Ifrågasatt fiske med Helsingborgsägd trålare
Helsingborgsbolaget Swedocean bedriver ett djuphavsfiske i Indiska Oceanen som ifrågasätts starkt av forskare och miljöorganisationer.
Bildmaterial
HELSINGBORG. En stor del av fiskarterna alfonsino och orange roughy som fiskas upp ur Indiska oceanens djup dras upp av fabrikstrålaren Ocean Explorer. Den stora trålaren har Cooköarna i Stilla havet som hemmahamn, men en av ägarna finns på Hamntorget i Helsingborg.
Det är Coco Belfrage från Arild och hans hustru som äger det bolag som Ocean Explorer tillhör.
I senaste numret av magasinet Filter beskriver journalisten Fredrik Laurin ett antal stora fabrikstrålares metoder och hur de ständigt byter namn, flagg och ägare för att undkomma svartlistning.
Det var från Helsingborg en stor del av det industriella fisket på världshaven styrdes under 1970-talet. Under den tiden lärde sig Coco Belfrage branschen som anställd på affärsmannen Nils Wärgårdens bolag Joint Trawlers. Det började i liten skala med bytesaffärer med den sovjetiska fiskeflottan som passerade Öresund. Ett allt större kontaktnät bakom järnridån utvecklades till en världsomspännande verksamhet där Joint Trawlers i Helsingborg till slut omsatte mer fisk än någon annan aktör i världen. Man kontrollerade fabrikstrålare och kylfartyg från ett femtontal länder och skaffade sig fiskelicenser varhelst det fanns affärsmöjligheter.
Coco Belfrage gick vidare till Volvoägda företaget Wittesoch därefter blev han delägare i företaget Scandsea. Enligt reportaget i magasinet Filter sålde Scandsea fisk för över 700 miljoner kronor 1996 och hade dotterbolag eller egna kontor i sju länder. Under närmare ett decennium drog företaget upp torsk, bläckfisk och djupvattenfisken uer över hela världen till ett värde av mer än sex miljarder kronor. Men sedan några nyckelpersoner lämnat företaget försvann Scandsea i princip från branschen och Belfrage startade Swedocean som ett familjeföretag med kontor på Hamntorget i Helsingborg.
Fabrikstrålaren Ocean Explorer som delägs av Swedocean har sannolikt aldrig varit i närheten av hemmahamnen Cooköarna i Stilla havet, en ögrupp med generösa regler för såväl beskattning som fiskekontroll.
Ocean Explorer hette tidigare Polar Siglir med Belize som hemmahamn. För tio år sedan svartlistades trålaren efter tjuvfiske i Nordatlanten. Därefter har hon ertappats för olicensierat fiske innan Swedocean blev delägare i båten.
Numera är det Indiska oceanen som är Ocean Explorers arbetsområde. Där djuphavstrålar hon efter fisk som kan ersätta den utfiskade torsken och som är eftertraktad matfisk i Japan och USA. På flera hundra meters djup fångas alfonsino och orange roughy . Ocean Explorer landar runt 1400 ton per år och enligt reportaget i Filter utgör fartygets alfonsinofiske en fjärdedel av totalfångsten i Indiska oceanen.
Det industriella fisket efter de två sorterna är mycket kontroversiellt eftersom det sker helt oreglerat på internationellt vatten. Ingen vet säkert hur bestånden klarar sig. Orange roughy kan bli mer än hundra år gammal och blir inte könsmogen förrän efter minst 20 år. Forskarna befarar därför att det okontrollerade fisket kommer att leda till att ännu en art förs upp på listan över utrotade arter.
Att Ocean Explorers fiske sker utan något kontrollorgans insyn innebär att det kan klassas som IUU. Det är en term som FN använder och står för illegal, unreported or unregulated, det vill säga olagligt, orapporterat eller oreglerat. Om en av de tre uppfylls så kan fisket betecknas som IUU och leda till att båten svartlistas.
En av dem som anser att Ocean Explorer bedriver IUU-fiske är Matthew Giannini som är expert på fiskereglering och anlitas bland annat av FN. I Filters reportage betecknar han fartygets fiske som såväl oreglerat som orapporterat.
Fartygets ägare tillsammans med fyra andra rederier har bildat en organisation för frivillig rapportering och reglering av fisket i Indiska Oceanen. Men så länge det finns någon legalt bindande reglering är det IUU-fiske, anser Metthew Gianni.
En annan expert på området, Carl Gustaf Lundin, anser dock att det är en orättvis ståndpunkt. Han är chef för det marina naturskyddet inom organisationen IUCN som samlar ett stort antal miljöorganisationer. Coco Belfrage har anlitat det mediagranskningsföretaget Second Opinion för att granska innehållet i Filters artikel. Och i den granskningen uttalar sig Carl Gustaf Lundin positivt om det initiativ som de fyra fiskeföretagen i Indiska Oceanen har tagit.
Han anser att det är berörda länders fel att det inte finns någon reglering av fisket och att de fyra företagens egna organisation är bättre än ingenting. Oberoende observatörer har varit ombord och lämnat positiva rapporter om de fyras fiske. Samtidigt konstaterar Carl Gustaf Lundin att ingen vet hur bottentrålningen efter alfonsino och orange roughy påverkar beståndet och att det är högst oklart om man över huvudtaget bör fiska ett bestånd som reproducerar sig så långsamt.
Coco Belfrage anser att han bedriver ett ansvarsfullt fiske i Indiska oceanen. Trots att experterna hävdar att ingen vet, anser Coco Belfrage att de fyra rederierna har tillräckliga kunskaper för att inte äventyra beståndet.
— Vi som fiskar i området vet hur stort uttag det aktuella beståndet tål. Dessutom har de fyra rederierna gemensamt undantagit en del av Indiska Oceanen, motsvarande sex procent, där ingen fiskar efter orange roughy eller alfonsino.
Kommentarer