Mikael tar en paus från Afghanistan
Attackerna mot de svenska styrkorna i Afghanistan har inträffat allt tätare. När det senaste stora anfallet skedde, i förra veckan, hade Mikael precis hunnit komma hem till Skåne på sin ledighet.
Bildmaterial
"De andra killarna i kompaniet kallar mig för popfarbror", säger Mikael som i lugna stunder spelar musik högt inuti sitt pansarfordon. Som blivande fyrtioåring är han en bra bit äldre än de flesta av kollegorna i den svenska styrkan i Afghanistan.
Utlandstjänsten föregås av en längre tids utbildning och förberedelse i Sverige. Förutom militär träning ingick undervisning om Afghanistans historia och kultur. Exempelvis är det oartigt att visa fotsulorna, berättar Mikael.
På campen finns väldigt få möjligheter till privatliv så det kan vara skönt att bara vara hemma, tycker Mikael. Allra viktigast är hinna träffa vänner och familj under de tio dagarna av ledighet.
Den svenska utlandsstyrkan i Afghanistan har flera pansarterrängfordon. Mikael är förare till ett av dessa. Han har varit på uppdrag i Libanon och Bosnien tidigare och tycker att hans nuvarande placering skiljer sig mycket. "I Afghanistan är vi ett mål för attacker på ett helt annat sätt".
När svenskarna är ute och patrullerar byarna märks inställningen till soldaterna snabbt. "Om barnen springer fram och vinkar vet man att vi är välkomna", berättar Mikael som arbetar i svenska styrkan.
Mikael poserar tillsammans med afghansk polis. En stor del av de svenska truppernas uppgift är att stödja den afghanska polisen och militären.
Svenska styrkan i Afghanistan
Den svenska styrkan i Afghanistan är en del av Isaf, International Security Assistance Force, som arbetar på mandat av FN:s säkerhetsråd och den afghanska regeringen sedan 2001.
Sammanlagt finns runt 400 svenska soldater på plats.
Under de tre senaste månaderna har de svenska och finländska Isaf-soldaterna varit utsatta för åtta attacker. Den senaste skedde i torsdags kväll förra veckan.
Källa: Försvarsmakten (TT)
Skåne. Förra gången Mikael var hemma på semester från utlandsstyrkan i Afghanistan fick en bil som stod slarvigt parkerad på trottoaren honom att reagera.
– Första reflexen var att hålla ut från den bilen. Vi är tränade till att hela tiden titta efter vad som står längs med vägkanten.
När han är på plats finns vaksamheten med hela tiden - det är en naturlig del av jobbet som pansarterrängbilförare i svenska skyttekompaniet.
– Jag är ingen machoman. Trots det skulle jag inte säga att jag är rädd, man är hela tiden så förberedd.
Samma dag som Mikael kom hem, i torsdags förra veckan, blev 15 svenska soldater utsatta för kraftig beskjutning i den norra delen av landet där svenska styrkan har sin bas.
– Jag har ringt och pratat om det med andra som är hemma nu. Det kanske låter konstigt men man känner "fan att vi var hemma". Man vill vara där när det händer, alla kompisar är mitt i det.
– Samtidigt är det en väldigt kluven känsla. Jag är tacksam för att mina anhöriga slapp oroa sig för mig.
Han beskriver hur styrkorna, natt efter natt, är ute på uppdrag och den frustration som kommer av att ha en dold fiende. Det är först i öppen eldstrid, som i torsdags, som motståndaren blir synlig.
Den som oroar sig mest för honom är hans mamma.
– Det blev väldigt traumatiskt när jag skulle åka iväg men jag vet också att hon är stolt över mig.
Intill dörrposten i Mikaels funkislägenhet samsas fyra diplom. "Som erkänsla för värdefull insats i Libanon", står det på ett av de inramade bladen. Det var Mikaels första utlandstjänst, den ansökte han till redan när han gjorde lumpen. Libanon återvände han snart till och nästa tur gick till Bosnien.
Viljan att delta i utlandsmissionerna kommer både från känslan av att göra en insats och ett intresse för det militära. Men det som framförallt fått honom att söka nya uppdrag är det starka kamratskapet som uppstår i fält.
– Från varje uppdrag har jag fått en ny bästa vän. Jag har till och med blivit gudfar till ett av vännernas barn.
På campen där svenskarna bor har de "fantastiska" kockar men begränsade möjligheter till att kommunicera med de där hemma. När det är sex telefoner på 400 man får man hålla sig kort om det är kö.
– Det är inte så lätt att lugna ner någon på en kvart. Det fungerar ändå för mig men jag kan tänka mig att det är svårare för de som har familj och barn.
Om en vecka återvänder han till livet i baracker, 47 graders värme och patrullering i 27-kilos ökenuniform.
– Jag tror att vi hjälper till att skapa trygghet när vi är där och min förhoppning är att det så småningom ska gå att få ordning på situationen.
Fotnot: Av säkerhetsskäl har Mikaels efternamn utelämnats.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus