Där London smakar som bäst

Sommar-OS och drottningens 60-jubileum. Ja, det är Londons år i år. Följ med till South Bank, Themsens södra strand. En stadsdel fylld av mat och kultur.

Regnet kommer störtande ned trots att solen tidigare kastade sina bleka strålar över staden och på något sätt känns det väldigt typiskt för London. Med några raska kliv från tunnelbanestationen London Bridge tar vi skydd under järnvägsbroarna som bildar taket till Borough Market - en av Londons mest populära matmarknader. Stånden dignar av ostar och skinkor, hemgjord pasta och ekologiska grönsaker, kött och skaldjur.

Detta är ett utmärkt ställe att inhandla dagens lunch – som sedan kan avnjutas vid Themsen. För även om regnet hamrar på taket, och delvis dämpar ljudet av förbipasserande tåg, så är vi ju trots allt i London och solen kommer att spricka igenom när som helst.

– Vi har haft ett stånd här i tio år, men i början var det inte alls samma marknad som nu. Då var det nedgånget, takbågarna och pelarna var målade i orange och färgen flagnade, säger Richard Cartwright. Han står i sin farbrors vinstånd och säljer varmt kryddat vin, mulled wine, och den klassiska engelska drinken Pimm's, per glas.

Marknaden är nu öppen från torsdag till lördag och Borough Market har starkt bidragit till att trenden av närproducerad mat och delikatesskaféer har vuxit i London.

– Londonborna som ska handla kommer tidigt för att slippa trängas. Jag gillar stämningen och atmosfären här. Det finns inget liknande i city. På Borough Market finns inte en matkedja så långt ögat når, säger Richard Cartwright.

Mitt emot hans gryta med rykande varm mulled wine lägger kockarna sista handen vid tre jättefat med paella, kycklingcurry och karibisk curry. Lunchgäster flockas framför stånden av sallader och färskpressad juice. Tråg med färsk tortellini sänks ned i kokande vatten och vegetariska biffar samsas bredvid klassiska engelska korvar.

Inte långt från Borough Market sträcker Themsen ut sig - någon påpekade lite syrligt att det bästa med South Bank är utsikten över den norra stranden. Så är det knappast, men samtidigt går det inte att förneka att vyn över Themsen är vacker. En efter en radar välkända riktmärken upp sig; London Bridge, business distriktet, katedralen St Paul och så småningom parlamentets spiror och Big Bens välkända profil.

På South Bank flödar kulturen. Och egentligen behöver man mycket mer än en dag för att hinna med allt. På Shakespeare-teatern The Globe kan man göra en djupdykning i författarens liv och det London han verkade i. Mellan april och oktober sätts olika pjäser upp och detta är långt ifrån South Banks enda scen. Här finns Old Vic som är en av den brittiska huvudstadens äldsta teatrar och som har den amerikanske skådespelaren Kevin Spacey som konstnärlig ledare. Här finns också New Vic och National Theatre.

På Tate Modern, det gamla elkraftverket precis vid floden, kan man smita in och titta på modern konst utan att det kostar ett öre. Och på BFI, British Film Institute, visas nya och gamla filmer. Ett mediatek är öppet för alla som vill trolla bort en dag i filmens värld. Att titta är gratis och listan över filmer, tv-klipp och dokumentärer som visas är flera hundra titlar lång.

London Eye, Europas största pariserhjul, ligger också på South Bank liksom designvaruhuset Oxo. Och har man väl bockat av alla dessa stopp är det dags för ett pubbesök.

Inne på The Crown & Cushion har det serverats öl i ett par hundra år.

- Först var det här ett tehus. Sedan fick man licens och nu är vi en oberoende pub som inte ägs av bryggerierna, säger föreståndaren som med van hand fyller glasen. Han vill inte ha sitt namn i tidningen, men berättar att pub-döden i Storbritannien skördar sex vattenhål i veckan. Billigare öl i varuhusen, rökförbud inomhus och striktare promillegräns vid bilkörning har sammantaget gjort det svårare för pubarna att överleva.

Men inne på The Crown & Cushion har inte mycket förändras. Hit kommer stammisarna för att dricka en pint Greene King IPA. Hit kommer också turisterna, personalen på sjukhuset bredvid och alla de som vill se fotboll.

Föreståndaren ställer försiktigt glaset på bardisken.

– Jag gillar den här delen av stan. För 26 år sedan kom jag hit från Irland och jag har egentligen aldrig varit längre bort än London Bridge. Finns ingen anledning. Här är stämningen trevligare, tempot är lugnare och allt är billigare.

Turisterna som kommer till puben är inte sällan på väg till eller från Londons Imperial War Museum.

Museet spänner över krig och konflikter från första världskriget och fram till i dag. Den som tar sig igenom den första stora hallen av antika flygplan och stridsfordon kan lyssna på legendariska radiotal av Winston Churchill, få en inblick i civilbefolkningens villkor under andra världskriget - eller få en tankeställare av filmen om brott mot mänskligheten, upprättelse och rättvisa. Man behöver inte vara överdrivet intresserad av historia och krigets psykologiska konsekvenser för att uppslukas av museet - men det hjälper.

Respress