Här spanas det efter spår
Hur många lodjur finns det i Skåne? Inventeringar pågår, och länsstyrelsen efterlyser observationer från allmänheten. Målet är att skaffa underlag att hantera konflikter mellan rovdjur och människa.
Bildmaterial
Äntligen en dag med spårsnö. Marcus Elfström från länsstyrelsen passar på att söka efter lodjursspår i skogarna runt Lönnhässle och Brekille.
"Vad har vi här då..." För att hinna med stora ytor utför Marcus Elfström mycket av spårsökandet från bilen.
Positionen läses av på GPS, för att senare kunna föras in i protokollet.
Nysnö är en sällsynthet i Skåne. Men det är ett måste för att länsstyrelsens rovdjursinventerare ska kunna ut och spåra. Denna dag fann man bara spår efter rådjur, älg, hund, katt och vildsvin.
"Så här ser en tasstämpel från ett lodjur ut". Marcus Elfström visar i snön.
Rör sig över stora områden
#Ett lodjur strövar över 30 000 till 40 000 hektar, att jämföra med älgens 1 000 till 2 000 och vargens cirka 100 000 hektar. Ett lodjur rör sig utan problem två mil under ett dygn.
#En hund, räv eller varg har en regelbunden, tät spårstämpel. Lodjurets spår är oregelbundet, med mycket luft mellan tårna. I trav är lodjurets steglängd 1-1,20 meter, rävens cirka 80 centimeter.
#Lodjursinventerarna spårar alltid bakåt, i minst tre kilometer, för att fastställa om det rör sig om en eller flera individer. Lo går gärna i varandras tasspår. Spillning DNA-testas för fastställande av individers identitet.
#Den som tror sig ha observerat spår efter stort rovdjur hittar kontaktinformation på länsstyrelsens hemsida: www.lansstyrelsen.se/skane/amnen/Naturvard/Stora+rovdjur/. Eller så ringer man länsstyrelsens växel och frågar efter Marcus Elfström.
NV-SKÅNE. Det finns de som hyser en hetare längtan efter snö än andra. Barn som fått en kälke i julklapp, presumtiva Vasaloppsåkare – och så Marcus Elfström. Han är inventeringsansvarig på länsstyrelsen och besiktningsman för de stora rovdjuren.
— Alltså sådana som kan orsaka skada på tamdjur. I Skåne främst på får, och det innebär lodjur och kungsörn. En örn kan mycket väl riva mindre lamm.
Vi träffas i Östra Ljungby och följer med på vindlande skogsstigar över Boarp, Brekille och Lönnhässle. De som hade en romantisk föreställning om en grovkängad vandrare med blicken nitad i marken blir besviken. Marcus sitter mest i länsstyrelsens svarta gasdrivna Volvo. Ögonen följer vägrenen, och så fort något intressant skymtar, tvärnitar han och hoppar ur bilen, skärskådar, kollar positionen på GPS:en. Mäter ibland spårstämpeln. Det blir ett väldigt hoppande under en dag med sällsynt nysnö.
— Vi kallar det rullande inventering, eller snooking. På det här sättet kan vi täcka in stora ytor.
Redan vid Skvattemölla kommer första stoppet.
— Jag inventerar utter också, och då är ett större vattendrag som Pinnån intressant.
Men inga uttrar har varit här senaste dygnet. Medan vi långsamt fortsätter djupare in i skogen berättar Marcus om verksamheten.
— Regeringen tillsatte en offentlig utredning om förvaltningen av och politiken kring våra stora rovdjur. Den blev klar i fjol, men behöver kompletteras, och där är jag delaktig.
Underlaget är viktigt för att hantera konflikten mellan jägare och djurägare å ena sidan och rovdjuren å den andra. Ska man tillåta skyddsjakt? Är djurägaren berättigad till skadestånd för dödade djur? Bidrag till rovdjursavvisande elstängsel? Marcus är väl förtrogen med stämningen.
— Jag har ett förflutet inom Skandinaviska björnprojektet och så har jag jobbat i Dalarna som förvaltare av de stora rovdjuren. Där uppe är det varg och björn som diskuteras. Alla rovdjur är extremt skygga, men det handlar om förväntat beteende och önskvärt beteende.
Ett rovdjurs beteende kan vara icke önskvärt, men är det ändå förväntat finns det sällan skäl till skyddsjakt. Till exempel om det under natten korsat gårdsplanen.
— Den största konflikten är mellan hund och varg. Jag jagar själv älg när jag är i Dalarna, och där har jaktlagen koll på när de kan släppa hundarna och när de ska behålla dem i lina. Jag har hört folk säga att de har lättare att hantera om deras hund blir påkörd av en bil än vargdödad. Hunden är en familjemedlem, och det är mycket känslor med.
Hur är det då med det skånska lodjursbeståndet? Marcus och hans grupp började inventera de nordöstra delarna vintern 2006-07 och kunde säkerställa en individ. I fjol ytterligare en. Nu söker man för första gången i nordvästra Skåne, och ännu har man inte hittat något. Fast lodjur har synts till, bland annat i Bassholmatrakten.
— Vi vill väldigt gärna att de som gjort observationer hör av sig till oss så fort de kan, gärna samma dag, så att vi kan åka ut och kvalitetssäkra spåren.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus