På väg mot Somalia
I eftermiddag flyger kapten Mikael Lilja tillsammans med 151 andra personer i marinens Somaliastyrka till Djibouti i Östafrika. Under fyra månader ska man skydda FN:s mattransporter från piratöverfall.
Bildmaterial
Hela familjen, Mikael, Emil, Nicky, Maria och Ami samlade på uteplatsen till huset i Hallavara.
Varje korvett har en komandostyrka om sju man som ska skydda ombord på handelsfartyg, men också borda piratfartyg. I bakgrunden korvetten HMS Stockholm.
Operation "EU Navfor Atalanta"
Den svenska styrkan består av korvettstyrkan HMS Stockholm HMS Malmö och stödfartyget HMS Trossö med en fast anställd personal på 152 personer varav elva är kvinnor. Huvuduppgiften är att skydda de fartyg som i FN:s World Food Programs transporterar mat till befolkningen i Somalia. Man ska även skydda andra handelsfartyg och röra sig i särskilt trafikerade områden, bedriva havsövervakning och delta i kraftsamlingar. Svenskarna kommer huvudsakligen att ha Adenviken som sitt operationsområde. Den svenska operationen ska stå under brittiskt befäl och varar mellan den 15 maj och 15 september. Den ekonomiska ramen är satt till högst 285 miljoner kronor.
HMS Stockholm
HMS Stockholm och HMS Malmö byggdes 1984-1985 på Karlskronavarvet som ledningsfartyg för de dåvarande ytstridsflottiljerna. Fartygen modifierades under 2000-2002 då de bland annat fick toppmoderna stridsledningssystem.
Besättning: 35 man
Längd: 50 meter
Deplacement: 380 ton
Fart: 30 knop
Beväpning:8 stycken RB15 Sjömålsrobotar
1 styck 57mm allmålskanon
4 stycken 40 centimeters ubåtsjakttorpeder
4 stycken antiubåtsgranatkastare
Lätta och tunga kulsprutor
Båstad. Uppe på den betagande vackra Bjärehalvön bor familjen Lilja i en varsamt renoverad gammal gård.
Den fritidsklädde Mikael Lilja som möter upp på gårdsplanen känns fjärran från örlogskapten jag mötte i Karlskrona för en tid sedan. Då stod vi bland kulsprutor och kanoner, men här i Hallavara råder fulständig klorofyllidyll.
De närmaste fyra månader kommer att bli en omställning av enorma mått. Mikael Lilja ska tjänstgöra som sekond (fartygschefens ställföreträdare) på korvetten Stockholm som ska skydda lastfartyg utanför Somalias kust.
— Pappa har jobbat med detta i hela sitt liv. Detta är vad han tror på och vill göra, och då är det bättre att han känner mitt stöd än att jag är ledsen, säger 17-åriga dottern Nicky.
Storasyster Ami och lillebror Emil instämmer.
— Det är klart att jag tycker det är jobbigt att han ska vara borta så länge. Det blir ju fyra och en halv månad totalt, säger hustrun Maria som jobbar på ungdomsgården Musteriet i Båstad.
Alla tre barnen ska i sommar resa på olika CISV-läger (Children’s International Summer Villages) runt om i världen. Nicky ska flyga till Colombia, Ami ska till Brasilien och Emil drar till Kairo i Egypten.
— Så jag blir själv här hemma med katterna och hönsen i tre veckor, säger Maria.
Det blir inte lätt, varken för familjen eller Mikael. Han kommer att missa både Amis 19-årsdag och studentfest, och Emils 15 årsdag.
Den senaste tiden har läget utanför Somalia trappats upp, hur ser du på det?
— Jag ser inte någon större fara i uppdraget. Vi är väldigt förberedda. Det jobbigaste blir nog den sociala biten.
På Mikael Liljas fartyg ska 35 personer trängas på små ytor i stekande värme.
När man ska göra insatser finns ytterligare åtta personer ombord. En tolk (arabiska och somaliska) och en VPD-styrka (Vessel protection detachment) som består av fyra officerare och tre soldater ur amfibieregementet. Deras huvuduppgift är att skydda fartyg, antingen de egna eller de som förbandet eskorterar. De är beväpnade med pistoler, automatkarbiner, kulsprutor och prickskyttevapen.
Risken att piraterna skulle attackera den svenska styrkan finner Mikael Lilja minimal.
— De är ju inga terrorister eller självmordsaktivister, säger Mikael och Maria fyller i:
— Nej att de skulle bli skjutna av pirater är ingenting som vi inbillar oss, det finns annat att oroa sig för som sandstormar till havs till exempel, eftersom det nu blir monsuntid i området, berättar hon.
Hennes pappa Bengt är pensionerad sjökapten och vet hur tufft det kan bli i Adenviken.
— Jag har aldrig provat på att vara hemifrån så här länge. En gång var jag ensam svensk i fyra veckor i Brasilien, och det var jättejobbigt. Det blir nog lättare när man har kollegor och kompisar och upplägget, tio dagar till sjöss och tre i hamn, känns bra, säger Mikael och ser på sin hustru.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus