Vårdade rädda för att kritisera
Många patienter i missbruksvården är rädda för att komma med kritik. De tror att det kan leda till sämre behandling. Det vittnar Skånes Brukarförening om.
Helsingborg. I förra veckan skrev vi om problem kring den läkemedelsassisterade behandlingen inom missbruksvården. Med andra ord: heroinister som behandlas med till exempel metadon. Detta ersättningspreparat minskar suget efter drogen och gör att de kan ta steget mot ett annat liv.
Skånes Brukarförening är en förening för dem som har egen erfarenhet av denna behandling. Den har nu sitt centrum i Lund, men vänder sig till hela Skåne. Det finns behandlingscentrum på många orter, och helst hade ordföranden Mikael Johansson sett att det fanns lokalföreningar på dessa orter också.
– Vi stöttar alla försök att starta sådana. Men det är inte lätt att få kontakt. Patienter är rädda att de blir sämre bemötta om de kritiserar sin mottagning.
Om den rädslan är befogad har han svårt att bedöma.
– Men vi måste våga prata öppet om vår situation, annars blir ingenting bättre.
Väntetiden för att komma in i behandlingen är lång, i Helsingborg kan man få vänta ett år. Villkoren för behandlingen har också diskuterats – det är alltför lätt att tvingas ut från den om man misskött sig på något sätt, menar vissa.
Mikael Johansson har själv 20 års erfarenhet av metadonbehandling. De som kommer in i behandling fortsätter ofta hela livet med ersättningspreparatet.
– Vi som har levt igenom det vet hur det är. Jag vet vad som fungerar för mig och vad som har varit jobbigt, säger han.
– Vi vill vara en part i diskussionen, föra fram våra synpunkter, så att det inte bara är andra som berättar vad som är bra för oss.
Brukarföreningen står till tjänst med allehanda uppgifter. De svarar på anhörigas frågor, hjälper till med överklaganden – eller skjutsar någon till avgiftning och tar hand om deras husdjur medan de är där.
Villkoren för den läkemedelsassisterade behandlingen ser väldigt olika ut på olika håll i Skåne, visar en forskarrapport som vi tidigare skrivit om. Att det kan skilja sig så drastiskt åt tycker Mikael Johansson är märkligt.
– Det är helt otroligt att de har olika lokala regler. Tänk om man överförde det till andra områden. Om en diabetiker gick till sjukhuset i Malmö så gällde vissa regler där, och om han gick till ett annat sjukhus gällde andra. Tänk om de sa "om du inte följer reglerna så så får du inte mer insulin."
Mikael Johansson påpekar att regler och föreskrifter blivit rimligare med åren. Men han tycker inte att någon ska kunna tvingas ur behandling.
– Jag har kamrater som avlidit kort tid efter att de blivit utkastade. Eller förlorat lägenhet och jobb. De går tillbaka till missbruket.
– Det är bättre att göra allt för att hålla kvar folk i programmet. Det tjänar alla på, säger Mikael Johansson.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus