Paddling – semester nära naturen

Varje paddeltag tar oss närmare lugnet. Vi tar en kajaktripp i Stockholms skärgård, tältar på de yttersta öarna och vaknar till en fri horisont. Ett stillsamt semestertips nära naturen.

Skärgården ligger tyst när vi glider genom vassen och vidare ut på djupt vatten. Det kluckar om kajaken, kompassen framför sittbrunnen vajar än hit, än dit. Men den sitter fast, precis som mobilen, kartan, vattenflaskan och allt annat som kan tänkas ramla överbord. Solen skiner starkt över oss, strålarna går djupt ned i vattnet. Men snart ser vi ingen botten, då vi som två små spjutspetsar skär vår väg ut från ön Djurö i Värmdö kommun öster om Stockholm, vidare ut över det stora, djupa, blå.

Kartan och kompassen är vår vägvisare, sjörapporten i P1 vår guide och säkerhet. Vi lyssnar noggrant på varje ord, snart läser meteorologen upp det som berör oss:

– Skärgårdshavet: avtagande sydlig vind, god sikt. Kommande natt, sydvästlig vind, god sikt.

Efter några dagar bland öar och skär har vi tagit oss nästan längst ut i havsbandet. Vi har paddlat över mer vatten än vi gjort någonsin tidigare i våra liv, ändå är större delen av vår milslånga dagsrutt kvar.

Radiovädret har rätt – när vi kommit halvvägs över fjärden är det kavlugnt. Solen steker på våra underarmar, som svalkas av havets skvätt. Molnen är få och utspridda. Varken Finlandsfärjor eller annan båttrafik syns till, men långt där borta i soldiset, där himlen möter havet, hägrar dagens mål: ön och naturreservatet Stora Nassa i Stockholms ytterskärgård, 55 kilometer öster om huvudstaden.

Som så ofta njuter vi av att kunna glida in i ett av skärgårdens alla små skrymslen, där man som paddlare alltid är ensam om att njuta av skärgården. Vi hittar en lugn och stilla naturhamn som är för liten för segelbåtar men perfekt för två paddlare.

Här steker vi pannkakor av färska ägg och riktig mjölk som vi kan ha med oss i kajaken tack vare havsvattnet som kyler packningen. Sötvatten måste vi däremot fylla på under resans gång eftersom vi dricker mycket i värmen. Om det inte finns några butiker utmed rutten får man hoppas att man hittar brunnar på öarna. På Stora Nassa söker vi med hjälp av sjökort och telefonens gps upp en gammal men fungerande vattenpump. Vattnet är glasklart och friskt. Det smakar ljuvligt. Vi fyller våra flaskor så att vi klarar ytterligare några dagars äventyr.

Dagen därpå korsar vi den osynliga gränsen till Norrtälje kommun när vi närmar oss dagens mål, ögruppen Ut-Fredel som många anser vara den mest natursköna av alla ytterskärgårdar. Vegetationen är sparsam på de hundratals småholmarna som ligger utspridda i havet omkring oss med sina båtbryggor och faluröda fiskebodar. På den största ön, Stora Vånskär, finns några små byar med ett 30-tal stugor och bodar.

När vi rundar Ut-Fredels utsida inser vi hur långt ut på havet vi faktiskt är. Långt där ute skymtar vi ögruppen Svenska högarna, annars ser vi bara ett stort öppet vatten. Skulle vi fortsätta österut hamnar vi i Finland, Estland eller Ryssland, och det äventyret spar vi till en annan gång.

Vi slår i stället upp tältet på en solvarm häll i Ut-Fredels skärgård och kokar soppa till lunch. Det är helt stilla. Det är försäsong så stugorna står fortfarande tomma. Måsarna badar lojt intill och inte ens vinden rör sig.

Äventyret avslutas på ön Rödlöga, som trots att det ligger lite närmare fastlandet är färjetrafikens sista utpost. På Rödlöga finns en liten by men inga vägar, bara stigar som slingrar sig fram genom vildrossnår. När vi hoppar i land efter fem timmars paddling ligger hamnen öde. Doften av tjära ligger frän i luften, och vi anar att de uppochnedvända båtarna i närheten nyligen fått sin sommarbehandling.

– Är ni inte lite tidiga, säger en gubbe som håller på att ta bort en stubbe med en jordfräs.

– Butiken öppnar först på lördag.

Rödlöga beboddes redan på Gustav Vasas tid, då av fiskarbönder. I dag är det mest sommargäster och båtfolk som håller till här, hitlockade av de fina hamnarna och badplatserna. Det är därför det är så stillsamt här nu innan sommarsäsongen dragit igång på allvar. Handelsboden som drivs av sommargästerna öppnar inte förrän i mitten av juni. Café Truten som ligger strax intill slår upp dörrarna runt midsommar. Vi som hade hoppats på en liten påfyllning av sötsaker.

– Det gäller att planera här ute, vet ni. Ni får väl köpa på färjan, säger gubben med jordfräsen och pekar på skärgårdsbåtarna som kommer tuffande runt udden.

Så får det bli. Paddlingsäventyret ska avslutas ombord på en skärgårdsfärja. Vi tar med oss kajakerna ombord och köper choklad i kafeterian. Sedan lutar vi oss tillbaka i solen och låter färjan ta oss tillbaka till Stockholm, utan att vi behöver anstränga oss det minsta.

Martin Edström/Respress