"Behöver jag oroa mig?"
Bildmaterial
Patrik Lundberg. Mamma ringde mig i onsdags. Hon ringer ungefär en gång i veckan, från Bromölla där hon är bosatt. Själv bor jag utkanten av Malmös södra innerstad.
99 procent av våra samtal handlar om vädret, jobbet och vilka av mina högstadiekompisar som har fått barn. Denna gången var det annorlunda.
"Jag såg på nyheterna och ville bara kolla så att du är oskadd", sa hon.
Först då insåg jag vilken situation jag befinner mig i. Polisen jagar en man som prickskjuter människor med invandrarbakgrund. Jag har svart hår, olivgul hy och sneda ögon. Var och varannan dag tar jag bussen ensam hem genom natten.
"Ingen fara. Du vet att jag är försiktig", sa jag och mammas tonläge blev aningen gladare.
Dagen efter hände det igen. Två kvinnor besköts genom ett lägenhetsfönster. Ett fyrtiotal journalister från hela Norden samlades på Malmöpolisens presskonferens. Egentligen framkom ingen ny information. Polisen uppmanade invånarna att vara försiktiga, men inte övdrivet.
När kvällstidningarna öste frågor över kommenderingschefen och polismästaren satt jag och funderade över min egen situation. Behöver jag oroa mig? Risken att bli skjuten är förtvinande liten. Cirka femton av 300 000 invånare har beskjutits. Det är inte mer än droppe i Sundet.
Efter presskonferensen åkte jag vidare till Kroksbäck, där de två kvinnorna blev beskjutna under torsdagskvällen. De få som vågat sig ut vittnade om en genomgående rädsla. En man bar skyddsväst, en annan ljög för sina döttrar för att de skulle kunna sova om natten.
Vid lunchtid var integrationsminister Erik Ullenhag (FP) på besök hos Malmö boxningsklubb på Rosengård. Den legendariske tränaren Diabate Daly "Dallas" Mory mötte upp och berättade om läget.
På torsdagen snackade "Dallas" med en av sina adepter på Facebook. Den unge mannen fick inte gå till träningen för sina föräldrar. De var rädda för att han skulle möta skytten.
Vem jag än talar med, var jag än går i Malmö snackar folk om dåden. Medias teorier om en ny laserman känns som ett snaskigt sätt att skapa rubriker, men ändå: folk har skjutits på öppen gata och nu även i hemmet.
"Du måste ta hand om dig", sa mamma.
"Det är klart. Jag är inte rädd", svarade jag och avslutade samtalet.
Ändå stannade jag hemma den kvällen. Och nästa, och nästa igen.
