Från Landskrona till fängelse i Libanon

Sex danska pass som misstänks vara i händerna på terrorister. Det kan vara förklaringen till att Landskronabon Mahmoud El-Doukhi fängslades i Libanon. HD och City har kartlagt händelseförloppet som tog sin början inför tennismatchen mellan Sverige och Israel, och slutade med ett möte där Mahmoud av Säpo förbjöds berätta vad han fått veta.

Skåne. I våras skrev tidningen om Mahmoud El-Doukhi, en Landskronabo som fängslades i Libanon efter att ha rest dit på uppmaning av Säpo och den danska säkerhetspolisen Pet. Nu kan vi beskriva en tydligare bild av vad som hände, baserad på intervjuer, offentliga dokument och Mahmouds egna uppgifter. Säkerhetspolisen på båda sidor av Sundet har dock inte velat lämna ut någon information om fallet Mamhoud El-Doukhi.

Det var i januari i år som 37-årige Mahmoud El-Doukhi, Landskronabo och svensk medborgare sedan åtta år, blev kontaktad av en man som uppgav sig arbeta för Säpo. Han ville ha ett samtal med Mahmoud, och uppmanade honom att infinna sig på polisstationen i Landskrona. Där fick Mahmoud veta att Säpo, genom underrättelseinformation från andra länder, hade fått uppgifter om honom. Informationen tydde på att Mahmoud, som ursprungligen är statslös palestinier från Libanon, planerade en aktion mot den stundande Davis Cup-matchen mellan Sverige och Israel i Malmö.

När Davis Cup-matchen spelades i mars var Mahmoud med och arrangerade den stora demonstrationen.

— Jag var motståndare till matchen men mer var det inte. Efteråt tackade polisen oss för att vi hade hjälpt till att hålla ordning, säger Mahmoud.

Under våren kallades Mahmoud till flera möten. Med på dem var två personer som kallade sig Ulf och Maja. Ulf uppgav sig representera Säpo, medan Maja sa att hon arbetade för den danska säkerhetspolisen Pet. Mötena hölls på Ibis hotell i Malmö, Hotell Öresund i Landskrona, och i bilar.

I Mahmouds släkt i Libanon finns personer som har anklagats för samröre med terrororganisationer, och efter Davis Cup-matchen ändrade säkerhetspolisernas intresse för Mahmoud karaktär. Han blev då utfrågad om sina kontakter i Libanon och fick se ett femtiotal bilder på personer därifrån. Några kände Mahmoud igen, men hans släktingar var inte med, säger han. Nu hölls förhören enligt Mahmoud även på hotell i Köpenhamn, bland annat på Adina Hotel.

Vid förhören i Danmark närvarade utöver Ulf och Maja även andra personer, bland annat en man som skulle fungera som juridiskt ombud till Mahmoud. Vem denne man var fick Mahmoud dock aldrig någon klarhet i. Dessutom fanns två män med, både i Sverige och i Danmark. De deltog inte aktivt i förhören men kommunicerade med sina kollegor med hjälp av lappar.

Frågorna gällde nu att Mahmoud skulle ha skickat pengar och pass till en terroristorganisation i Libanon. I Danmark hade säkerhetstjänsten uppgifter om att 15 danska pass hade skickats till Libanon. Och att avsändaren skulle ha varit Mahmoud El-Doukhi. Han har själv hela tiden förnekat att han har med det att göra.

Efter att ha förhörts flera gånger säger Mahmoud El-Doukhi att han fick veta att han var fri från misstankar. Samtidigt blev han uppmanad att åka till Libanon för kompletterande förhör.

— Först ville jag inte. Men de sa att det kunde bli problem för mig att åka till Libanon i framtiden om jag inte åkte ner då, säger Mahmoud.

Mahmouds biljett köps den 6 april på Shah Travel i Köpenhamn. Personalen där reagerar på att det är en kvinna med nordiskt utseende som bokar och betalar biljetten kontant.

— Alla våra kunder är pakistanier så jag kommer ihåg henne, säger ägaren Jassar Shah till tidningen.

Den 18 april flyger Mahmoud till Libanon med Turkish Airlines flight nummer TK 1784. Enligt honom själv har han sällskap på planet av det juridiska ombudet och Säpomannen Ulf.

— De satt fem-sex rader bakom mig. Och jag hade fått instruktioner om att inte tala med dem under resan, säger Mahmoud.

I Libanon förhörs han flera gånger om passen och pengarna av libanesisk polis. Vid förhören finns Ulf och ombudet i ett rum bredvid.

Mellan förhören är Mahmoud fri att röra sig som han vill. Efter nio dagar avslutas förhören och Säpomannen Ulf och ombudet bestämmer sig då för att åka hem tidigare än planerat.

Mahmoud vill stanna fram till den 5 maj då returbiljetten är bokad, eftersom han vill ta chansen att umgås med släktingar. Men den 30 april grips han och förhörs i staden Saida. Där får han möjlighet att ringa ett kort samtal till hustrun Nada i Landskrona. Nada blir orolig och ringer till Ulf och Maja för att prata med dem men de förnekar då att de är poliser. De påstår istället att de arbetar med bistånd.

Hon väljer då att göra en polisanmälan mot Ulf och Maja för att de utgett sig för att vara poliser. Den rubriceras som föregivande av allmän ställning. Utredningen lades senare ned av polisen i nordvästra Skåne, sedan Säpo bekräftat att man träffat Mahmoud, och det konstaterades att inget brott begåtts.

Nada kontaktar också utrikesdepartementet som via ambassaden i Syrien och konsulatet i Beirut försöker lokalisera Mahmoud.

I Libanon förs Mahmoud efter ett par dagar i fångenskap i Saida till den militära underrättelsetjänstens enhet för terrorismbekämpning i Beirut, där han enligt egen uppgift förhörs och misshandlas i flera veckor. Han berättar att han blir upphängd i rep och slagen med elkablar, hela tiden försedd med ögonbindel.

Mahmoud får till slut beskedet att han inte längre misstänks för något. Han får veta att underrättelsetjänsten har klarat ut vem som skickade passen från Danmark. Man har gripit den kurir som hade hämtat ut paketet med pass och en större summa pengar. Men sex av de ursprungliga passen saknas. Enligt kuriren som greps med paketet på väg till staden Tripoli hade sex av de 15 passen lämnats till en känd ledare inom den terroriststämplade gruppen Fatah al-Islam. Med tanke på det terrorhot Danmark befinner sig under, betraktades dessa uppgifter som alarmerande.

Mahmoud flyttas till det ökända Roumiehfängelset utanför Beirut. Konsulatet har under tiden fått olika besked av de libanesiska myndigheterna och enligt de dokument från utrikesdepartementet som tidningen har begärt ut försöker svensk UD-personal få tillstånd att besöka Mahmoud. Det drar dock ut på tiden och något besök blir aldrig av. Mahmouds bror som bor i Libanon kan dock besöka honom och håller kontakt med Sveriges konsulat i Beirut.

Efter ett par veckor i Roumieh tvingas han tillbringa ytterligare elva dagar hos Libanons säkerhetspolis

Mahmoud El-Doukhi släpps till slut fri efter sex veckor i fångenskap. Han kan lämna Libanon med flyg till Cypern och därefter ta sig hem till Sverige med ett charterflyg. Samtidigt meddelar den libanesiska säkerhetstjänsten svenska UD att Mahmoud är rentvådd från alla anklagelser. Den 20 juni är Mahmoud tillbaka till Sverige. Redan dagen därpå blir han åter kontaktad av Säpomannen Ulf som vill ha ett möte.

Mötet sker i Malmö. Mahmoud uppmanas komma i bil till Malmö, men platsen för mötet ska han få veta först på plats i staden. När Mahmoud kommer dit får han ett samtal och han uppmanas parkera bilen på Föreningsgatan och bege sig till Kungsgatan vid Värnhem. Där hämtas han i en Toyota Prius. Bilen körs av en man som kallar sig Adam och färden går enligt Mahmoud till en strand på vägen mot Trelleborg. Där möter de Maja.

De pratar, enligt Mahmoud, bland annat om vilka utgifter han haft.

Bara några dagar senare ringer Maja och vill träffa honom igen. Det telefonsamtalet har tidningen kunna ta del av. Maja låter stressad och är mån om att Mahmoud inte berättar om mötet för någon. Inte ens sin fru. Mötet ska ske i Lund, på universitetssjukhusets parkering, men avbokas per telefon när Mahmoud kommer dit.

Därefter låter Mahmoud advokaten Göran Hellberg i Lund sköta kontakterna med Säpo. Den 3 september kallas Mahmoud till ett möte på polishuset Davidshall i Malmö. Han och advokaten Göran Hellberg möter då två tjänstemän från Säpo i Stockholm. Innan mötet börjar får Mahmoud och advokaten skriva på en handling som förbjuder dem att röja de uppgifter som framkommer vid mötet.

— Det var ett mycket omfattande material vi fick ta del av. Men mycket var maskat även efter att vi skrivit på förbehållet, berättar Göran Hellberg efteråt.

Mahmoud är besviken över hur både Säpo och UD hanterat hans ärende. Dels att han fängslades och utsattes för brutala förhör trots att han reste till Libanon i samarbete med svenska och danska säkerhetspolisen. Dels att UD aldrig lyckades besöka honom under de sex veckorna.

– Det satt folk från Sri Lanka och Bangladesh och Sudan där också. Deras konsulat kom och hälsade på direkt. Har de länderna mer makt än Sverige? Jag tror inte det. Men om jag hade hetat Anders Andersson hade de säkert kommit direkt.

Fotnot: Den sekretessförbindelse som undertecknades under det sista mötet med Säpo innebär att Mahmoud El-Doukhi inte har kunnat berätta något om vad som sades på mötet. Men han konstaterar att han inte är nöjd med den information och de svar han har fått.

Joakim Andersson joakim.andersson@hd.se042-489 93 34

Lars Andreasson lars.andreasson@hd.se042-489 91 55

Isabelle Beckman/City Landskrona