"Bilen borde in på Dunkers"
Ulf Kristiansson. Vallåkraträffen är hur stor som helst, för vissa. För andra är det nåt obskyrt bilarrangemang som man varken vet så mycket om eller är intresserad av.
Och så kommer det antagligen att förbli. Vallåkraträffen och ombyggda bilar är bonnakultur och därmed kommer det aldrig att bli riktigt fint.
Men när jag står och tittar på Leif Tufvessons Volvo Jakob Woody på Vallåkraträffen tänker jag: "Den här borde visas på Dunkers".
Det hade säkert lockat nya besökare till kulturhuset och de vanliga besökarna hade fått se något de kanske aldrig sett förr. En Hot rod med kaross av aluminium och trä, inspirerad av Volvos första bil.
Så ren, så avskalad, så... vacker. Modernt hantverk med koppling bakåt i tiden, till svensk industri och den frihet som bilen en gång skapade för folk utanför städerna.
Och tycker man att det är snålt med en bil så har Leif Tufvesson gjort flera bilar med sitt speciella formspråk som vunnit prestigefyllda internationella priser.
Och tycker man det är snålt med bara en utställare, så kan man ju kontakta Mattias Vöcks som gör vackra sparsmakade byggen av gamla Volvos.
Mattias och Leif är två nordvästskåningar som är internationellt kända och erkända.
Nästa tanke när jag går omkring på Vallåkraäträffen är: Kunde det inte vara intressant med en utställning om Vallåkra-gänget?
Eller... så är jag helt ute och reser. De som hänger sig åt bilkutur kanske inte är ett dugg intresserade av att synas i andra salonger, möta andra människor? Och de som inte känner till (den lokala) bilkulturen och dess avtryck i historien kanske hellre vill fortsätta att se sina tavlor, fotografier, skulpturer och installationer?
I fredags pratade jag med en kille som heter Martin Lindström. Han bryr sig inte så mycket om Volvo utan är Ferrari-fantast, som precis fått sin Ferrari 430 Scuderia Spider 16M levererad. En av 499 som tillverkats och som kostar tre miljoner.
Martin Lindström älskar att köra fort på bana men det var inte farten och racing som fick honom att fastna för Ferrari.
— Jag såg en 550 Maranello från 1996... den var så fantastiskt vacker.
Men kärleken till Ferrari är något större än plånboken och den nya Ferrari-cabrioleten är redan till salu.
— Ja, tyvärr. Jag har en kupé också som jag inte lyckats sälja och jag har inte råd med två.







Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus