Bråk förstörde sonens begravning
För en vecka sedan begravdes ettårige David på Landskrona kyrkogård. Ceremonin slutade med ett stort bråk vid en öppen kista. Davids föräldrar undrar nu hur det kunde bli så fel.
Bildmaterial
Familjen Reza bor nära Landskrona kyrkogård och Monir Reza kan därför lätt besöka sin sons grav varje dag. Han försöker att inte tänka på det som hände när kistan skulle i marken. Men han, liksom hans fru, är mycket besvikna på imamens agerande vid graven.
Monir och Carina Reza har tidigare aldrig stött på problem orsakade av att de har olika religioner.
landskrona. David Reza blev bara drygt ett år gammal. Efter en kort tids sjukdom dog han på Lunds lasarett 29 juli i år. Redan på sjukhuset började föräldrarna diskutera hur de ville ha begravningen. Carina är kristen och Monir muslim. De har varit tillsammans i tretton år och att någon av dem skulle konvertera till den andres religion har aldrig varit aktuellt. Därför kändes det naturligt för dem att välja en ceremoni med inslag från bådas religioner. De ville ha en samling i kyrkan och därefter begravning på en muslimsk begravningsplats. Deras önskan visade sig bli svår att uppfylla.
– Det får inte vara så här i Landskrona 2008. Det måste till ett bättre samarbete mellan religionerna, säger Carina Reza.
Vid gravsättningen på Landskrona kyrkogård uppstod en vild diskussion kring hur ceremonin skulle gå till. Bråket slutade med att imamen vägrade att slutföra begravningen. Han lämnade sällskapet vid en öppen kista och familjen med släkt och vänner fick själva avsluta.
Utlösande för imamens ilska var några gosedjur, brev och foton som låg bredvid pojken i kistan.
– Att få en sån situation vid graven var helt fruktansvärt, säger Carina.
Både Carina och Monir berättar lugnt och sakligt om vad som hände. De vill inte ondgöra sig över islam som religion eller över den enskilde imamen. Deras önskan är att uppmärksamma problematiken, så att andra i deras situation inte ska möta samma motstånd.
– Vi kan ju inte vara det enda paret som har behållt våra olika religioner.
Kontakten med Svenska Kyrkan har varit smidig. Sjukhusprästen Britt Marklund i Landskrona kunde till exempel tänka sig att ute-sluta en del kristna inslag, som att göra korstecknet, av respekt för alla närvarande muslimer.
Att hitta en imam var betydligt svårare. En första kontakt i Lund slutade negativt. Den imamen sa att det stred mot hans religion att begrava någon som inte hade tvagats enligt religionens regler. Carina och Monirs systrar hade redan tvättat David på sjukhuset i Lund.
Nästa försök var Fekri Hamad, en imam i Landskrona.
– Han frågade mig hur ofta jag bad, varför min fru inte hade konverterat till islam och annat som inte hade med begravningen att göra, säger Monir.
Imamen ville ha betänketid, men till slut bestämdes att Britt Marklund skulle hålla i samlingen i kyrkan och Fekri Hamad i ceremonin på kyrkogården.
Inne i kyrkan gick allt enligt planerna.
– Det var så vackert, säger Carina.
– Orgeln spelade Bröderna Lejonhjärta, alla sjöng och vänner läste textstycken. Monirs släktingar förstod varför vi hade behövt två veckor för att förbereda allt.
Efter stunden i kyrkan samlades sällskapet på den muslimska delen av kyrkogården. Något försenad dök imamen upp, iklädd jeans och luvtröja. Utan att presentera sig inledde han bönen. När kistan skulle sänkas ner frågade han, på arabiska, om pojken låg på rätt håll och bad sedan att kistan skulle öppnas.
– Jag hörde folk säga ”herregud, det är bara en liten pojke”, berättar Monir.
– När imamen såg sakerna vi lagt bredvid David blev han arg och sa att vi gjorde Gud förbannad. ”Ni syndar, Gud kommer aldrig att förlåta er”, skrek han.
Carina och Monir tror att situationen hade kunnat lösas på ett mycket smidigare sätt om imamen inte varit så upprörd. De säger sig ha varit öppna för förändring. Till exempel visste de att man inte får lägga värdesaker i kistan, vilket de inte heller gjorde.
– Jag vill inte kritisera islam, säger Monir.
– Men den här mannen visade ingen respekt för vår son. Det gör ont i mitt hjärta att han började gapa och skrika. Jag har förlorat David, och han trampar på mina känslor.
– Imamen ska ju vara ett gott exempel och vägleda människor. Ska tradition verkligen vara viktigare än flexibilitet? frågar sig Carina.
Paret Reza försöker nu smälta det som hänt. De har en treårig dotter att ta hand om och Monirs kolleger på Skånetrafiken saknar honom på jobbet. Familjen vill inte låta de negativa händelserna bli det bestående minnet. Redan nu kan de le åt att David har bidragit till att deras familjer har förts närmare varandra. Carina berättar hur hennes 78-årige pappa och Monirs 77-årige pappa fann varandra vid kyrkkaffet. De talar inget gemensamt språk, men de kramades och stöttade varandra.
– Våra familjer ställde verkligen upp för oss. Vid graven var det total uppslutning bland folk, alla tog varsitt spadtag när graven skulle fyllas igen.
Fotnot: David hade en sjukdom som heter Leighs syndrom, en så kallad mitokondriell sjukdom. I Sverige drabbar den 1-3 barn om året. Det är oklart varför man får sjukdomen som har ett mycket snabbt förlopp. Familjen Reza fick diagnosen 3 juli och drygt tre veckor senare var deras son död.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus