UNESCO: Skånskan är hotad
På sin hemsida listar FN-organet UNESCO språk i världen som riskerar att dö
ut. Bland de utrotningshotade språken finns, lite otippat, den skånska
dialekten.
Listan får nu kritik av en dialektforskare i Lund.
Bildmaterial
Hotade språk enligt UNESCO
Dialekter förekommande i Sverige som UNESCO klassar som hotade:
Gotländska
Jiddisch
Lulesamiska
Nordsamiska
Pitesamiska
Skånska
Sydsamiska
Umesamiska
Älvdalska
Skåne. Skånskan är ett hotat språk som förutom i Skåne också talas i Halland, Blekinge och på Bornholm. Det står att läsa på UNESCOs hemsida.
Men Ola Svensson, forskningsarkivarie vid Dialekt- och ortsnamnsarkivet i Lund, menar att lobbying med politiska baktankar ligger bakom listningen.
– Det här är någon form av lokalpatriotism, och en politisk sådan. Jag vill inte anklaga dem som ligger bakom för att vara högerextremister, men det här är ganska extrema ställningstaganden, som ofta kommer från höger, säger Ola Svensson.
Visst, dialekterna har det svårt, menar han, men skånskan är inte mer hotad än andra dialekter.
– Det är en utbredd myt att skånskan är något så oerhört annorlunda och unikt jämfört med andra dialekter, och det är förvånande att någon lyckats lobba upp det så att utbredningsområdet omfattar även Halland, Blekinge och Bornholm, säger Ola Svensson.
Göran Hansson, en av grundarna till stiftelsen Skånes Framtid, pekas ut som ansvarig för lobbyingen. Han menar att motiven är enbart kulturella.
– Vi bara talar om att vi ska rädda ett språk, säger han, och tar det uppländska katrinplommonet och det skånska sviskonet som exempel. Enligt Göran Hansson är det skånska ordet sviskon på väg ut till förmån för den mer rikssvenska synonymen katrinplommon.
– Vi är humanister. Att vår stiftelse skulle vara hemvist åt högerextrema krafter är ett vapen som staten använder för att misstänkliggöra alla försök att lyfta fram den kulturella och lokala mångfalden, säger Göran Hansson.
Fotnot: Enligt Ola Svensson är sviskon ett ursprungligen latinskt ord som har kommit till Sverige via tyskan. Det är belagt i svenskan åtminstone sedan renässansen och senare i svenska dialekter långt utanför Skånes gränser – det handlar alltså inte om ett särskånskt dialektord.
Kommentarer