"Jag har tänkt att göra en såpa av det här"
Är du rädd? Ångrar du dig? Har du dåligt samvete? Frågorna var många när HD:s läsare fick ställa den mordhotade och omdebatterade konstnären Lars Vilks mot väggen.
HELSINGBORG. Lars Vilks är en jagad man - i dubbel bemärkelse. För en vecka sedan avslöjades en komplott mot hans liv och flera personer arresterades. Under veckan som har gått har han varit en flitig gäst i tv-sofforna, i debattprogram och det har skrivits spaltmeter efter spaltmeter om honom, hans konstverk och den osannolika mordkomplotten.
Under några dagar har HD:s läsare kunnat skicka in frågor via hd.se. Igår satte han sig ner och för att svara på några av dem.
Är du rädd?
— Nej, inte direkt. Jag har haft ett bra samarbete med Säpo i detta fall. Men med den medieexponering som har varit så kan det säkert finnas någon enstaka idiot som försöker göra något, en typ av amatörterrorism. Just nu är det säkert men det är när allt lugnar ner sig som man måste vara observant.
Var du medveten om vilka konsekvenserna skulle bli när du skapade rondellhundarna?
— Jag får ofta höra att jag har varit väldigt smart. Att jag har räknat ut att det skulle bli så här, men det är inte sant. Jag är lika överraskad som alla andra och det här händelseförloppet gick verkligen inte att förutsäga. Det är tillfälligheter som har spelat in.
Varför måste du provocera och blir du inte trött på det?
— Konsten handlar om att överskrida och att överskrida innebär provokation. Nu tycker jag inte att jag har provocerat så mycket under min karriär. Det är svårt att få till en provokation som får stort genomslag och som blir principiellt intressant. Det är ovanligt att två projekt som Nimis och rondellhundarna får ett så stort genomslag.
Var går gränsen för yttrandefrihet för dig?
— Man kan aldrig dra någon gräns för yttrandefriheten. Det går aldrig att fastställa. Får du gränsfall så måste du diskutera det. Men man kan ge exempel på vad som inte gäller. Jag har fått 500 dödshot på sms. Det faller inte under yttrandefriheten.
Jag tror att det du har gjort i demokratins namn tyvärr har försvårat kampen för just demokrati i mellanöstern?
— Det är att överskatta betydelsen av en rondellhundsteckning. Och jag tror tvärtom att det här är en väg till demokrati. Varje gång någonting publiceras så gör man olika gester med exempelvis demonstrationer. Men till slut tröttnar man på att organisera demonstrationer. Därför behövs det fler publiceringar. Märker de däremot att protesterna får effekt så kommer de att uppmuntras.
Har du inget dåligt samvete för att du har sårat muslimer i deras tro?
— Nej. Det är bättre att jag gör det som inte har någon politisk udd. Jag vill göra ett exempel på hur man principiellt diskuterar det. Dessa kränkningar får man leva med. Det enda man kan göra är att få muslimerna att förstå att det inte är personligt.
Är du inte rädd för vilka supportrar du får i den här processen? Exempelvis högerextrema krafter.
— Man kan inte hindra en fri åsiktsbildning. Mitt projekt kan användas på olika håll. Det kan jag inte kontrollera. Jag har inga sympatier för det lägret.
Jag är inte islamofob. Jag är muslimernas vän.
Är det inte så att rondellhundarna bara var starten och att all uppmärksamhet i media är en del av ditt konstprojekt?
— You said it man. Det är riktigt. Allting som sker kan bli en del av konstverket. Men någonstans måste man börja redigera materialet. Förra gången gjorde jag en videomusikal. Jag har funderat på att göra en såpa av det här. Alla ingredienser finns där med exempelvis den amerikanska hemmafrun. En dokusåpa helt enkelt där man tar in debatten och samtalet. Till exempel vårt samtal nu. Där kan man ha Jihad Jane i bakgrunden som levererar ett sångnummer. Hon är en perfekt gestalt i det här. Ingen hade kunnat tänka sig att en sådan figur skulle dyka upp. Jihad Jane är den stora vinnaren mediemässigt i den här historien.







Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus