Volvo håller greppet om Vallåkraträffen
Andra dagen av Vallåkraträffen kom alla de som skrämdes bort av regnet under lördagen. HD/NST hittade 14 gula Volvobilar och två Volvofrälsta bröder.
Bildmaterial
"Vi drog igång efter att inte riktigt ha fått plats på amerikanarträffarna", berättar mötesgeneral Per Östman om Vallåkraträffen.
"Det är mycket tyskar och danskar som kommer. Och intresset ökar utanför landets gränser." Per Östman är hoppfull inför framtiden.
"Det som lockar här är att titta på ombyggda bilar. Det är roligt att se vad andra har gjort själva", säger Jonas Hanning.
Volvo är fortfarande Vallåkraträffens specialitet.
Michael Barmer är programvärd. "Det är perfekt bilträffväder i dag", säger han.
Martin och Jonas Hanning gillar bilar i alla former. Mest imponerade är de över en Amazon med 600 hästkrafter från Vöx.
VALLÅKRA. Asfalten vid järnvägsstationen är täckt av svart gummi från gårdagskvällens bilparty. Ute på flygfältet är det dags för en ny dag i motorentusiasmens tecken. Motorhelgens andra dag bjöd på efterlängtat solsken.
Några av dem som njuter är Birthe och Jörgen Jönsson från Södra Sandby. De sitter i bagageutrymmet på sin Volvo 850 T-gul. Omkring dem står inte mindre än tretton lika ljusgula Volvobilar.
— Det är lite kul, det är en specialmodell. När de kom var de jättedyra, säger Jörgen Jönsson.
Han berättar att det bara är bilar av modellen 850 från 1995 som blev gula. Och att det bara ska finnas 56 stycken i Sverige. Birthe och Jörgen Jönsson äger två av dem.
— Det gjordes bara 2 500 T-gul, många exporterades eftersom de var lite för dyra för Sverige, säger han.
Dessutom har han sex Volvo 850 med andra färger där hemma.
— Det är en bra bruksbil. Jag köper dem billigt och gör vid dem. Folk tycker att det är dyrt att reparera dem och säljer dem i stället. Den här kommer jag nog att behålla. Den är en trimmad 850 T5-R, så den är ganska dyr att köra, den drar mycket bensin.
För Birthe Nilsson betyder en gul bil att hon syns i trafiken.
— Det sticker ut. Vi kör jänkebilar också, då syns man också, säger hon.
Bröderna Hanning från Trelleborg nöjer sig med att besöka Vallåkraträffen som publik.
— Jag har inte riktigt kunskapen för att bygga om en bil. Det mest avancerade jag har gjort är att byta lampor, säger Martin Hanning.
De har liksom paret Nilsson mest ögon för Volvo. De förklarar att tjusningen är att vem som helst kan skaffa en Volvo för en billig peng och renovera om de känner för det. Reservdelarna är billiga och lätta att få tag på.
— Jag är inte lika mycket bilfantast som Martin är, men det är något visst med ljudet från vissa motorer, säger Jonas Hanning.
De tycker att det är kul att se vad andra har gjort med sina bilar.
— Mina föräldrar var inte bilintresserade. Men när jag var fyra år kunde jag alla bilmärken. Jag tror att jag har fått intresset från morfar, säger Martin Hanning.
De sitter längs flygrakan där vinnarbilarna radar upp sig för prisutdelning, men själva glömde de röstsedeln i bilen.
— Jag vet inte vad jag hade röstat på annars. Kanske på någon Volvo. Man är kanske lite enkelspårig, men... ja, säger Martin Hanning.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus