Magiska Moçambique lockar med sköna stränder

2 500 kilometer kust med oexploaterade vita stränder och klarblått vatten. Vi reser till Afrikas nya drömresmål - Moçambique.

Resor. Bruset från havet är det första som möter oss när vi når det lilla kustsamhället Chidenguele. Framför oss breder en milslång sandstrand ut sig, kantad av grönklädda kullar och turkosblått hav. Inte en människa syns när vi sparkar av oss sandalerna och låter tårna sjunka ned i den varma sanden.

Havet och de vidsträckta stränderna är utan tvekan Moçambiques främsta dragplåster. Hit, till de små fiskebyarna längs med Indiska oceanen, kommer safariturister för att damma av sig, snorkla och kalasa på skaldjur kryddade med piri piri, vitlök och kokos. Men det är långt ifrån massturism. Hotellen är få och kusten präglas fortfarande av nybyggaranda och kittlande äventyr. De långa stränderna ligger öde, så när som på några fiskare. Här finns inga turistbussar, bara enstaka jeepar fullastade med mat, vattendunkar och dykutrustning.

Vår resa börjar fyrtio mil därifrån, i den väldiga Krugerparken som sträcker sig längs gränsen mellan Moçambique och grannlandet Sydafrika. För några år sedan revs stängslen mellan de två länderna och de stora elefanthjordarna kan nu ströva fritt i ett område lika stort som Småland.

Det är tidig morgon när vi lämnar Letaba Rest Camp i Krugerparken och åker över gränsen till Moçambique. Vi kikar förväntansfullt ut genom bilrutan när vi svänger in på grusvägen mot Limpopo National Park. Men ju längre in i Moçambique vi kommer, desto glesare är det mellan impalor och andra gräsätare. För trots att en hel del djur har flyttat över gränsen är det fortfarande relativt ont om vilt. Under inbördeskriget som härjade fram till början av 1990-talet slaktades en stor del av det rika djurlivet och återhämtningen går långsamt.

När vi passerar Chokwe, knappt en timmes bilfärd från nationalparken, har det blivit sen eftermiddag och omgivningens guldvarma toner försvinner snabbt i ett nattsvart mörker. Och när vi lite senare kör på huvudleden mellan huvudstaden Maputo och kuststäderna längre norrut saknas gatlampor, till och med i byarna. Människor går i mörkret längs vägen och vi kryper fram de sista kilometrarna till Chidenguele. Efter närapå nio timmar på dammiga vägar är det underbart att fylla näsborrarna med havsluft och magen med grillad fisk.

– Bom dia!

Kvinnor i långa, mönstrade kjolar och scarfar knutna runt huvudet hälsar vänligt när vi stannar till vid en av marknaderna. Stora korgar med cassava, frukter och nötter står uppställda under akaciaträdens skugga. Med hjälp av kroppsspråk och knagglig spanska lyckas vi köpa med oss ett par flaskor piri piri och enhica, en slags fruktlikör gjord på ananas och kokos.

Palmerna tätnar när vi närmar oss Inhambane, en vacker kuststad som under många år var en av de viktigaste handelsplatserna längs den afrikanska östkusten. En armada av traditionella dhows, små segelbåtar med trekantiga segel, ligger för ankar i hamnen. De vackra, luggslitna kolonialbyggnaderna och de breda boulevarderna vittnar om landets portugisiska historia. Efter sekel av förfall har staden långsamt börjat återställas till sin forna glans och mellan ruinerna syns nyrenoverade och vackert målade art deco-byggnader.

Resan norrut fortsätter genom skogar av kokospalmer, mangoträd och cashewträd. Stora delar av vägen spolades bort i översvämningarna som lamslog landet för snart tolv år sedan, men med hjälp av utländskt kapital har den asfalterats på nytt och på bara ett par timmar har vi lagt de tjugofem milen bakom oss.

