Fredrik Gertten om dokumentären som gick bananas

I går hade dokumentärfilmen "Bananas!*" biopremiär i Sverige. Filmen som redan visats i den svenska riksdagen efter att multinationella företaget Dole stämt Malmöfilmaren Fredrik Gertten. För Helg berättar Fredrik Gertten om mediacirkusen, familjens oro och framtiden.

Nöje. På Inkonst kontor på Bergsgatan i Malmö håller en tjej upp en klase och säger:

— Vill någon av er ha en banan?

Fredrik Gertten tittar på henne med en blick som andas "skämtar du eller vill du verkligen bjuda mig på en banan?".

Tjejen skämtar inte. Hon vill bjuda på en banan. De ekologiskt odlade och Fairtrademärkta bananerna från Dominikanska republiken håller precis på att arrangeras till eftermiddagens visningar av "Bananas!*".

Filmen som har vänt upp och ner på Fredrik Gerttens liv.

Han tackar nej till bananerbjudandet.

Några timmar senare sitter vi på ett fik vid Möllevångstorget och en kvinna till höger om oss lutar sig fram och säger:

— Tänk om du får en bounty hunter efter dig nästa gång du åker till USA, ha, ha, ha...

Fredrik Gertten ler snett. En stund senare säger han att han inte gärna vill bli hågkommen som "bananaskillen". Men just nu består hans liv av detta och inte så mycket mer.

Fredrik Gertten växte upp i området Bulltofta en bit utanför centrala Malmö. Efter ett år på gymnasiet hoppade han av och började jobba. Han bytte ofta jobb, var bland annat på Kockums varv en tid. I slutet på 1970-talet hamnade han i musikerkretsar i Malmö och var med om att arrangera folkfesterna på Mölleplatsen och startade även skivbolaget Amalthea med bland andra Dan Hylander och Mikael Wiehe. Några år senare, som 25-åring, sökte han och kom in på journalistlinjen på Skurups folkhögskola.

Efter utbildningen började han arbeta som frilansande journalist och eftersom han lärt sig spanska och var intresserad av Latinamerika gjorde han många reportageresor till olika länder på den södra delen av den amerikanska kontinenten och rapporterade för tidningar, radio och tv.

— Med tiden blev jag mer och mer sugen på att göra något längre. Att en göra film om året istället för femtio kortare reportage.

I samma veva träffade han dokumentärfilmaren Lars Westman och de två gjorde en film tillsammans i Uruguay.

— Det var en ganska lycklig slump att vi träffades. Lasse har precis skiljt sig från Gudrun (Schyman) och vi sprang på varandra på Möllevången. Vi började prata, skaffade en lokal tillsammans och så vi bildade vi ett bolag för att kunna köpa en filmkamera. Och sen startade vi broprojektet.

— Ja, vi började med ett femårsprojekt, säger Fredrik Gertten med ett snett leende.

Filmen om Öresundsbron fick namnet "Gå på vatten" och fick mycket uppmärksamhet och etablerade Fredrik Gertten på allvar som dokumentärfilmare. Den breda publiken omfamnade honom efter de två filmerna om Malmö FF, "Blådårar - Kärleken till ett fotbollslag" och "Blådårar 2 - Vägen tillbaka" med en ung och spontan Zlatan Ibrahimovic som en av huvudpersonerna.

Bolaget som Fredrik driver, WG Film, är i dag ett av Sveriges största dokumentärsfilmsbolag och har fem anställda.

Bananasprojektet började med ett uppslag från en journalist i Stockholm.

— I samma veva var jag på jakt efter en berättelse från Latinamerika som kunde säga oss i Europa något mer än det vanliga "tycka synd om" eller "vad skönt att man inte bor där"-tänkandet, säger Fredrik Gertten.

Historien utkristalliserade sig. Ett gäng före detta bananplantagearbetare i Nicaragua hade med hjälp av en amerikansk advokat med kubanska rötter (Juan Dominguez), stämt fruktföretaget Dole för att arbetarna blivit sterila efter att ha jobbat på plantager där bekämpningsmedlet Nemagon (med kemikalien DBKP) användes under 1970-talet. Kemikalien DBCP förbjöds och slutade tillverkas av Dow Industries 1977, men trots larmrapporter om sterilitet, njursjukdomar och cancer fortsatte Dole att använda bekämpningsmedelet till dess att deras lager var slut.

Gerttens film skildrar rättsprocessen under 2007 som avslutas med att sex av de tolv arbetarna tilldöms sammanlagt 23 miljoner kronor i skadestånd.

För Fredrik Gertten var det en angelägen historia att berätta. Dessutom är bananer något som alla kan relatera till. En frukt som importerats tlll Sverige i nästan 100 år (med undantag för de två världskrigen).

— Bananer finns i varenda liten butik. Och de verkar följa oss från vaggan till graven. Små barn får bananer, liksom väldigt gamla människor.

Men när filmen var klar att premiärvisas tog historien en helt ny vändning. Det hela började den 5 maj då Los Angeles Film Festival meddelade att "Bananas!*" skulle vara ett av tävlingsbidragen i dokumentärfilmsklassen och filmens trailer började visas på nätet. Några dagar senare reagerade Dole och hävdade att filmen innehåller lögner och att rättegången bygger på falska vittnesmål.

En tid senare stämde Dole - ett multinationellt fruktföretag med en årlig vinst på 7,6 miljarder dollar - WG Film, Fredrik Gertten och filmens producent Margarete Jangård i Los Angeles. I september svarade WG Film med en stämning mot Dole för den skada som filmbolaget åsamkats.

Fortfarande, flera månader efter att hela den här cirkusen drog igång, förstår Fredrik Gertten inte Doles agerande.

— Allt vi visar i filmen är saker som är offentliga. CNN har gjort reportage om det, amerikanska tidningar har skrivit om målet.

— Sen ska man komma ihåg att Dole fortsatte att använda det här bekämpningsmedlet på sina odlingar på Filippinerna fram till 1986. De har krav på sig från hela världen och i slutändan kan det handla om många miljarder i skadestånd och då kanske det är enklare och billigare att jaga oss. Vi är budbäraren som man skjuter på, säger Fredrik Gertten.

— Vår amerikanska advokat har sagt samma sak, "se stämningen som en väldigt dyr pressrelease".

Men Fredrik Gertten har också fått ett massivt stöd och det hela har närmast utvecklats till en klassisk David och Goliat-historia. För en vecka sedan visades filmen i Sveriges riksdag på initiativ av riksdagsledamöterna Mats Johansson (M) och Luciano Astudillo (S). De två riksdagsmännen uppmanade samtidigt Dole att respektera yttrandefriheten.

Doles stämning står dock fast

— Hur det är att vara David mot Goliat? Ja, det är en känslomässig berg-och-dalbana. Jag är glad för allt stöd och all sympati vi får. Men samtidigt inser man sin litenhet.

Visserligen säger Fredrik Gertten att han sover gott om nätterna, men att bråket med Dole tar energi från andra projekt. WG Film är ett litet bolag, de har inte råd med vare sig stora advokatkostnader eller att planerade produktioner läggs på is.

Hur har din familj reagerat?

— Morsan är jävligt orolig. Hon säger till mig "ge dig, du har ingen chans". Min son blev först ledsen när han såg mig på tv, men vi har pratat igenom det ordentligt.

— Sen får man ju en massa andra råd av folk runtomkring, "sälj huset" och sådana saker. Men vi har bestämt oss för att inte gå den vägen.

— Vi kommer att vinna för att vi har rätt. Och det allra bästa försvaret för vår sak är att folk går och ser filmen.

Fredrik Gertten har dessutom börjat göra en film om själva bråket. Kanske blir det en ny dokumentär så småningom. Med honom själv i huvudrollen.

"Bananas!*" har nu gått upp på biografer runt om i Sverige, dock inte i Helsingborg. På SF:s Filmstaden kommer Gerttens film inte in och Röda Kvarn saknar möjligheter till digital visning.

— Just det, det måste jag skicka ett mejl om, säger Fredrik Gertten och börjar genast skriva på sin bärbara dator.

— Jag hade jag gärna sett att de anställda på Saba i Helsingborg, som ägs av Dole, hade fått en chans att se filmen, säger Fredrik Gertten.

— Men vi har inte gett upp hoppet ännu.

Jag passar på att fråga om han slutat äta bananer.

Fredrik Gertten funderar ett ögonblick.

— Det har nog blivit så att jag slutat äta bananer. Nu när jag är sur på Dole känner jag inte för det. Fast egentligen gillar jag bananer. Det är en ganska god frukt.

Stefan Lindqvist stefan.lindqvist@hd.se042-489 90 36