Pappaledighet och tv härnäst

Efter intervjun med Kim Nilsson i HD i höstas vällde sympatierna in från alla håll. Och nu har TV3 gjort ett dokumentärinslag om Klippanbon som tack vare sitt mod lever ett vanligt liv med sin ovanliga ansiktstumör.

KLIPPAN. Han slår sig ner i den röda redaktionssoffan efter en lång dags arbete på trucken. I tankarna snurrar dammsugarförsäljaren, som han vet är på besök därhemma. Men vi har träffats för att tala om vad som hände efter hans medverkan i tidningen. Kommentarerna på nätet var fulla av beundran. Och uppmuntran. Tolv läsare anmälde honom till Svenska Hjältar, kategori "Kämpe".

– Folk ringde överallt ifrån. Och man pratar fortfarande om intervjun. Människor på gatan kommer fram och tackar för att jag hjälpt dem. Jag vet inte med vad, men det känns ju bra...

Över en natt blev Kim en förebild för många som ville vara både lite mer som Kim, och kände sig tacksamma för att de sluppit bära hans tunga börda. Andra tidningar ville också berätta om den ödmjuke överlevaren som sa att han har vännerna och killarna i moppegänget att tacka för att han inte hamnade ensam i en lägenhet med sjukbidrag.Som inte bangat för att synas på gatan och nästan aldrig missat sin plats på supporterläktaren, sektion 37, när HIF spelat. Och som en dag mötte den stora kärleken! Han träffade en söt flicka från Malmö och blev pappa.

Men alla var inte så nogräknade när de skrev...

– Nittioåtta procent av allt som hänt är ändå positivt. Det är mycket som släppt inom mig nu, när alla vet.

På onsdag startar TV3 sin nya dokumentärserie "Svenskars Hemliga liv". Avsnittet Kim medverkar i visar att han och familjen lever samma Nilsson-liv som vi andra. Först tvekade han att låta någon komma så nära. Men en HIF-supporter fångar bollen och skruvar den i mål.

– Det är lite kul också faktiskt, det måste jag erkänna.

– Jag länkade dem artikeln från HD och bad dem läsa den och lära känna mig.

– Men jag kan lugnt säga att spela in en dokumentär är inte lätt, varken för mig eller min sambo Josefin. Jag tror aldrig jag känt mig så pressad och nervös. Det var så mycket tankar och känslor som skulle grävas fram under själva intervjun.

Tv-teamet följde honom till arbetsplatsen på Ica lager i Helsingborg. Och ordnade ett möte i Göteborg med hans läkare, professor Claes Lauritzen som genomfört de flesta av Kims operationer. Även den sista 1997, när halspulsådern sprack efteråt på intensiven.

Då, när livet tycktes hänga på en skör tråd, kom tankarna. Och han bestämde sig för att avstå från fler kirurgiska ingrepp. Tumörerna växer ju till igen och det finns egentligen ingen varaktig bot. Är det värt att riskera livet fler gånger då?

– Mötet med Claes blev känslosamt för mig. Jag fick kanske det svar jag ville. Samtidigt var det lite skrämmande. Men det känns mycket lättare och bättre nu. Som om jag gjort ett avslut.

– Resan var det jag behövde. När vi körde från Göteborg, ville jag bara ut ur stan så fort som möjligt. Komma bort från allt. Samtidigt kände jag mig ledsen, för det var nog sista gången jag träffade Claes.

– Han är mer än bara en läkare för mig. Claes genomförde trots allt en operation som förmodligen räddade mitt liv. Och jag vet att han är ledsen över att han inte kunnat göra så mycket för mig. Att han inte kan hjälpa mig att nå mina drömmars mål.

Göteborgsbesöket ruskade om Kim. Nu tycker han det börjar kännas bra. Hans gröna öga drar ihop sig till ett leende. Det andra opererades bort när han var tolv år. Men det var en lättnad när tv-teamet åkte.

– Det är många nätter jag inte kunnat sova. Jag har gått igenom det som hänt och vad jag sagt. Kommit på hur jag kunde uttryckt mig bättre.

– Men det känns skönt att ha fått släppa ut och berätta om det som tyngt mig i så många år.

Kim har fått kämpa för mycket som är självklart för andra. Men har aldrig förlorat tron på sig själv.

– Som när Arbetsförmedlingen förklarade för mig vad jag INTE kunde göra på grund av mitt utseende. Men jag lyssnade inte på deras skitsnack. Jag blev anställd på en flyttfirma i Helsingborg och jobbade där i många år. När jag hoppade in för chefen några veckor på somrarna gjorde jag just allt det jag inte kunde göra enligt AF.

– När kunderna ringde chefen och berättade hur snyggt det var skött, blev jag en vinnare.

"Resan med medierna" har han hoppat på och fullföljt med samma målmedvetenhet.

– Det kanske kan hjälpa fler att våga. Jag känner att jag fått ut så mycket av allt, så nu vill jag försöka göra något för någon annan.

Kim och Josefin lät själva livet ha sin gång. Risken att barnen skulle ärva sjukdomen var femtio procent. Men chansen att de ska slippa drabbas är också femtio procent... Och när Kim skrev till professor Lauritzen i Göteborg och berättade att han blivit pappa fick han ett lyckönskande brev tillbaka. "Jag blir faktiskt rörd av din fantastiska personlighet som kan orka sätta dig över dina problem och meddela mig den glada nyheten. Du är en storartad människa Kim."

De har precis varit i Lund med Jesper 5,5 och Casper 1 år, för provtagning. Kim har fått konstaterat att han har den vanligaste formen av sjukdomen von Recklinghausens Neurofibromatos, NF1-varianten. Fast med ett svårt förlopp. Och nu ska hans blodprov matchas mot pojkarnas.

– Det ser ut som de sluppit undan. De kommer i alla fall inte att få det som jag. Jag var bara ett par veckor när man såg en liten svullnad på vänster ögonlock.

Hemma hos Nilsson-Pernlo i det nya huset har det värsta stöket lagt sig. Ska de få massmedia-ro nu, eller blir Kim gäst i rampljuset ett tag till efter tv-inslaget?

– Bara de inte vill ha med mig i "101 sätt att åka ur en gameshow."

Han längtar efter att få börja vårgräva i trädgården. Och pappaledigheten.

– Och nu ska jag hem och köra ut dammsugarförsäljaren.

Birgitta Lööf birgitta.loof@hd.se042-489 90 18