Tufft för djuren i kylan
Mer snö och vinterkyla kan tvinga de tidigaste flyttfåglarna att återvända söderut. En del hornugglor och hägrar har dött på grund av bristen på föda. Också viltet har det svårt.
Bildmaterial
Många djurarter har det svårt i vinterkylan. Här en död svan vid stranden i Rydebäck.
En död skarv i Rydebäck.
SKÅNE. För några veckor sedan rapporterade tidningen att hornugglorna inte kom åt sina huvudsakliga bytesdjur – småsork.
Katastrofhjälpen för fåglar och vilt och andra djurvänner gjorde vad de kunde för att hjälpa enstaka exemplar som höll på att dö av svält. Nu har hornugglorna börjat dö, uppger ordföranden för Kullabygdens ornitologiska förening Thomas Svanberg.
— Visst är det många fåglar som har börjat stryka med, säger han och nämner hornugglor och änder som exempel.
— Uppåt landet är det rätt mycket svanar, framför allt knölsvanar, som har dött, fortsätter Thomas Svanberg som konstaterar att isen gör att änder och svanar inte kommer åt bottenvegetationen i hav, sjöar och dammar.
Den ihållande vinterkylan har ökat dödligheten bland hägrar och andra fåglar som är beroende av öppna vattendrag. Thomas Svanberg har fått rapporter om ormvråkar som hittats döda eller som jagat bytesdjur i trädgårdar.
— Det är inte heller normalt, men det är kylan som gör att de ändrar jaktmönster.
Den stränga vintern har lett till större trängsel än vanligt kring fågelborden i villaträdgårdarna.
— Folk har aldrig haft så många arter och ett så stort antal fåglar i sina trädgårdar. Framför allt har det varit mycket trastfåglar och bergfinkar. Dessa fåglar har kanske klarat sig, men man märker ändå att kylan och snön gett dem annat beteendemönster.
Senaste veckan har det kommit in en del vårfåglar som sånglärka, tofsvipa, gravänder och strandskator.
— Men skulle det bli snö och kallare, så flyttar de söderut igen. Det är en form av kortflyttare som anpassar sig efter vädret, säger Thomas Svanberg som också tror att den ihållande vintern kan leda till att transträcken fördröjs.
Enligt Svenska jägareförbundets jaktvårdskonsulent Mattias Johansson har vårvintern alltid varit svår för viltet.
— Vårvintern är den period som egentligen är flaskhalsen för viltet, för det är nu som det blir avgångar i viltstammarna. Många tror ju att faran är över när snön börjar töa. Men så är det inte, för ännu finns det inte så mycket tillgängligt foder för det vilda, säger Mattias Johansson som menar att rådjuren har det extra svårt.
— Det är kanske den viltart som är sämst anpassad till nordiska vintrar, säger han och konstaterar att den senkomna skarsnön gör läget än mer bekymmersamt för rådjuren.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus