Konsten lever inte i ett frirum
Lars Vilks mordhotas för sina Muhammedkarikatyrer. Medierna kontrar med att yttrandefriheten inte går att kompromissa med. Vad händer egentligen när konsten lämnar sin frizon? Kulturvetaren Emma Eleonorasdotter svarar.
Lars Vilks
Lars Vilks teckning av profeten Muhammed som rondellhund publicerades i flera svenska tidningar år 2007 och väckte stor vrede i delar av den muslimska världen. Lars Vilks har sedan dess fått motta ett flertal hot, bland annat från terrornätverket al-Qaida.
Skåne. Teckningar i impressionistisk stil, så benämner Lars Vilks sina verk.
– Hur han pratar om bilderna är ett retoriskt steg i att göra dem till konst, säger Emma Eleonorasdotter, som skrivit sin examensuppsats om rondellhundsdebatten 2007 när hon läste kulturvetenskap på Malmö Högskola.
Med uppsatsen ville hon undersöka Lars Vilks syfte med att teckna Muhammed som en rondellhund, och i vilket sammanhang som han la fram sina verk.
– Vilks huvudsyfte med teckningarna att få stor medieuppmärksamhet. Det är häpnadsväckande att se hur rätt han träffade i sin bok "Hur man blir samtidskonstnär på tre dagar" som han skrev tillsammans med Martin Schibli. Där understryker han att konstnären inte ska vara politiskt korrekt eller tänka etiskt. Istället ska konsten befinna sig i ett moraliskt frirum.
I en intervju
med HD säger Lars Vilks att han gör konst av hoten. Hur tolkar du det?
– Återigen det här absurda. Vilks hävdar bestämt att konsten existerar i ett
frirum, vilket den uppenbarligen inte gör när något sådant här händer. Då
blir konsten både politisk och konkret. Frågan är inte om det är konst utan
vad för slags konst det är. Vi måste sluta låtsas att konsten är uppburen
och sluta placera den på piedestal.
Hur vanligt är det att konst får sådana här starka reaktioner?
– Jag tror inte att det är vanligt. Men det är en extremt spänd situation när
det redan finns ett så utbrett och normaliserat hat mot muslimer i
västvärlden och i Sverige.
Konstnärsförbundet varnar för att konstnärer kommer självcensurera sig,
vad tror du?
– Om konstnärer väljer att göra en politisk kommentar med sin konst, ser jag
ingen anledning till att de skulle utsättas för mindre press än till exempel
politiker eller debattörer. Sedan måste vi fråga oss varför vissa
extremister ser de här nidbilderna som en sådan spark i ansiktet att de
mordhotar någon.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus