Tropiskt paradis med få gäster

Hisnande grönklädda landskap, turkost brusande hav och lekfulla lemurer. För över 60 miljoner år sedan bröt sig det naturmagiska Magaskar loss från Afrikas kontinent och utvecklade ett växt- och djurliv som får dig att tappa andan. Följ med till den tropiska sjörövarön Sainte-Marie och på djungelsafari i regnskogen.

Finkornig vit sand, snorkelvänliga korallrev, ståliga kokospalmer som böjer sig bugande över strandkanten. Den lilla ön Sainte-Marie, ett tropiskt paradis öster om huvudön Madagaskar i Indiska oceanen, har stränder som håller samma klass som de på de betydligt mer kända grannarna Seychellerna och Mauritius. Ändå hittar endast ett fåtal utländska gäster hit i dag. Annat var det under 1700- och 1800-talen då Sainte-Marie och Madagaskar var en populär bas för pirater på väg mot Indien och Kina. För dessa ljusskygga sjömän var det dock inte solen och baden som lockade, utan det strategiska läget norr om Godahoppsudden.

Plundringstågen över Indiska oceanen gick så tätt att de fick ett eget namn – Piratrundan. Och eftersom det fanns mer rikedomar att stjäla än en enda besättning mäktade med, blev det nödvändigt att samarbeta. Piraternas brödraskap bildades och Madagaskar, som då gick under namnet piratrepubliken Libertalia, blev den viktigaste platsen för möten.

Ett tag bodde över 1 500 pirater på lilla Sainte-Marie, Madagaskars sista utpost mot Asien. En av de mest kända var kapten William Kidd som enligt legenden övergick från att vara hederlig handelsresande till ökänd sjörövare just här. I dag är Kidd den pirat som nämns allra flitigast i historierna om nedgrävda skatter på ön. Han har dessutom en gravsten här, trots att han enligt all historiebeskrivning avrättades i London och dumpades i Themsen. Eddie Lanton, som driver bungalowresorten där jag bokat boende, är dock, precis som alla andra här på ön, övertygad om gravens äkthet.

– Vi har världens enda kyrkogård för pirater och där vilar William Kidd i stående position, säger han när vi susar fram på öns enda väg i hans pickup.

Vi är på väg till Eddies bungalowby La Baleine (val på franska). Namnet är ingen slump då kanalen mellan lilla Sainte-Marie och stora Madagaskar är ett populärt ställe för valsafari. Knölvalar emigrerar hit från Antarktis under sommarmånaderna för att deras ungar ska växa och leka i det sköna vattnet.

– Juni, juli och augusti är månaderna för valsäsong. Men om man kommer hit för att bada är december bäst. Då har vi det perfekta klimatet med mycket sol och därmed också mycket frukt. Det är då ananas, litchi, mango och papaya smakar som allra bäst, säger Eddie.

Nästa dag sitter jag på en brygga vid en av öns alla stränder. Omgiven av flera kilometer vit sand tittar jag ut över den lilla ön Aux Nattes som ligger ett stenkast från Sainte-Maries sydspets. Vid lågvatten går det att vada dit, men nu väljer de flesta att hoppa på någon av de bananformade träbåtar som pendlar över sundet. Många har med sig cykel så att de snabbt och lätt kan ta sig mellan alla stränder och barer på Aux Nattes.

Bredvid på bryggan sitter Hallie Gortz från USA. Hon jobbar till vardags i Kenya men har tagit några dagar ledigt.

– Det är väldigt lugnt här och jag förstår inte riktigt varför. Det är "off the track", men samtidigt bara tre timmars flyg från Nairobi. Det är så billigt jämfört med Mauritius, Seychellerna eller en safari i Kenya, säger hon.

Två kvinnor kommer gående på stranden med stora korgar i famnen. De säljer peppar, kryddnejlika, vaniljstänger, en massage eller en flätning av ditt hår.

– Många ser nog inte på Madagaskar som en turistdestination, fortsätter Hallie Gortz. Jag tror inte bara att det beror på den politiska situationen och statskuppen 2009, utan helt enkelt för att landet inte nämns som ett alternativ. Det är synd eftersom detta är en unik och vacker plats. Lokalbefolkningen skulle tjäna på en utvecklad turistnäring.

Jag lämnar Sainte-Marie och fortsätter min resa söderut längs Madagaskars östkust. I en tio meter lång träbåt med utombordare och en orange plastduk som solskydd färdas jag genom kanalsystemet Pangalanes som sträcker sig från Madagaskars näst största stad Tamatave till den lite mindre orten Faranfangana, en sträcka på ungefär 60 mil.

Jag stannar två nätter i Palamarium, ett reservat för lemurer. Redan första kvällen får jag närkontakt med dem. Med sina mjuka varsamma händer klappar de mig försiktigt på axeln innan de graciöst hoppar vidare mellan träden.

Jag besöker också den zoologiska regnskogsparken och utbildningscentret Ivoloina några kilometer norr om Tamatave. Här finns också lemurer men här lever inte alla i det fria eftersom flera av arterna är utrotningshotade. Här finns också lemurer som tidigare olagligt hållits fångna som husdjur och därmed inte är kapabla att leva i djungeln.

Av en slump springer jag på den prisbelönte brittiske författaren och naturfotografen Nick Garbutt. Han är mest känd för sitt arbete i tropiska regnskogar och är fascinerad av öars egenheter. Hans favoriter är Borneo och Madagaskar.

– Detta är världens äldsta ö, med en naturhistoria som inte går att finna någon annanstans. Många arter är helt unika och finns bara här. Mest kända är lemurerna, Madagaskars unika primater. Sedan har vi ju tomatgrodor, regnbågsgrodor och 60 procent av alla världens kameleonter här.

– Avskildheten har lett till att här finns över 90 beskrivna arter och kanske fler som väntar på att upptäckas. Denna ö är ett levande laboratorium av evolution och fascinationen upphör aldrig, säger Nich Garbutt.

Moa Skimutis/Respress