Följ med till Morden i Midsomer

Den engelska landsbygden förför tv-tittare med pittoreska byar och mystiska mord. I verklighetens "Midsomer" går turen mellan korsvirkeshus och gamla kyrkor strax öster om Oxford.

Det första avsnittet, Morden i Badgers Drift, blev en succé i Storbritannien 1997. Små bysamhällen som Amersham och Little Missenden pusslades ihop till tv-seriens Midsomer och genom åren har ett 20-tal kyrkor och många fler pubar, herrgårdsbyggnader och privata bostäder använts för att bygga byar med de uppdiktade namnen Midsomer Magna, Midsomer Mallow och Upper Warden.

Tre år efter den brittiska debuten fick den svenska publiken stifta bekantskap med kriminalkommissarie Tom Barnaby och det ökända grevskapet där nya intriger, nedärvda fejder och landsbygdens original gör det till en av de mest mordtäta regionerna i England.

– Vi fastnade för landskapet och för oss är det en stor portion nostalgi. Min mormor är från England och mamma säger att serien är lite som att resa hem, säger Barry Weston som tillsammans med sin fru Pat har tagit en guidad tur i Barnabys fotspår. De kommer från Melbourne i Australien och är i England på semester. Barry och Pat har sett alla avsnitt i serien och de fotograferar flitigt landskapet som passerar revy utanför bussfönstret.

En färd genom verklighetens Midsomer börjar ofta i Oxford och första stoppet den här dagen är den lilla byn Great Haseley som använts för flera inspelningar. Byar i England kommer ofta i "par" berättar guiden Martin Cowell - vilket innebär att nära Great Haseley finns ett Little Haseley. Och granne med varje "Upper" kan man nästan vara säker på att hitta en "Lower" - med samma namn.

Vid 1300-talskyrkan rensar Andrew Dixon rabatten. Han hälsar på besökarna och konstaterar att det är ännu en grupp med turister som kommit för att se var den nu världskända deckarserien är inspelad.

– Jodå, visst har vi haft en del mord här i trakten, säger han och ler lite.

Kyrkan ligger på en liten höjd och på den gamla kyrkogården har mossan vuxit så tät över gravstenarna att det är omöjligt att avläsa vem som vilar där under.

Kyrkan användes dels vid bröllopsscenen i Midsomer Rhapsody dels vid begravningen i Höstmörker. Och även om Andrew Dixon inte är medveten om det själv så blandas fiktion med verklighet när han berättar glimtar ur bylivet.

– Varje vecka har vi åtta klockringare som kommer och övar i tornet. Det är en konst och mycket, mycket svårt. Jag är inte klockringare själv, jag och min fru ser till att hålla kyrkorabatterna fina. I morgon är det begravning, säger han och återgår till att rensa ogräs bland blommorna.

Klockringare, skördefester, roddtävlingar och ålderdomliga vandringsstigar – allt formar bilden av den idylliska, engelska landsbygden där tiden, åtminstone delvis, verkar stå still. För om man bortser från morden, så är tv-serien inte särskilt långt från verkligheten.

Bussen som tar oss genom miljöerna i Midsomerserien passerar pubar med namn som King William IV, The Greyhound, Red Lion och Royal Oak. Plötsligt dyker cricketfältet från avsnittet Mordplanen upp och sedan den stora allmänningen i byn Crocker End som filmades i avsnittet Dödad i gryningen – men krigsmonumentet finns inte i verkligheten. Allmänningen är bara en enda stor gräsmatta mitt i byn och Crocker End är så klart inte heller med i serien. Byn där en gammal familjefejd från första världskrigets dagar står i centrum, heter i fiktionens värld Midsomer Parva.

Även den lilla undangömda byn Turville har fått ta på sig rollen som just Midsomer Parva. Men byn har en betydligt äldre historia än så och omnämns i skrift redan 796. Kyrkan är från 900-talet med flintaklädda ytterväggar och skiffertak. Längs huvudgatan ligger en pub som serverar Midsomer burgare och uppmanar gästerna att lämna leriga stövlar utanför.

En rad låga, lite vinda hus i rött tegel och med böljande takåsar, sägs vara byggda på 1600-talet. Det är i alla fall vad guiden Martin Cowell säger och han verkar kunna sin engelska historia. Med säker hand lotsar han turisterna fram mellan inspelningsplatser och gamla kyrkor.

- Vi koncentrerar oss på byarna där tv-serien har spelats in och traktens historia, kommer man för att diskutera de olika avsnittens upplösning är vi inte rätt personer att fråga, säger Martin Cowell – och går före genom byn Ewelmes almshouses, ett slags fattigmansstuga från 1437 som än i dag är hem åt tolv personer med begränsad inkomst.

Serien Morden i Midsomer har sålts till över två hundra länder och nya episoder är på gång. Varje inspelning tar omkring fem veckor och har en budget på motsvarande 14 miljoner kronor. Tittare vallfärdar till den engelska landsbygden och Martin Cowell får rundtursförfrågningar från så väl Bulgarien som Nya Zeeland.

- Här i England går det nästan inte en dag utan att ett avsnitt sänds i tv. Folk gillar verkligen serien, men på typiskt engelskt manér är man samtidigt lite nedlåtande. Själv föredrar jag Wallander, säger han.

Tre personer har i genomsnitt dött i vart och ett av de drygt 80 avsnitt som hittills har spelats in. Som tv-tittare kan man ju fråga sig om det överhuvudtaget är någon som kommer att överleva i grevskapet Midsomer.

Som besökare möter man en trygg och lågmäld ortsbefolkning som lever sina liv i byarna som är strödda längs smala vägar i de fyra grevskapen Berkshire, Buckinghamshire, Hertfordshire och Oxfordshire. Tillsammans bildar de kärnan av Barnabys Midsomer, och lyssnar man riktigt noga så visst hörs det en välbekant, lite suggestiv melodi i bakgrunden. En sådan som för tankarna till låga hus med halmtak, blekrosa rosor, giftmord och små blyinfattade fönster med spetsgardiner. Respress

Görrel Espelund/Resepress