Här växer det nya Barcelona fram

Spanien brottas med ekonomiska problem, men i Barcelona finns ändå en tro på framtiden. Det gamla industriområdet Poblenou, ett par kilometer norr om stadskärnan, omvandlas till centrum för kunskap och innovation. Här håller ett nytt Barcelona på att växa fram

Resor. På gatorna i Poblenou varvas nya kontorshus i glas och betong med hundra år gamla stenfasader. Svala designfirmor och musikstudior bor grannar med verkstäder där det sjuder det av liv: Bilar lagas, svetslågor brinner. Överallt syns byggnader som håller på att renoveras. I vart och vartannat hörn pågår gatuarbete. Men här finns också karga ödetomter och nedgångna industrilokaler med väggarna fullsprayade av graffiti.

Poblenou kallades tidigare Kataloniens Manchester. I över hundra år var industriområdet den drivande kraften i regionens ekonomi. Men på 1960-talet började företagen försvinna och efter 30 år var området nästan övergivet och till stor del förfallet. Vändpunkten blev de Olympiska spelen som hölls i Barcelona 1992.

Stränderna längs Poblenous kustlinje städades upp, bostäder byggdes och staden öppnades mot havet. Och kommunikationerna med hamnen, flygplatsen och centrum förbättrades. Runt sekelskiftet väcktes frågan om vad som skulle göras med det 200 hektar stora industriområdet. Barcelona var i behov av förtätning. Eftersom staden är belägen mellan bergen och havet och har en flod på båda sidorna kan den inte växa utåt.

Svaret blev ett projekt som döptes till 22@Barcelona – efter den gamla industribeteckningen 22a. Det presenterar en vision som ska omvandla det gamla industriområdet till ett innovationscentrum för den nya, kunskapsbaserade industrin. De privata landägarna uppmuntras att rusta upp sina egendomar genom att rättigheterna att bygga på och utveckla marken utvidgas till andra syften än industriell infrastruktur.

Tanken är att utveckla området utifrån tre aspekter: Det urbana, det ekonomiska och det sociala. Man vill på det sättet skapa möjligheter för olika verksamheter att samexistera. Kunskapsbaserade företag i olika storlekar blandas med både lokala butiker och verkstäder, såväl som med bostäder, universitet och en utbyggd servicesektor.

Mario Rico Tuneu är verksam vid projektets avdelning för infrastruktur. Han menar att Poblenou inte ska återgå till att bli ett industriområde där gatorna gapar tomma efter arbetstid.

– Därför är det viktigt att inkludera också bostäder, kultur, skolor, grönområden, bibliotek och andra offentliga rum, för att skapa liv och rörelse. Förhoppningen är en synergieffekt där helheten blir något större än de enskilda delarna.

Genom att dra fiberledningar har också den digitala infrastrukturen uppdaterats – i samarbete med bland annat ett svenskt IT-företag, Almega. Telekombolagen har därigenom fått förutsättningar för sin verksamhet, som kommer både allmänhet och näringsliv till nytta, förklarar Mario Rico Tuneu. Hittills har över 1 500 företag – främst inom media, IT, design och energi – etablerat sig i området och fört med sig nästan 45 000 jobb. Målet är att nå upp till 150 000.

Finansieringen av projektet kommer till största delen från det privata näringslivet. Men när den privata sektorn bygger nytt måste den också avsätta 30 procent av utrymmet. Här ska staden bygga lokaler både för forskning och utveckling av ny teknik, och för exempelvis skolor, äldreboende och kultur- och fritidshus. Dessutom tillkommer runt 4 000 subventionerade bostäder och flera grönområden.

En viktig del av planen är att bevara områdets historiska identitet vid sidan av det nya. Över hundra platser och byggnader har pekats ut som särskilt betydelsefulla. Dessutom ska ytterligare drygt 4 600 gamla fastigheter och lokaler rustas upp.

– När privata investerare tar på sig att renovera äldre byggnader får de styra själva eftersom de gör en insats för det arkitektoniska och kulturella arvet, berättar Mario Rico Tuneu.

Tidsplanen ligger på 20 år. Halva tiden har redan gått. Förmodligen kommer det att ta lite längre tid än förväntat, åtminstone fem till tio år extra. Finanskrisen har gjort att företagen har svårare att få lån för sina investeringar när de vill bygga nytt i området.

– De kommer hit och säger: "Vi vill bygga". Men bankerna är försiktiga med att låna ut pengar, och eftersom pengarna främst kommer från den privata sektorn, så utvecklas projektet i takt med investeringarna, säger Mario Rico Tuneu.

Magnus Haggren kommer ursprungligen från Helsingborg, men flyttade till Barcelona för sju år sedan och är nu chef på hotell Pere IV i Poblenou. Hotellet byggdes 2003 och var ett av områdets första. Den ekonomiska krisen har inte påverkat hans verksamhet i någon större utsträckning.

– Turisterna är lika många som förut, berättar han, men man ser färre byggkranar i området. Och många av de nya kontorsbyggnaderna verkar stå tomma fortfarande.

Han har arbetat på hotellet sedan 2005 och sett hur omgivningarna förändrats. Trottoarer har breddats, träd har planterats och stora hotellkedjor som Holiday Inn och Novotel har öppnat i närheten. Många gamla fastigheter har rustats upp och innehåller nu dyra designlägenheter.

Trots det klamrar sig undergroundkulturen fast. Musiker och konstnärer håller till i billiga replokaler och ateljéer i gamla de industrilokalerna. Många hus är ockuperade av anarkistiska kollektiv. Och på helgkvällarna invaderas kvarteren av öldrickande och marijuanarökande ungdomar som vill lyssna på livemusik och dansa på olika klubbar.

Men det är ändå ett par kvarter från den största klubben, Razzmatazz, som framtiden verkar finnas. Här, i skuggan av det enorma tornet Torre Agbar, reser sig blänkande skyskrapor och spektakulära kontorsbyggnader i olika färger och stilar. Kaféerna är stora och ljusa, och uteserveringarna är fyllda av välklädda tjänstemän med passerkort dinglande om halsen. Splitternya mopeder står uppradade längs trottoaren utanför radiohuset, precis intill ett stort IT-bolag. Tvärsöver gatan ligger en universitetsbyggnad med nyfunkisfasad.

På universitetets innergård står en gammal skorsten kvar. Ett minne från den gamla tidens industrier. Men snart ska den vara i bruk igen. Genom en ledning från byggnaderna på andra sidan gatan ska skorstenen fungera som ventil för uppvärmningsprocessen som sker genom förbränning av återvunna sopor. En del i projektets hållbarhetstänkande.

Mario Rico Tuneu berättar att det kommer företrädare från många andra städer i Spanien och övriga Europa för att studera projektet. De vill också omvandla sina gamla industriområden. Även media kommer regelbundet på besök. Han tror på framtiden.

De finansiella problemen i Spanien är till stor del en fastighetskris. Vad händer om för många kontor står tomma för länge?

På en ödetomt ett par kvarter från 22@Barcelonas kontor spelar italienarna Roberto Broggi och Marco Bazzi in en musikvideo. Den ska handla om teknologins själsliga tomhet. De bor i området och gillar dess blandade stil. Men de är rädda att den bohemiska sidan ska gå förlorad med utvecklingen.

– Antingen är alla konstnärer och musiker borta om tio år, eller så ser det fortfarande ut såhär, säger Roberto Broggi och gör en svepande gest mot den övergivna grusgården och den nedlagda fabrik som tornar upp sig i bakgrunden.

Peder Gravlund