Det är först när vi når Vilanculos som vi ser spår av den växande turistindustrin i landet. Ett flertal pensionat, hotell och restauranger trängs på stranden, och jämfört med Inhambane och de sömniga fiskesamhällena vi passerat har den livliga turistorten en betydligt högre puls.

Vilanculos är språngbrädan till en av Moçambiques verkliga juveler, Bazarutaöarna. Öarna ligger inom ett naturskyddat område och omges av långsmala sandbankar och korallrev. En akvarellmålning breder ut sig under oss när det lilla planet lyfter från flygplatsen i Vilanculos. Det långgrunda vattnet skiftar i blågröna toner och alldeles för snart landar vi på en grästäckt landningsbana på Ilha de Benguerra. Knappt har vi hunnit landa förrän vi får var sitt glas fruktjuice i handen och leds på snäckskal till en vitgnistrande strand.

– Andas lugnt genom munnen och titta nedåt, uppmanar dykinstruktören Paulo när vi drar på oss masker, snorklar och simfenor. Vi tar tagit oss ut till Two Mile Reef, ett korallrev som sträcker sig ett par hundra meter från strandremsan. Vattnen är hemvist för ett flertal utrotningshotade arter, bland annat den sällsynta dugongen. Paulo tar vant min hand och guidar mig genom undervattensvärlden där tropiska fiskar, havssköldpaddor och rockor ljudlöst glider förbi.

- Vi kallar det akvariet, säger Paulo som växt upp på Ilha de Benguerra. Hans föräldrar, liksom de flesta på ön, försörjer sig genom att sälja fisk på marknaden i Vilanculos. Men för den yngre generationen är turismen en säkrare inkomstkälla. Med hjälp av pengar från Azura, som är landets första klimatneutrala lodge och en föregångare för ekoturismen, har byborna byggt en skola och anställt tre lärare.

– Lodgerna kan inte försörja alla, men bygger vi fler förstörs naturen. Det är en svår balansgång, säger Paulo.

Vi sköljer av saltvattnet och tar oss tillbaka till ön. Det är inte svårt att förstå varför öarna utanför Moçambiques kust blivit ett drömresmål för många. Med sina Söderhavsstränder, palmer och ljumma, klara vatten är Bazarutaöarna inget mindre än ett tropiskt paradis.

Solen går ned och ännu en dag försvinner i ett sammetslent mörker. Vi riktar blicken mot stjärnhimlen och lyssnar fascinerat på berättelserna som har fängslat och förundrat människor under flera tusen år. Här, på Ilha de Benguerra, känns vardagsstress och småbekymmer oändligt långt borta.

Fakta om Moçambique

Dansanta pojkar på Ilha de Benguerra.

Resa dit

Reguljärflyg till Johannesburg med de flesta större flygbolag från omkring 6 500 kronor. Från Johannesburg kan man flyga relativt billigt till flera destinationer i Moçambique, bland annat Maputo och Vilanculos. Man kan även flyga för en billig peng till Hoedspruit eller Nelspruit, båda i Sydafrika, och sedan köra vidare till Moçambique.

För tider och priser gå in på www.kulula.com.

Sydafrikaresor har rundresor som kombinerar Sydafrika/Krugerparken och Moçambique.

Ta sig runt

Fyrhjulsdrift kan passa bra i sanden.

Hyrbil rekommenderas. Det är betydligt lättare och billigare att hyra bil i Sydafrika än i Moçambique. Observera att många hyrbilsföretag inte tillåter att man tar bilen över gränsen. Drive South Africa specialiserar sig på lite längre resor och finns representerade på de flesta orter runt om i landet. En bil med fyrhjulsdrift rekommenderas om man ska köra genom Krugerparken och vidare till Limpopo National Park. På de stora vägarna går det bra att köra en vanlig bil.

Bo

Azura, lyxig ekolodge

I Krugerparken och längs med kusten i Moçambique finns allt från enklare boenden för ett par hundralappar till lyxiga bungalows med femstjärnig service.

Letaba Rest Camp i Krugerparken är en bra bas för vidare resa till Limpopo National Park och Moçambique. Info om boende och aktiviteter finns här.

Kwa Madwala är en privatägd safaripark som ligger en dryg timmes bilfärd från sydafrikanska Nelspruit, nära gränsen till Moçambique. Förutom traditionella safariturer finns möjlighet att rida, flyga microlight-plan och uppleva parken från elefantryggen. Vackert belägen, bekvämt boende och god mat. I parken finns även enklare boende med vandrarhemsstandard.

Paraiso de Chidenguele, Chidenguele i södra Moçambique. Har ett tiotal större villor med fantastiskt utsikt över Indiska oceanen. En enklare restaurang serverar fisk, skaldjur och lokala specialiteter. Möjlighet till självhushåll. Azura, Ilha de Benguerra. Erbjuder den ultimata lyxen med rymliga och vackert inredda villor som alla har egen pool och personlig butler. Azura är landets första ekolodge och har byggts för hand av lokalbefolkningen.

Valuta

Rand i Sydafrika (värd ungefär lika mycket som svenska kronor) och metical i Moçambique (fyra meticais, Mtn, motsvarar cirka en krona). Moçambikisk valuta är svår att få tag på utanför landet, men det finns gott om uttagsautomater i städerna och på de större turistorterna. Många hotell, restauranger och bensinmackar tar även emot sydafrikanska rand.

Mat och dryck

Cashewnötter växer vilt.

Det moçambikiska köket är en blandning av indiska, portugisiska och afrikanska traditioner. Fisk och skaldjur, ofta kryddade med vitlök och piri-piri, serveras längs hela kusten. På marknaderna kan man köpa byns egna kryddblandningar, liksom frukt, nötter och grönsaker. I Inhambane finns flera charmiga restauranger och kaféer. Missa inte Verdinho's som serverar fantastiska pizzor och matiga sallader. Även restaurangen på Chidenguele Beach Resort är värd ett stopp. Moçambique är inget vinland, men prova gärna de lokala ölsorterna.

Shopping

Färggranna tygstycken som många kvinnor är klädda i säljs överallt. Att köpa hantverk, smycken och frukt på marknaderna är ett sätt att stödja lokalbefolkningen.

Klimat

Varmt året om, något svalare i juli och augusti. Under stora delar av året ligger dagstemperaturen på mellan 25 och 30 grader. Utmed kusten blir det dock sällan varmare än 35 grader. Vattentemperaturen ligger på runt 25 grader året om. Det mesta regnet faller mellan oktober och mars. I februari finns risk för stormar och många lodger utmed kusten håller stängt.

Turistsäsong

Under jul- och nyårshelgerna är det högtryck på resor till Moçambique och det kan vara svårt att hitta boende. Priserna är generellt högre i augusti, då många sydafrikaner flyr vinterkylan i Johannesburg.

Språk

I Moçambique talas portugisiska, swahili och andra lokala språk. Utanför turistorterna pratar få människor engelska. I Sydafrika pratar de flesta engelska.

Internet och telefon

På större hotell och lodger finns tillgång till internet. I Maputo, Xai Xai, Inhambane och Vilanculos finns flera internetkaféer. Mobiltäckningen är generellt bra. Ett tips är att köpa ett lokalt kontantkort att använda på resan. Observera att sydafrikanska kontantkort inte fungerar i Moçambique och vice versa.

Visum

För Sydafrika krävs inget visum, men besökare till Moçambique måste ha ett giltigt turistvisum. Det går att skaffa vid gränsen, men du kommer betydligt snabbare genom kontrollerna om du redan har alla papper klara. Ett fyraveckors turistvisum kostar 400 kronor och kan beställas från ambassaden i Stockholm.

Sara Assarsson