Inga oanmälda inspektioner av skånska grisfarmar
Så länge ingen anmäler sker inga kontroller av grisfarmarna. Det senaste året har inga oanmälda inspektioner av djurhållningen gjorts i Skåne och Janne Sundin, djurskyddsinspektör på Länsstyrelsen, ser ingen ljusning. – Vi har inte tid eller resurser. Det skulle behövas mycket mer folk, säger han.
Bildmaterial
För lite strö gör att grisarna blir rastlösa och kan börja bita på varandra. Djurrättsalliansen anser att 94 procent av gårdarna haft för lite halm eller strö i stallarna.
Djurskyddsinspektörerna – som djurpoliser
Janne Sundin, varför har vi inte en djurpolis i Sverige?
– Vi fungerar nästan som djurpoliser men vi har lite lägre profil. Vi skyltar inte med det och har inte sirener på taket och går runt beväpnade. Men På många sätt fungerar det precis som för djurpoliserna i USA. Ser vi ett fall av vanvård på morgonen är djuren omhändertagna på eftermiddagen. Vi kan ha med oss polisen men vi har själva tagit beslutet och gjort bedömningen. Det finns en anledning till att vi ligger lågt, i en liten by känner alla varandra, det kan till exempel drabba barnen om vi omhändertar föräldrarnas djur.
Bakgrund/Grisvanvården
Gruppen Djurrättsalliansen har under två år filmat och fotograferat inne på hundra grisfarmar i Sverige. De hävdade i sin granskning att den dokumenterat brott mot djurskyddslagen i nästan alla gårdar och ett nittiotal av bönderna polisanmäldes av organisationen.
På en av gårdarna filmades hur grisar åt på ett svinkadaver. Gården ägs av Lars Hultström som hade styrelseuppdrag i bland annat Scan och LRF. Han tog på tisdagen en time-out och får inte längre leverera sina slaktdjur till Scan.
Andra fall av vanvård av djur i Nv-Skåne
November 2009, Helsingborg:
En
minkfarm i Kingelstad måste stängas då ägaren inte levt upp
till kraven på god djurhållning.
September 2009, Helsingborg:
En
två veckor gammal hundvalp sålts. Hundens nya ägare lät den
stå bunden i ett kort koppel, utomhus.
Maj 2009, Utanför Helsingborg:
36
islandshästar omhändertas då de bedöms vara vanvårdade.
Skåne. Janne Sundin är en av 18 djurskyddsinspektörer på Länsstyrelsen i Skåne. Fram till 1 januari år jobbade inspektörerna på kommunerna där de totalt var 28 skånska inspektörer, även om alla inte hade heltidstjänster och de även hade andra uppgifter. Men de kunde alla rycka ut om det kom in en anmälan. Dessutom åker inspektörerna av säkerhetsskäl numera parvis vilket innebär att det finns nio patruller som kan rycka ut, mot 28 enskilda inspektörer tidigare.
Janne Sundin tror inte att det har blivit vanligare med vanvård av djur.
– Det är inte fruktansvärt mycket fler anmälningar, det är att vi är många färre, säger han.
Alla tillsynsärenden, oanmälda inspektioner av djurhållning, har fått prioriteras bort och inga sådana har gjorts i Skåne under hela året.
– Vi har helt enkelt inte resurser, inte personal, inte tid. Det vi hinner med är anmälningsärendena där det finns misstanke om vanvård, säger Janne Sundin.
Tidigare fanns det regler för hur ofta besiktningar skulle ske, säger han. Husdjursbesättningar skulle kontrolleras var tredje år, hundkennlar vart annat och zoologiska affärer varje år. De finns inte kvar.
– Kanske för att vi inte kunde leva upp till dem, säger Janne Sundin.
Han ser ingen ljusning nästa år – då man förmodligen kommer förlora ytterligare ett par tjänster.
– Visst finns det dagar då man undrar om växeln har gått sönder, när det inte ringer någon, men de är sällsynta. En vanlig dag får vi in mellan tre och åtta anmälningar, säger han.
Janne Sundin ser flera orsaker till grisarnas situation och är osäker på vilken roll fler tillsynsinspektioner hade spelat.
– Jag tror aldrig att det är så att djurhållarens uppsåt är att skada djuren. Ofta är det personliga problem som ekonomiska svårigheter eller alkoholproblem inblandade, säger han.
Han jämför med att risken för att en bilist kör i 110 km/h på en 80-väg är större om det är på en öde landsväg i Norrland där man vet att man inte riskerar att åka fast. Så kanske skulle det hjälpa om djurhållarna visste att de kunde råka ut för en kontroll, säger han.
– Djuren är ju en grupp som inte kan säga ifrån. Det vanligaste anmälningsärendet vi får in är hundar, sedan hästar, katter och betande djur. Grisar kommer sist på listan för de är oftast inomhus.
Han tycker att det var bra att Djurrättsalliansens kartlagt grisfarmarna – en brandfackla, säger han – men tycker att det material de lämnat är bristfälligt och poängterar att livet på en grisfarm kan se värre ut än det faktiskt är för någon som inte är van.
– Vi fick en lista med tjugotalet gårdar men tyvärr är listan väldigt mager. Många ortsnamn är felstavade och en farm nämner de inte med namn, bara med området den ligger i, men där kan man hitta säkert tjugo ställen med grisar, säger han.
– De ställen vi kan identifiera kommer vi att besöka bums.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus