. Platsen är noga utvald för sin "jungfrulighets" skull. För finanserna står en affärsman baserad i Singapore.

Havet skimrar i turkost och djupblått och badbåten med plats för sisådär 20 passagerare tycks sväva fram mellan obebodda öar.

Tillvaron är minst sagt tillbakalutad. Vi snorklar från båten, njuter av en egen strand, ja, ett eget hav för den delen, både över och under vattenytan. Snorkling och dykning i Palawan är i världsklass och även beresta dykare ombord imponeras av den färgstarka mångfalden under ytan. Vattnet är varmt, 30 grader, och sikten är god, över 30 meter. Dessutom är prislappen för ett dyk lägre, runt 20 dollar för en timme, jämfört med många andra ställen i Asien.

Vi njuter av färsk mango som serveras som den är eller i alla tänkbara anrättningar. Som mangomarmelad till frukostpannkakorna, som mangosallad till lunch eller som mangosoppa till middag. Som mango cheese cake, mangotårta eller mangomousse till dessert. Och som drottningen bland drycker, alla kategorier: Mango shake.

Manuel, mannen från Manila, skrattar åt mina mangoorgier. Även i storstaden Manila är mango vardagsmat. För egen del njuter han av att åka båt mellan öarna, av att paddla kajak i små undangömda laguner med kristallklart vatten, av att studera mangroveträskens fågelliv och av att han och hans barn får bada i det smaragdgröna, varma vattnet.

Vi enas om att oavsett vad det är som gör störst intryck, så blir nog livet inte mycket bättre än så här. I varje fall inte enklare och mer avskalat.

Kicki Lind