Stollerier dolde det viktigaste
Ulf Kristiansson. Det är lika bra att säga det först som sist: Jag har inga synpunkter på om Anna Odells agerande har ett konstnärligt värde. Andra kan sånt mycket bättre än jag och får diskutera det utan min medverkan.
Däremot har jag med stort nöje följt hur den rättsliga processen speglats av kulturskribenter.
Utan att ha läst alla stollerier om ärendet tror jag att rubriken i en av kvällstidningarna i samband med att åtalet kom är svårslagen: "Åtalet är ett övergrepp/Befria Anna Odell!"
I den andra kvällstidningen var budskapet att fallet inte hörde hemma i rättssalen. Den skribenten slog till och med fast att brottsrubriceringarna falskt larm och oredligt förfarande var två av brottsbalkens mest perifera paragrafer...
Naturligtvis har han fel. Och egentligen är det hela mycket enkelt: Anna Odell fejkade en situation som fick akutsamhället att agera och eftersom det var fejk gjorde hon sig skyldig till brott.
Det är ungefär som att avfyra nödraketer till sjöss utan att vara i nöd. Om akutsamhället då gör sitt yttersta för att komma till undsättning, får man räkna med att ställa tills svars för sitt lurendrejeri.
Om raketerna påstås ha ett konstnärligt värde är fullständigt ointressant ur ett rättsligt perspektiv.
På tidigt 1990-tal stal konstnären Dan Wolgers två soffor från en konsthall och sålde dem vidare. Som en protest mot de låga ersättningarna han tyckte att konstnärer fick.
Huruvida stölden också hade ett konstnärligt värde har jag inga synpunkter på. Men ur ett rättsligt perspektiv begick han ett brott och dömdes naturligtvis för det.
Det mest grandiosa magplasket av kulturskribenter som ger sig in i nyhetsjournalistik var när de skulle försvara kulturprofilen Jesus Alcalà. Som misstänktes för att ha försnillat pengar som skulle gå till ett SIDA-projekt i Paraguay.
Grunden för deras försvar var i princip att anklagelserna inte kunde vara sanna eftersom de riktades mot en av dem, mot Jesus Alcalà.
Hur det hela slutade?
Jesus Alcalà dömdes till 18 månaders fängelse.
Jag undviker att göra konstnärliga bedömningar, eftersom det inte är mitt område. Och tycker att det vore en käck idé om en del kulturskribenter funderade över vilka kompetensområden de har.
Slutligen - det absolut viktigaste budskapet i Anna Odell-fallet mejslar nyhetskrönikören på Aftonbladet, Peter Kadhammar, fram i sin krönika. Nämligen att samhället fungerar ypperligt.
Privatpersoner tog hand om Anna Odell när hon spelade förvirrad på bron, de la en jacka om henne och ringde 112, civila poliser kom dit och tog med henne till sjukhuset där hon fick vård.
Det är viktigare och intressantare än den debatt som tagit väldigt stor plats.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus