Hösten då SD fick fäste

Det har gått två veckor sedan valet och på måndag tar Sverigedemokraterna plats i riksdagen. Även i stora delar av Nordvästskåne ökade stödet för partiet i riksdagsvalet. Men vad beror framgångarna på? Forskarna har olika förklaringar. Väljarna har sina skäl. På en resa genom kommunerna i nordväst möter vi rädslor, frustration och förståelse.

SKÅNE. Örkelljunga

Annette Prütz plockar bland damkläderna på hyllorna i sin butik på Hallandsvägen i väntan på nästa kund. Hon konstaterar något uppgivet att Örkelljunga centrum inte är särskilt levande.

– Vi skulle behöva lite mer folk här.

Det är en kall och blåsig septemberdag en dryg vecka efter valet, himlen är grå. Annette Prütz erkänner lite skamset att hon inte röstade alls. Men hade hon röstat så hade det inte blivit på Sverigedemokraterna.

– Det beror på det här främlingshatet som jag läst om, säger hon och tillägger att hon inte har så bra koll på deras politik.

Samtidigt är hon kritisk till de andra partiernas integrationspolitik.

– Det finns inte jobb för invandrarna och det måste vara frustrerande för dem också, knäckande. Jag tror de andra partierna måste se över själva hanteringen. Det är kanske det som väljarna tycker – men så slår det över åt andra hållet. SD driver frågan för hårt tycker jag.

Örkelljunga är en av många kommuner i Sverige där Sverigedemokraterna gick framåt i valet. Var åttonde invånare röstade på dem i riksdagsvalet, ungefär lika många i kommunvalet.

En som gläds över det är Mikael Eskilandersson. Han är Sverigedemokraternas toppnamn i Örkelljunga, en 33-årig trebarnspappa med ett förflutet inom moderata ungdomsförbundet och som gjort en snabb karriär inom SD.

Han håller inte med om att det behövs fler invånare i kommunen.

– Vi är det enda partiet som inte säger att Örkelljunga ska växa. Vi behöver fler invånare – om det finns arbete.

Så är inte läget nu, menar han.

Mikael Eskilandersson sitter vid köksbordet i den nybyggda villan med modern svart träfasad och stora fönster i det nya bostadsområdet vid Hjälmsjön, nyss hemkommen från skogarna utanför Hässleholm där han kör skogsmaskin.

Han drar själv slutsatsen att även om de frågor som partiet drev hårdast på lokalplanet handlade om skolkök och äldreboenden så är det framförallt motståndet mot flyktingmottagandet och det mångkulturella samhället som lockat väljarna.

– Man vill ha skolavslutning i kyrkan.

Det finns dock inget som hindrar det, och i Örkelljunga har de flesta skolor avslutning i kyrkan. Enligt Skolverket går det bra så länge fokus inte ligger på religiösa inslag utan på traditioner och samvaro. Alla, oavsett tro eller ingen tro alls, ska känna sig välkomna.

Den politiska ledningen i Örkelljunga har beslutat att kommunen ska ta emot 25 flyktingar per år. Långt ifrån alla stannar kvar på den lilla orten med sina knappt tiotusen invånare, men enligt SD är 25 för många. Partiet vill i nuläget helt stoppa flyktingmottagandet. Pengarna ska istället läggas på ”den egna välfärden”.

Mikael Eskilandersson pratar också om att många flyktingar på en så liten ort påverkar samhället.

När han pratar om att invandringen i stort måste minska gör han samma typ av liknelse som en av hans partikamrater gjort och säger att ”om man har en översvämning i badrummet så börjar man med att stänga av vattenkranen”.

Han håller med om att det är en förenklad jämförelse, men tycker ändå den är rimlig.

– Våra framgångar är ett bevis på att problemet finns.

Ihsan Enad är en av de flyktingar som kommit till Örkelljunga. Han är en 43-årig gift sexbarnsfar med en bakgrund som journalist och oppositionell i Irak, en flykting som via FN:s försorg hamnat i kommunen. Han bor i ett hus tillsammans med sin familj i centrala delen av byn. Han berättar att han är en av dem som troligtvis snart kommer att lämna kommunen. Inte för att han inte trivs – det gör han, och han har fått svenska vänner – men för att han vill läsa klart sin universitetsutbildning och sedan försöka få ett jobb som biologilärare.

Att Sverigedemokraterna fått så pass starkt stöd i Örkelljunga gör honom ledsen.

– Det innebär att det finns många människor som inte vill att jag ska vara här.

Ängelholm

Nästan vart man än vänder sig i Nordvästskåne ser det nya riksdagspartiets formkurva likadan ut: Det har gått starkare framåt i riksdagsvalet än i kommunvalen. I flera områden är stödet var marginellt 2006 växte det i år över den avgörande fyraprocentsspärren. Nu finns det bara några få valdistrikt med väldigt välbärgade invånare kvar där Sverigedemokraterna ligger under fyra procent. Det är Torekov och centrala Båstad på Bjärehalvön. Och det är ett litet pärlband av distrikt längs Öresund, från Viken via Hittarp/Domsten och Laröd till Mariastadens norra distrikt.

I Ängelholm, där solen skiner över hembygdsparken en dryg vecka efter valet, följde man på ett ungefär de välbärgades väljarmönster år 2006. I nio av kommunens 20 distrikt misslyckades partiet med att ta sig över fyra procent. I dag ser det annorlunda ut. Nu har SD riksdagsstöd i samtliga distrikt.

– Ängelholm är inte en kommun med stora problem med invandringen. Jag blev jätteförvånad att det blev så många som röstade på SD. Jag vet inte vad det beror på, om det helt enkelt är missnöje med det som varit och att man vill ha förändring, säger Anna-Lena Bäcklund som leker med sin dotter på lekplatsen i hembygdsparken.

I en annan del av staden, med rader av nybyggda villor i vitt och grått, är det nästan folktomt den här förmiddagen. Men i en trädgård står en kvinna och hänger tvätt. Hon säger sig inte känna till så mycket om Sverigedemokraternas politik, men börjar genast prata om invandringen.

– Jag tycker att den svenska politiken är svag ibland. Det är inte bra att vika sig för mycket. Har en person bott här i tio år och inte fått jobb, då ska den personen inte vara här. Jag är själv invandrare, men jag har försökt att kämpa och leva ett normalt liv, säger kvinnan som inte vill ha sitt namn i tidningen.

Hennes resonemang återkommer hos flera av dem vi möter på vår resa genom nordvästra Skåne. Även om man inte öppet deklarerar att man röstat på Sverigedemokraterna finns en förståelse för att de fått röster, och många tar självmant upp integrationspolitiken. Att den har misslyckats verkar vara en allmän sanning. Då spelar det ingen roll om man själv bor på en plats långt ifrån storstädernas segregerade värld och det enda man upplevt i form av integrationsproblem är vad man sett på teve och läst i tidningen.

Helsingborg

Varje valår arrangeras det skolval på många av landets högstadie- och gymnasieskolor. På Rönnowska skolan i Helsingborg fick SD drygt 36 procent av rösterna och blev största parti.

På skolgården står ett gäng killar och tar en rökpaus. De är mellan 16 och 19 år och går alla på hotell- och restaurangprogrammet. De flesta vill inte berätta vad de röstade på, men alla håller med SD om att invandringen borde minska, eller till och med stoppas.

– SD har rätt, men de gick för långt i reklamfilmen. Det är inte rätt att dra alla över en kam, säger Dejan Osmanovic.

Killarna pratar om att först hjälpa dem som finns i landet.

– De som redan är inne i Sverige kan man inte skicka ut. Det är ju hatbrott på riktigt, säger Noah Backström.

Dejan Osmanovic och skolkamraten Roland Böröczky har båda föräldrar som invandrat, från Bosnien respektive Ungern. De pratar mycket om att invandrare som inte sköter sig försämrar för andra invandrare. Att vissa inte heller är tacksamma för att få vara här, eller inte ser till att skaffa sig ett jobb. Det borde alla som vill kunna, tycker de.

Själva hamnar de ofta i situationer där de märker att andra har fördomar om dem, negativa förväntningar om invandrare som de måste motbevisa. Det är inget de blir särskilt upprörda över. De rycker på axlarna, det är nästan något naturligt.

Lika naturligt som att svenskar inte får ta emot skit för vad andra svenskar gör.

Dejan Osmanovic konstaterar kort:

– Det funkar bara inte så.

En bit bort på skolgården kommer två tjejer gående. De blir förvånade när de får höra att SD fick så många röster på skolan.

– Det trodde man inte när man pratade i klassen innan valet. Då var alla emot. Sverigedemokraterna kom hit och alla grillade dem. De säger att moskéer inte passar in i den moderna arkitekturen. Men det gör väl inte kyrkor heller, tycker Hanna Lundmark.

Inte oväntat röstade hon själv på ett annat parti i skolvalet. Precis som nio av tio nordvästskåningar faktiskt gjorde i de allmänna valen vilket är lätt att tappa bort i den uppståndelse som nu råder.

Landskrona

Jasmina Mustafa står i snålblåsten utanför Islamiska kulturcentret och småfryser i väntan på att imamen ska komma och låsa upp.

Skorna tas av innanför dörren och Jasmina Mustafa tassar på strumpfötter genom bönelokalen till ett litet rum med en stor soffa och ett lågt soffbord. Imamen Fekri Hamad serverar hett te och söta kakor.

I Landskrona, som hittills varit något av Sverigedemokraternas Mecka, backade partiet i kommunvalet från 22 till knappt 16 procent. I riksdagsvalet röstade något fler landskronabor än i förra valet på SD men staden sticker inte längre ut med sina 9,9 procent.

Muslimerna har varit en återkommande del av SD:s valretorik och partiordförande Jimmie Åkesson har beskrivit islam som "vårt största utländska hot sedan andra världskriget".

Jasmina Mustafa är troende muslim. Hon skräms av retoriken och SD:s valframgångar.

– Man blir ännu mer rädd, stänger in sig. De verkar betrakta oss som sämre än djur. Jag blir ibland rädd för att gå ut, för att möta rasister som vill mig illa, säger hon.

Hon minns när familjen flyttade från krigets Bosnien till trygga Sverige där hennes pappa redan bodde och arbetade. Då var Jasmina Mustafa nio år och flytten var inte lätt, trots kriget. Familjen tvingades lämna hemmet, djuren och sitt land.

Först bodde de i Småland. Nu har Jasmina bott över tolv år i Landskrona och trivs. Men när hon för några år sedan valde att börja bära slöja blev det... kallare.

– Jag märker hur de tittar på mig. Folk som tidigare pratade glatt med mig avslutar idag snabbt samtalet. När jag försökte få praktikplats där jag haft det tidigare så fanns det plötsligt inga möjligheter och kvinnan som jag fungerade så bra med förra gången reagerade väldigt starkt på min slöja.

– Men jag är ju samma person nu som då, det skulle de märka om de såg mig i stället för bara slöjan.

Hon skakar uppgivet på huvudet.

– Vi flydde hit, vi vill bli en del i det svenska samhället och leva i lugn och ro med vår tro. Vi är inga terrorister.

Jamina Mustafa minns hur hennes pappa berättade att Sverige var ett fritt land med rättigheter för kvinnorna. Så känns det inte självklart längre.

– Det är inte längre ett fritt land för muslimer. Vi döms för att vi har en annan religion och för att en del kvinnor bär slöja. Ibland känns det som att vi flytt från ett krig till ett annat...

Eftermiddagssolen lyser in genom de gallerförsedda fönstren i kulturcentret. En man ber lågmält med sjungande röst i bönerummet.

Jaminas känslor delas av två andra muslimska kvinnor, 26 respektive 24 år, som båda vill vara anonyma. De är rädda för vad som kan hända om de träder fram öppet. De sätter sig i soffan.

Båda är födda utomlands men har bott i Sverige sedan de var mycket små. De har växt upp här och har svensk vänner.

Ändå är de rädda. För de känner att samhället har förändrats för muslimer.

– Hatet kommer fram tydligare, säger 26-åringen.

Den andra kvinnan håller med.

– Förr kände jag mig som en svensk bland andra svenskar. I dag är jag en invandrare. Sverigedemokraternas hat mot muslimer är hemskt.

Hon säger att rädslan urholkar själen. Att man tappar en del av grundtilliten till människor.

För ett tag sedan fick den äldre av de två ett SD-flygblad i brevlådan. Det innehöll en del uppgifter om islam, några sanna, några felaktiga.

– Men den tro som de beskrev var... gammeldags. Det var som att beskriva medeltidens kristendom och påstå att kristna lever så i dag. Man känner sig så kränkt och hjälplös.

Hon har valt att inte bära slöja. Dels för att hon i sin tro inte känner sig mogen att ta steget. Dels för att det blir svårare att vara ung och umgås på stan med andra unga.

– Så fort man tar på slöjan blir man annorlunda i mångas ögon, säger hon.

Imamen Fekri Hamad har lyssnat på delar av samtalet.

– Det är som när pojkar leker med elden. SD förstår inte vad de kan sätta igång när hat släpps loss och vi ska delas upp i grupper som ska stå mot varandra. De förstår inte att vi alla är som fingrarna, de är olika men sitter på samma hand.

Örkelljunga

Tillbaka till Örkelljunga. Joel Holmqvist står inne på Stationen, en kombinerad restaurang, pub, videoaffär, kiosk och postombud. Han är mycket upprörd över Sverigedemokraternas stora stöd i landet och på den egna orten.

– Det är för jävligt.

– Elva procent är sanslöst mycket, säger kompisen David Workinn och fortsätter:

– Det är mycket trångsynthet här. Folk är inte öppna för någonting. Det handlar bara om okunskap, inget annat.

De berättar om dold och öppen rasism i Örkelljunga.

– Jag tror att många är rädda. Många är inte vana vid folk från andra länder. Här är nästan bara svenskar. Men varför ska man vara rädd? Det kan man lika gärna vara för svenskar, säger David Workinn.

Kompisarna Abbe Bahtiri och Sead Cecunjanin kommer in. De är inte heller glada över SD:s resultat.

– Det är skit. Varför? För de hatar oss, säger Abbe Bahtiri.

En femte ung man ansluter till gänget. Det är 22-årige Hampus Broomen. Han röstade på SD i valet.

– Jag har blivit nedslagen flera gånger av invandrare. Fast jag är inte rasist ändå. Det är dåligt att en utlänning gör en sak och sen blir alla dragna över en kam. Det tycker inte jag att de ska bli.

Vad han hoppas på av SD vet han däremot inte, kanske längre fängelsestraff.

Killarna börjar diskutera med varandra.

– Man får ha de åsikter man vill ha, säger Hampus Broomen.

Är ni kompisar fast ni tycker så olika?

– Vi är inte ovänner i alla fall.

Winnie Gravlund winnie.gravlund@hd.se042-489 92 21

Emma Johansson emma.johansson@hd.se042-489 90 64

Truls Nilsson truls.nilsson@hd.se042-489 90 12

Torbjörn Svensson torbjorn.svensson@hd.se042-489 92 17