"Visst går det att klara målet"

Det stora klimatmötet i Köpenhamn börjar i dag. Drygt 190 länder ska komma överens om åtgärder som begränsar temperaturhöjningen på jorden till två grader. Världen har alla möjligheter att klara det målet, menar Lars J Nilsson, professor på Lunds tekniska högskola. Vi har intervjuat honom om hembränd energi, standby-förluster som motsvarar hela Sveriges elproduktion och om hur vi ställt om tidigare.

Skåne. Lars J Nilsson är professor vid avdelningen för miljö- och energisystem vid Lunds tekniska högskola. Han är en av författarna till en ny rapport om förnybara energikällor som FN:s klimatpanel IPCC publicerar nästa år. Dessutom leder han ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt, Lets 2050, med tekniker, ekonomer och statsvetare som ska ta reda på vilka styrmedel som fungerar bäst om man vill få människor och företag att agera klimatsmart. Lars J Nilsson har ägnat sig åt klimatfrågan i ett par decennier.

Är det möjligt att klara tvågradersmålet?

— Ja, resursmässigt, tekniskt och ekonomiskt finns alla möjligheter. Det finns gott om förnybar energi. Det finns teknik som går att använda nu och det finns ännu bättre teknik under utveckling. Och enligt alla uppskattningar går det att klara utan att det drabbar ekonomin särskilt hårt. De flesta är eniga i dag om att det skulle drabba ekonomin ännu hårdare om vi inte gjorde något.

Vad krävs?

— Mycket styrning från samhället, som att man låter det kosta att släppa ut. Vi behöver byggnormer som är ambitiösa och minskar energiförbrukningen i nya hus. Vi måste styra mot bränslesnåla bilar som använder förnybara drivmedel eller går på el eller vätgas. I dag är vätgasbilar väldigt dyra, men ser man framåt finns det stora möjligheter att minska de kostnaderna genom fortsatt teknikutveckling och genom att prova sig fram: det som kallas learning by doing. Poängen är att man inte kan sitta och vänta på att saker ska trilla ut ur ett laboratorium och vara konkurrenskraftiga direkt.

Men det behövs politiska beslut?

— Ja, men problemet är att de kan ändras med nya regeringar. Tittar man 20 år tillbaka har visserligen klimatfrågan blivit viktigare och viktigare och tagits upp av fler och fler. Moderaterna har sedan de kom i regeringsställning en annan attityd till klimatproblemet än de hade för tio år sedan. Men det är lätt för politiker i dag att lova minskningar som ligger 30-40 år framåt i tiden. Det kommer ju inte att hållas ansvariga för utfallet då. Frågan är vad vi har för mekanismer för att säkerställa att vi når målen?

Hur långt kan vi komma genom att energieffektivisera?

— I studier som tittar på hur vi ska halvera utsläppen fram till 2050 står energieffektiviseringar för 30-40 procent av utsläppsminskningen som man anser är möjlig. Det är ingen glädjekalkyl. Energieffektiviseringar är den enskilt viktigaste åtgärden. Potentialen finns och effektiviseringen är relativt billig att genomföra. Problemet är möjligen att ingen funderat exakt på hur vi styr konsumenterna och företagen i den riktningen. Man kan göra det genom information, vilket inte är så effektivt. Man kan styra med skatter och investeringsstöd, men också genom regleringar som byggnormer för nya hus. Man kan också styra genom direkta förbud, som vi till exempel fick nyligen på glödlampor. Vilket är effektivast? Det försöker vi ta reda på i forskningsprojektet Lets 2050.

Finns det siffror på hur mycket el som tickar ut för att apparater står i standby-lägen?

— Just när det gäller standby-förluster från hushållsapparater uppskattar man att förlusterna i Europa sammanlagt motsvarar hela Sveriges elproduktion på 150 terrawattimmar. Det handlar om miljarder apparater som var och en har en förlust som är obetydlig ur min synvinkel som konsument: "Jag bryr mig väl inte om min mobilladdare står och drar lite ström som kostar några kronor om året". Det gäller att hitta smartare tekniska lösningar som inte tar onödig energi.

Hur kommer omställningen att påverka vår vardag?

— Min övertygelse är att vi kan komma långt i en omställning utan att det påverkar vår vardag särskilt mycket. Vi kommer att anpassa vår konsumtion något. Man kan ju minska sina utsläpp på två sätt: dels försöka ändra livsstil och säga "okej nu flyger jag inte, nu åker jag inte bil, nu äter jag på ett annat sätt". Det är effektivt om man vill minska utsläppen snabbt. Men det kan ju vara så att du inte vill avstå en del av detta. Då är du kanske beredd att betala vad det kommer att kosta att ha en bil som inte leder till några utsläpp. Du kanske är beredd att betala vad det kommer att kosta att kompensera för de utsläpp som görs av flyget. Eller den extra kostnad det innebär att ge flyget gröna bränslen, som blir dyrare än de fossilbaserade bränslena.

Är det möjligt att lösa flygets miljöproblem så att man kan flyga klimatvänligt?

— Man kan komma rätt långt med bränslesnålare flygplan som ger lägre utsläpp, och att gå över till gröna bränslen som är syntetiska flytande drivmedel gjorda av bioenergi. Men man kan inte köra flygplan på batterier för de är tunga. Det lär också dröja innan flygplanen går på vätgas eftersom vätgasen är svår att lagra. Men man kan kompensera utsläppen genom att fånga in och lagra koldioxid. Det kommer att göra det dyrare att flyga. Men hur stor är den förändringen egentligen? Om man säger att en flygbiljett med hårda klimatrestriktioner kommer att kosta 4000 i stället för 2000, är det en katastrof? Hur stor är skillnaden jämfört med för 15 år sedan innan flyget avreglerades? Då kostade ju biljetten så mycket. Vi anpassar oss väldigt snabbt efter det som anses normalt.

Kärnkraften har seglat upp i klimatdebatten. Hur har den utvecklats tekniskt de senaste åren?

— Man har blivit bättre på att utnyttja bränslet. Men för att avfallet inte ska behöva lagras så länge måste man gå över till en helt annan teknologi. Det går att göra men det är dels oklart hur mycket det kommer att kosta, dels finns orosmomentet med riskerna för kärnvapenspridning. Om man tittar globalt är det ingen som förväntar sig att kärnkraften ska stå för något stort bidrag till världens framtida energiförsörjning. Det är betydligt billigare att bygga vindkraft och andra energislag än kärnkraft.

Vilket blir det betydande energislaget framöver?

— Tittar man på de närmaste tio åren kommer definitivt vindkraften att växa snabbt. När det gäller solkraft tänker jag mig en riktigt stor utbyggnad med start om tio år. Det handlar om två varianter: storskaliga solkraftsanläggningar i Sydeuropa eller Nordafrika. Parallellt med det kommer en småskalig solkraft där man integrerar solceller i byggnader. Det är en utveckling som redan finns i Tyskland och Österrike.

Vad tycker kraftbolagen om det?

— De befintliga kraftbolagen som tjänar pengar på att sälja el är inte så glada för en utveckling där folk börjar göra "hembränd" el. Det förstör ju lite av deras affärsidé. Det pågår en tvist kring hur mycket man som småskalig solkraftsproducent ska få betalt för den el man levererar ut på nätet. En utredare har föreslagit en fast ersättning. På små mängder som man levererar ut ska man inte behöva läsa av varje timme och stämma av det mot börspriset på el på Nordpol, utan det ska vara enkelt.

Oljan värmde svenska hus ända fram till 1980. Sedan har den ersatts av annat. Vi har gjort stora omställningar tidigare, eller hur?

— När vi befinner oss i nuet har vi svårt att se att saker skulle förändras särskilt mycket. Men om vi tittar bakåt så är det ibland häpnadsväckande förändringar som skett. Mark- och bergvärmepumpar är ett av många exempel. De fanns knappt för 20 år sedan, men i dag står de för en stor del av uppvärmningen i Sverige.

Hur fungerar koldioxidlagring?

— Om man har ett koleldat kraftverk tar man rökgaserna och stoppar in dem i en "kemisk fabrik" där man skiljer ut koldioxiden med hjälp av kemikalier. Då får man ett rent flöde av koldioxid som man kan pumpa ner ett par tusen meter i marken i tömda gas- och oljefält. I ett gasfält har ju metangasen tidigare legat i miljontals år. Då kan koldioxiden också ligga där.

Är det en bra metod?

— Det finns osäkerheter kring vad det egentligen kommer att kosta. Men min uppfattning är att det är en teknik som man bör utveckla och förbereda sig på att använda. Riskerna för att koldioxid skulle läcka ut är väldigt, väldigt små. Men jag tror att miljöorganisationerna är oroliga för att om man lanserar det här som en av lösningarna kanske man glömmer att satsa på andra saker som är minst lika viktiga.

Du är ganska övertygad om att klimatproblemet går att lösa utan större dramatik?

— Ibland förmedlas bilden att det här innebär att vi måste leva ett mycket sämre liv. Så är det nog inte. Det handlar om att leva ett något annorlunda liv. Vi lever hela tiden annorlunda liv jämfört med för tjugo år sedan utan att tänka på det. Men en obegränsad och fortsatt ökning av konsumtion som är koldioxidintensiv behöver dämpas. Men jag tror inte att man gör det genom att slå folk i huvudet och säga att "Du får inte åka till Thailand". Man får hantera det med priser så att folk får välja: jag är inte beredd att avstå men jag är också beredd att betala mer.

Hur tror du att det går i Köpenhamn?

— Svårt att säga. Jag håller nog med dem som tror att det inte blir något bindande avtal i Köpenhamn. Men något slags överenskommelse blir det säkert. Det fascinerande med förhandlingar är att det kan hända saker i sista stund.

Nicklas Nordström nicklas.nordstrom@hd.se042-489 91 41